Citat:
Ursprungligen postat av
Einh
Tack för svaret. Nej du skriver inte alls osammanhängande. Jag förstår exakt vad du menar. Dina ord resonerar med mig.
Jag har länge misstänkt att rädsla är grunden till mycket lidande. "Fear is the Mind Killer' som det står skrivet i Dune-litteraturen. Kollektiv rädsla är mycket farlig. Genom historien har allehanda diktatorer utnyttjat folks rädslor för att komma till makten. Vi är väldigt lättmanipulerade då vi instinktivt reagerar med rädsla mot allt som egot bedömer som okänt och annorlunda.
Så på samhällsnivå kan rädsla orsaka mycket lidande. Så även på personlig nivå. Genom rädslan begränsar du dig och dina möjliga handlingar. Själen är kroppens fängelse som Foucault säger.
På andlig nivå kanske också rädsla orsakar elände? Den dagen vi släcker ögonen för gott så kanske vi upplever rädsla. Det lär ju vara ganska jobbigt att dö och uppleva diverse hallucinationer när hjärnan stänger av. Enligt buddhismen är ju själva rädslan att dö det som orsakar att vi återföds och cykeln startar om på nytt.
All rädsla är paranoia. Oavsett ursprung. Det är rädsla som driver denna dröm. Det är dess bränsle. Så länge denna illusion finns så finns rädsla i någon form. Rädsla = ego. Vi har långt tillbaks i vår mänskliga tid (tid existerar egentligen inte, endast nuet) förlorat oss in i en dröm (eller valt att bege oss in i en dröm) och därmed tillfälligt begränsat oss ifrån gud/oändlighet/källan eller vad man nu vill kalla det. Någonstans på vägen har vi förlorat oss i denna dröm. Precis som du kan göra varje natt och uppleva dina drömmar verkliga. Vi drömmer en dröm där vi är splittrade och begränsade ifrån oändlighet. Där vi är polariserade i kött och blod. Polariserade i ying/yang. Där vi är ändliga istället för oändliga. Vad leder detta till? Rädsla såklart. Och rädsla är egot. Egot är alltid drivet av rädslor, begär och annat. Det är allt ifrån till rädsla för vad andra tycker och tänker om en, rädsla för ekonomin, sjukdom, men framförallt DÖDEN. Detta är egots värld. Egot är prinsen i denna värld. Vad som driver ekorrhjulet/samhället och människan är oftast rädslor av något slag. Eller begär där man blir beroende av distraktioner (oftast bottnad i rädsla/trauma).
Men man kan aldrig helt begränsa sig ifrån oändlighet. Just för att det är oändlighet. Man kan endast drömma sig som begränsad och glömma bort tillfälligt vad man är. Men sanningen kryper alltid fram. Men denna värld har stoppat huvudet i sanden och försöker så långt det går att inte konfronteras med sanningen. Därav alla distraktioner vi bombarderas med. Genom rädslan vill vi förlänga denna dröm så länge det går.. Spelet. Teatern. Filmen. It is the name of the game.
Denna värld är som en tumör som försöker stänga sig ute ifrån resten av kroppen och inte släppa in något (hälsosamma celler). Men istället för att sprida sig utåt så kan den endast expandera inåt. Tumören växer inte. Den krymper (kan endast expandera inåt) då fler och fler vaknar upp och lämnar denna dröm för oändligheten. Egentligen är denna dröm redan över i oändligheten (svårt att förklara) Förr eller senare upplöses den helt.. Egot är som ett wifi (som finns hos varje individ) och tillsammans med kollektivet manifesterar det sig som ett moln/ett större ego som utgör denna illusionen. På sätt och vis göder vi det större egot med våra rädslor och manifesterar denna illusion (jag talar ifrån vad som känns rätt/mina teorier). Därför kan saker så som covidhysterin ta fart snabbt om det fastnar på vårat sinne.
Men det finns något högre som opererar ifrån oändligheten här. Och som sakta men säkert minskar på egots inflytande över "tid" och därefter upplöser denna "värld" så småningom. Det är vad man inom religion kallar för helige ande. Ande. Spirit. Kärlek.
It is all good in the end.
Sålänge du är här. Stå upp för vem du är, ha dina principer och lev efter sanningen. Free your mind and your ass will follow!!