![DAGGER[X]s avatar](https://static.flashback.org/img/avatar/3/12696.jpg)
Tog 1 sockerbit med LSD.
Hade äntligen tagit mig tiden att planera detta ordentligt:
Matsäck klar.
Absolut inga skräckfilmer, goresurf, soc media.
Alla kläder på, rakad, parfymerad. Bäst att inte se knepig ut om man ska gå ut.
Förbud mot alla former jobbiga "projekt" den här gången.
Uppvilad kropp, vilat från träning några dagar, nästan tomt tarmsystem via fasta 18 timmar innan.
Flygläge på telefon, inte kolla SMS/Signal.
Åt ingenting till frukost, bara drack en kopp kaffe, kallduschade mig vid 9 tiden.
Lät den smälta i munnen vid 11:00.
Allt började bra, första halvtimman hände ingenting särskilt. Efter en stund började jag känna fjärilar i magen, pigghet.
Gick ut ur sval port i stark sol. Solen strålade, nästan magiskt ultravioletta moln drog förbi i dimmiga sjok på hög höjd.
Hade bestämt mig för bara ta cykeln bort och titta på naturen i den lokala parken.
Vad gott våren luktar. Vad klar luften känns. Vilka fantastiska under vi bara schasar förbi vanliga dagar utan en tanke!
Allt känns så självklart. Cykel var ett bra val, snabbt och ledigt från A till B.
Café i parken pratade några om miljöförstöring när jag låste cykeln.
En kille jämförde Kina med en Forgeworld från Warhammer 40k... oväntat stark skratt-attack, tappade nycklarna till låset.
Skyndade mig bort när dom tittade på mig frågande.
Det goda skrattet som kom tillbaka flera gånger under skogspromenaden.
Hur ofta vrålar vi egentligen av skratt?
Kom fram till en sjö. Slog mig ner på en klippa och tog fram spliff och pruttade rätt mycket en stund. Syra gör mig alltid gasig, tur att jag hade fastat så magen var tom.
Satte på förutbestämd ljudslinga på plattan:
Prehistoric Relaxing Soundscape (1Hour Special)
https://www.youtube.com/watch?v=ojhDJCvoeMI
Skrattade en stund åt musiken. Vem tar sig tiden att göra den musiken? Så tacksam för att ha internet där man kan hitta tankevänner.
När jag var barn blev jag helt transfixerad av sånt ljud i dokumentärer, men avskydde att man aldrig fick höra mer än maximalt en minut innan någon torrboll började prata eller klippte.
Hade med lite mat, kaffe och bildrika böcker om dinosaurer och paleohistoria. Satt och väntade in kaffet och THC som började verka ganska snabbt tillsammans med trippen. Väldigt kraftfulla känslor gick genom mig.
Började fundera på vilka som brukat marken i trakten, vilka var det som rullade dit alla stenar för att markera gränser i gärsgårdar.
Drack dom bara öl och kaffe, aldrig vatten? 99.99 % av allt dom sa och tänkte är glömt nu. Vilka skrönor berättade dom när dom var på gott humör?
Det kändes så klart och tydligt att alla människor som levt var lika levande som mig. Deras kamper, sorger och hopp måste vart lika intensiva.
I mina tankar började jag falla handlöst bakåt genom tidsåldrarna. Varje föregångare hade sina kamper.
Deras känslor var lika äkta som mina. Det är så självklart att dom inte var några tomma spöken utan riktiga människor.
Jag stirrade ner för stigen, där finns inga lyktstolpar eller moderniteter. Ibland drömmer jag om att gå vilse i tiden på skogens stigar, möta en grupp drängar eller knektar som kommer gående mitt på medeltiden. Aldrig hitta tillbaka till den här förvirrade lilla episoden vi lever i.
Människor --> bondetid --> jägare/samlare --> cykler av olika klimat --> miljoner av år med hominider --> bortåt i evolutionen mindre och mindre --> 65 miljoner år bakåt i tiden hette våra förfäder Purgatorius.
Vår förfader, liten skrämd ekorrlik apekatt som levde i jordhålor under jättarnas stampande fötter. En värld full av monster och vassa tänder, klor.
Hur skulle det kännas att vara en liten Purgatorius som måste akta sig för monster överallt.
Komma hem till din lilla bohåla och möta ett monster som andas ut lukten av dina slukade ungars kött och di-mjölk och börjar jaga dig.
Så får du bo i en annan håla och börja om igen eller blir sliten i stycken. Hur känns det i köttet att bli sliten i stycken?
Artminnet av monster måste sitta i våra gener.
