I rapporten ”Mellan salafism och salafistisk jihadism - påverkan mot och utmaningar för det svenska samhället” som tagits fram av Försvarshögskolan och publicerades sommaren 2018, finns en anonymiserad "mindre ort" skildrad. Kan inte vara någon annan än Strömsund som man beskriver nedan:
De mest radikala blev kvar i Strömsund efter "en uppmärksammad händelse i gruppen" vilket är mordförsöket på imamen Nazarov.
Framgår i texten att IS-terrorister pendlar mellan Strömsund och jihad i troligen Syrien/Irak. I koranskolan får barnen även lära sig hantera vapen.
Sammangfattningsvis ett fullständigt vansinnigt projekt att ta hit Nazarov och låta denna bygga upp sin radikala verksamhet och församling i Strömsund. Strömsund ser nu ut att fungera som en plantskola för framtida terrorister och IS-anhängare. Barnen utsätts för en stenhård indoktrinering.
Citat:
http://fhs.diva-portal.org/smash/get...FULLTEXT02.pdf
7.2.4 Mindre ort
I en liten svensk kommun beskrivs hur en relativt stor och under senare år snabbt växande salafistisk gruppering fått fäste. Salafismen lokalt beskrivs som en växande utmaning under ett drygt decennium.
I samband med att grupperingen började etablera sig var de öppna med sina sympatier:
”Saudiarabien var drömlandet enligt dem. De var öppna med hur fantastiskt Saudiarabien var. Men vi förstod inte riktigt då vad det skulle komma att betyda.”
Det beskrivs hur dessa idéer bland annat begränsar barn och ungas möjlighet att ta del av aktiviteter både inom och utanför skolan. Det menas att skolans demokratiuppdrag har misslyckats gällande dessa elever. Vidare beskrivs hur möten har hållits med barnens föräldrar men att dessa har varit fruktlösa, vilket sannolikt har att göra med att barnens regler och värderingar som går på tvärs med skolans, till del kommit hemifrån. I praktiken kan det handla om att barnen inte tillåts att sitta vart de vill i klassrummet, det beskrivs som vanligt att de inte får ha svenska kompisar. En annan aspekt rör barn som inte accepterar att musik förekommer i skolan. I samband med att musik förekommit i klassrummet har skolan haft exempel på barn som sprungit ut och skrikit ”Ni kommer brinna i helvetet!” Situationen beskrivs i följande ordalag:
”Skolans demokratiuppdrag har misslyckats för dessa elever. Vi har haft möten med föräldrar, men kan inte göra något. Vi har gett upp.”
Även sexualundervisning har inte heller varit möjlig att genomföra för dessa barn. De har heller inte tillåtits att delta i klassfester. Framförallt påtalas att detär flickorna som begränsas mycket. Det beskrivs hur flickorna i grupperingen bär slöja från ett års ålder och att de ”anses som vuxna” vid nio års ålder. Detta har medfört att de inte tillåtits att leka och delta i aktivister som andra barn.
Problematiken har på så vis varit mycket konkret. Oron över situationen med barn och unga gällande salafismens negativa påverkan beskrivs i följande ordalag.
”Vi har barn som inte får ta del av det de har rätt till. På så sätt skapas ett utanförskap, de avskärmas från resten av samhället.”
En annan lokal aspekt har rört att föräldrar i grupperingen vägrat att låta vaccinera sina barn, vilket kommit att medföra hälsorisker för både dem och andra barn. Avseende vuxna beskrivs svårigheter med att hitta praktikplatser då flera avböjt sådana av religiösa skäl.
Vidare beskrivs hur grupperingen, som är av samma etniska härkomst, försökt att kontrollera andra etniska minoriteter lokalt. De i den egna grupperingen som varit mer liberala beskrivs som att flera flyttade från kommunen i samband med en uppmärksammad händelse i gruppen för omkring 5 år sedan:
”Ett antal flyttade, det var de som inte ville bli indragna. De mer radikala blev kvar.”
Kommunen har sökt stöd från nationell nivå i olika sammanhang, men inte upplevt att de fått detta. En intervjuad tror att radikalisering främst uppfattats som ett storstadsfenomen, och att det då varit svårt att få gehör för problematiken från nationell nivå i en liten ort på glesbygden.
En intervjuad uttrycker oro över polarisering och motsättningar i kommunen mot bakgrund av situationen. Samtidigt som problematiken varit konkret beskrivs att den också kan vara svår att upptäcka, till skillnad från exempelvis den högerextrema miljön.
”NMR vill gärna synas och höras, de här vill inte göra väsen av sig.”