Jag får jaga bort tankar på ond bråd död, dom kommer lätt till mig på trippar. Slösade bort en hel tripp på att se en splatterfilm och drömma djupa mardrömmar...
Men jag hade bestämt att denna tripp ej skulle spåra ur på sånt.
Växlade in tankarna på fysiken och världen, något som fascinerat mig så länge jag kan minnas är djupa tidsåldrarna, dom stora katastroferna, speciellt Chixculub.
http://smashingtops.com/wp-content/u....chixculub.jpg
Sjön nedanför glittrade solen väldigt magiskt i vattenytan. Vad jag skulle ge för att få en tidsmaskin, hur såg ett sånt vattenhål ut mitt i jordens Jurassiska högsommar? Pterodaktyler i luften, stora brummande dinosaurier som traskar runt. Undrar om deras kroppar ryckte som fåglar gör eller om dom gick runt makligt som elefanter?
Mycket måste vara okänt också, i boken jag hade med stod det att dom flesta fossilerna kommer från den tidens leriga raviner.
Dom som bodde högre upp eller hade lätta skelett har inte lämnat så mycket spår efter sig. Det kan ha funnits helt omöjliga djur som nu är glömda.
Den stora kometen kom för 65 miljoner år sedan och gjorde slut på dinosaurierna. Jag fick svindel där jag satt på min lilla klippa. Flera veckor innan nedslaget måste himlen lysts upp på hela jorden av en stor båge med damm över himlavalvet som skulle få t.ex. Halleys komet att se ut som en dvärg.
Nerslaget tog flera minuter, 4 minuter från att kometen började färdas genom atmosfären över Atlanten tills den fann sin nedslagsplats mellan dagens Kuba/Sydamerika. Hundra miljoner megatons boom som fick hela jordskorpan att ringa som en klocka av jordbävningar flera dagar efter nedslaget.
Önskar att jag fick sitta i en rymdstation och se det spektaklet.
Alla dom här tankarna och mycket mer satt jag och njöt av i en timme ungefär. Sedan blev jag för spretig för att sitta stilla mer. Jag tror koffeinet och THCet slutade att ha kontrollen då ungefär.
Började gå genom skogen och njuta av naturen igen.
Njöt av solens intensiva färg, i sidorna av ögonen strobade den till synes ultravioletta solen i dom dimmiga slöjmolnen.
Det skulle kunna se ut så dom första sekunderna efter att jorden blev upplyst av en gammastrålnings-explosion tänkte jag.
Rökte en till spliff med cb för att lugna mig. Drack lite mer kaffe. En liter kaffe är helt rätt att ha med i en termos, blir otroligt sugen på kaffe på lsd.
Dom klara tankarna var slut, i skogen gick jag och tänkte på allt det smått och gott jag verkligen älskar. Den luktar så gott. Det är inte humbug utan luften är verkligen full med oxiderade terpeneoider från barren som vi tar upp i lungorna och påverkas av biokemiskt.
Allt blir så klart.
Jag gick tillbaka till cykeln efter två timmar och rullade hem ganska sakta, hade inte ätit nästan något i parken. Skrattade fortfarande till då och då. Kom hem och gjorde inte mycket mer vettigt med dagen, tittade på Gods of Egypt, åt popcorn, drack grönt tê.
Det kändes som ett helt acceptabelt sätt att landa i.
Senare på kvällen tog jag 4x500mg aspirin, 5mg melatonin, 5g glycine innan jag gick och la mig.
Hade äntligen tagit mig tiden att planera detta ordentligt:
Matsäck klar.
Absolut inga skräckfilmer, goresurf, soc media.
Alla kläder på, rakad, parfymerad. Bäst att inte se knepig ut om man ska gå ut.
Förbud mot alla former jobbiga "projekt" den här gången.
Uppvilad kropp, vilat från träning några dagar, nästan tomt tarmsystem via fasta 18 timmar innan.
Flygläge på telefon, inte kolla SMS/Signal.
Åt ingenting till frukost, bara drack en kopp kaffe, kallduschade mig vid 9 tiden.
Lät den smälta i munnen vid 11:00.
Allt började bra, första halvtimman hände ingenting särskilt. Efter en stund började jag känna fjärilar i magen, pigghet.
Gick ut ur sval port i stark sol. Solen strålade, nästan magiskt ultravioletta moln drog förbi i dimmiga sjok på hög höjd.
Hade bestämt mig för bara ta cykeln bort och titta på naturen i den lokala parken.