I kommunen finns en källarmoské som är grupperingens samlingspunkt. Moskén beskrivs som en solitär utan formella kopplingar till andra muslimska organisationer i Sverige. Från moskén har starka individer utövat ett stort inflytande på gruppen. Tidigare var moskén etniskt homogen men besökarna har under senare år blivit mer blandade.
Avseende gränsdragning mellan salafistisk och salafist-jihadistisk påverkan betonas att det kan vara svårt att avgöra:
”Salafistisk påverkan innebär risker för framtida våldsbejakande extremism. Det begränsar de demokratiska rättigheterna. Det är jättesvårt att avgöra vad som är ’våldsbejakande’.”
I sammanhanget beskrivs hur kommunen haft exempel på personer som anlänt som tonåringar och sen rest till IS. Det har varit personer som rest och återvänt och sen rest igen.
Det framhålls att det bedrivits koranskolor i olika lokaler och i lägenheter i kommunen på kvällstid. Vid åtminstone ett tillfälle har det enligt en informant som har en pålitlig källa som befunnit sig i aktuell lokal, inte bara använts traditionell litteratur för koranskolor utan även tekniskt utbildningsmaterial för handhavande av vapen. Vidare menas:
Det är inte vettigt att ha koranskolor varje kväll eller fasta under ramadan när de är sju år. Men vad ska vi göra? Vi låter det fortgå då vi varken har lagstiftning eller andra möjligheter.”
Det har också funnits oro för att någon eller några individer lokalt ska ta steget till terrorrelaterade aktiviteter, men framhåller samtidigt:
”Det är inte här man vill spränga något, det är här man vill gömma sig.”
Avseende åtgärder för att bemöta problematiken anses samverkan med både polis och Säpo tidigare haltat men blivit betydligt bättre under senare år.
Beträffande det förebyggande arbetet beskrivs det som svårt att få praktiskt stöd, framförallt i i konkreta fall då det behövs stöd i stunden:
”Jag är trött på att höra att man ska ha lokala lägesbilder och handlingsplaner. Man behöver konkret hjälp! Det finns inte ens en vettig broschyr att sticka i händerna på folk.”
En annan kommunal åtgärd har gällt föreningsstöd. Sedan några år har kommunen beskrivs att kommunen blivit mer restriktiva. Detta har inneburit att en förening kopplad till grupperingen inte längre får kommunala bidrag då deras aktiviteter inte var öppna för alla barn utan bara för de inom den egna gruppen.
I en liten svensk kommun beskrivs hur en relativt stor och under senare år snabbt växande salafistisk gruppering fått fäste. Salafismen lokalt beskrivs som en växande utmaning under ett drygt decennium.
I samband med att grupperingen började etablera sig var de öppna med sina sympatier:
”Saudiarabien var drömlandet enligt dem. De var öppna med hur fantastiskt Saudiarabien var. Men vi förstod inte riktigt då vad det skulle komma att betyda.”
Det beskrivs hur dessa idéer bland annat begränsar barn och ungas möjlighet att ta del av aktiviteter både inom och utanför skolan. Det menas att skolans demokratiuppdrag har misslyckats gällande dessa elever. Vidare beskrivs hur möten har hållits med barnens föräldrar men att dessa har varit fruktlösa, vilket sannolikt har att göra med att barnens regler och värderingar som går på tvärs med skolans, till del kommit hemifrån. I praktiken kan det handla om att barnen inte tillåts att sitta vart de vill i klassrummet, det beskrivs som vanligt att de inte får ha svenska kompisar. En annan aspekt rör barn som inte accepterar att musik förekommer i skolan. I samband med att musik förekommit i klassrummet har skolan haft exempel på barn som sprungit ut och skrikit ”Ni kommer brinna i helvetet!” Situationen beskrivs i följande ordalag:
”Skolans demokratiuppdrag har misslyckats för dessa elever. Vi har haft möten med föräldrar, men kan inte göra något. Vi har gett upp.”
Även sexualundervisning har inte heller varit möjlig att genomföra för dessa barn. De har heller inte tillåtits att delta i klassfester. Framförallt påtalas att detär flickorna som begränsas mycket. Det beskrivs hur flickorna i grupperingen bär slöja från ett års ålder och att de ”anses som vuxna” vid nio års ålder. Detta har medfört att de inte tillåtits att leka och delta i aktivister som andra barn.
Problematiken har på så vis varit mycket konkret. Oron över situationen med barn och unga gällande salafismens negativa påverkan beskrivs i följande ordalag.
”Vi har barn som inte får ta del av det de har rätt till. På så sätt skapas ett utanförskap, de avskärmas från resten av samhället.”
En annan lokal aspekt har rört att föräldrar i grupperingen vägrat att låta vaccinera sina barn, vilket kommit att medföra hälsorisker för både dem och andra barn. Avseende vuxna beskrivs svårigheter med att hitta praktikplatser då flera avböjt sådana av religiösa skäl.
Vidare beskrivs hur grupperingen, som är av samma etniska härkomst, försökt att kontrollera andra etniska minoriteter lokalt. De i den egna grupperingen som varit mer liberala beskrivs som att flera flyttade från kommunen i samband med en uppmärksammad händelse i gruppen för omkring 5 år sedan:
”Ett antal flyttade, det var de som inte ville bli indragna. De mer radikala blev kvar.”
Kommunen har sökt stöd från nationell nivå i olika sammanhang, men inte upplevt att de fått detta. En intervjuad tror att radikalisering främst uppfattats som ett storstadsfenomen, och att det då varit svårt att få gehör för problematiken från nationell nivå i en liten ort på glesbygden.
En intervjuad uttrycker oro över polarisering och motsättningar i kommunen mot bakgrund av situationen. Samtidigt som problematiken varit konkret beskrivs att den också kan vara svår att upptäcka, till skillnad från exempelvis den högerextrema miljön.
”NMR vill gärna synas och höras, de här vill inte göra väsen av sig.”
I kommunen finns en källarmoské som är grupperingens samlingspunkt. Moskén beskrivs som en solitär utan formella kopplingar till andra muslimska organisationer i Sverige. Från moskén har starka individer utövat ett stort inflytande på gruppen. Tidigare var moskén etniskt homogen men besökarna har under senare år blivit mer blandade.
Avseende gränsdragning mellan salafistisk och salafist-jihadistisk påverkan betonas att det kan vara svårt att avgöra:
”Salafistisk påverkan innebär risker för framtida våldsbejakande extremism. Det begränsar de demokratiska rättigheterna. Det är jättesvårt att avgöra vad som är ’våldsbejakande’.”
I sammanhanget beskrivs hur kommunen haft exempel på personer som anlänt som tonåringar och sen rest till IS. Det har varit personer som rest och återvänt och sen rest igen.
Det framhålls att det bedrivits koranskolor i olika lokaler och i lägenheter i kommunen på kvällstid. Vid åtminstone ett tillfälle har det enligt en informant som har en pålitlig källa som befunnit sig i aktuell lokal, inte bara använts traditionell litteratur för koranskolor utan även tekniskt utbildningsmaterial för handhavande av vapen. Vidare menas:
Det är inte vettigt att ha koranskolor varje kväll eller fasta under ramadan när de är sju år. Men vad ska vi göra? Vi låter det fortgå då vi varken har lagstiftning eller andra möjligheter.”
Det har också funnits oro för att någon eller några individer lokalt ska ta steget till terrorrelaterade aktiviteter, men framhåller samtidigt:
”Det är inte här man vill spränga något, det är här man vill gömma sig.”
Avseende åtgärder för att bemöta problematiken anses samverkan med både polis och Säpo tidigare haltat men blivit betydligt bättre under senare år.
Beträffande det förebyggande arbetet beskrivs det som svårt att få praktiskt stöd, framförallt i i konkreta fall då det behövs stöd i stunden:
”Jag är trött på att höra att man ska ha lokala lägesbilder och handlingsplaner. Man behöver konkret hjälp! Det finns inte ens en vettig broschyr att sticka i händerna på folk.”
En annan kommunal åtgärd har gällt föreningsstöd. Sedan några år har kommunen beskrivs att kommunen blivit mer restriktiva. Detta har inneburit att en förening kopplad till grupperingen inte längre får kommunala bidrag då deras aktiviteter inte var öppna för alla barn utan bara för de inom den egna gruppen.
De mest radikala blev kvar i Strömsund efter "en uppmärksammad händelse i gruppen" vilket är mordförsöket på imamen Nazarov.
Framgår i texten att IS-terrorister pendlar mellan Strömsund och jihad i troligen Syrien/Irak. I koranskolan får barnen även lära sig hantera vapen.
Sammangfattningsvis ett fullständigt vansinnigt projekt att ta hit Nazarov och låta denna bygga upp sin radikala verksamhet och församling i Strömsund. Strömsund ser nu ut att fungera som en plantskola för framtida terrorister och IS-anhängare. Barnen utsätts för en stenhård indoktrinering.