Vad gott våren luktar. Vad klar luften känns. Vilka fantastiska under vi bara schasar förbi vanliga dagar utan en tanke!
Allt känns så självklart. Cykel var ett bra val, snabbt och ledigt från A till B.
Café i parken pratade några om miljöförstöring när jag låste cykeln.
En kille jämförde Kina med en Forgeworld från Warhammer 40k... oväntat stark skratt-attack, tappade nycklarna till låset.
Skyndade mig bort när dom tittade på mig frågande.
Det goda skrattet som kom tillbaka flera gånger under skogspromenaden.
Hur ofta vrålar vi egentligen av skratt?
Kom fram till en sjö. Slog mig ner på en klippa och tog fram spliff och pruttade rätt mycket en stund. Syra gör mig alltid gasig, tur att jag hade fastat så magen var tom.
Satte på förutbestämd ljudslinga på plattan:
Prehistoric Relaxing Soundscape (1Hour Special)
https://www.youtube.com/watch?v=ojhDJCvoeMI
Skrattade en stund åt musiken. Vem tar sig tiden att göra den musiken? Så tacksam för att ha internet där man kan hitta tankevänner.
När jag var barn blev jag helt transfixerad av sånt ljud i dokumentärer, men avskydde att man aldrig fick höra mer än maximalt en minut innan någon torrboll började prata eller klippte.
Hade med lite mat, kaffe och bildrika böcker om dinosaurer och paleohistoria. Satt och väntade in kaffet och THC som började verka ganska snabbt tillsammans med trippen. Väldigt kraftfulla känslor gick genom mig.
Började fundera på vilka som brukat marken i trakten, vilka var det som rullade dit alla stenar för att markera gränser i gärsgårdar.
Drack dom bara öl och kaffe, aldrig vatten? 99.99 % av allt dom sa och tänkte är glömt nu. Vilka skrönor berättade dom när dom var på gott humör?
Det kändes så klart och tydligt att alla människor som levt var lika levande som mig. Deras kamper, sorger och hopp måste vart lika intensiva.
I mina tankar började jag falla handlöst bakåt genom tidsåldrarna. Varje föregångare hade sina kamper.
Deras känslor var lika äkta som mina. Det är så självklart att dom inte var några tomma spöken utan riktiga människor.
Jag stirrade ner för stigen, där finns inga lyktstolpar eller moderniteter. Ibland drömmer jag om att gå vilse i tiden på skogens stigar, möta en grupp drängar eller knektar som kommer gående mitt på medeltiden. Aldrig hitta tillbaka till den här förvirrade lilla episoden vi lever i.
Människor --> bondetid --> jägare/samlare --> cykler av olika klimat --> miljoner av år med hominider --> bortåt i evolutionen mindre och mindre --> 65 miljoner år bakåt i tiden hette våra förfäder Purgatorius.
Vår förfader, liten skrämd ekorrlik apekatt som levde i jordhålor under jättarnas stampande fötter. En värld full av monster och vassa tänder, klor.
Hur skulle det kännas att vara en liten Purgatorius som måste akta sig för monster överallt.
Komma hem till din lilla bohåla och möta ett monster som andas ut lukten av dina slukade ungars kött och di-mjölk och börjar jaga dig.
Så får du bo i en annan håla och börja om igen eller blir sliten i stycken. Hur känns det i köttet att bli sliten i stycken?
Artminnet av monster måste sitta i våra gener.
Jag får jaga bort tankar på ond bråd död, dom kommer lätt till mig på trippar. Slösade bort en hel tripp på att se en splatterfilm och drömma djupa mardrömmar...
Men jag hade bestämt att denna tripp ej skulle spåra ur på sånt.
Växlade in tankarna på fysiken och världen, något som fascinerat mig så länge jag kan minnas är djupa tidsåldrarna, dom stora katastroferna, speciellt Chixculub.
http://smashingtops.com/wp-content/u....chixculub.jpg
Sjön nedanför glittrade solen väldigt magiskt i vattenytan. Vad jag skulle ge för att få en tidsmaskin, hur såg ett sånt vattenhål ut mitt i jordens Jurassiska högsommar? Pterodaktyler i luften, stora brummande dinosaurier som traskar runt. Undrar om deras kroppar ryckte som fåglar gör eller om dom gick runt makligt som elefanter?
Mycket måste vara okänt också, i boken jag hade med stod det att dom flesta fossilerna kommer från den tidens leriga raviner.
Dom som bodde högre upp eller hade lätta skelett har inte lämnat så mycket spår efter sig. Det kan ha funnits helt omöjliga djur som nu är glömda.
Den stora kometen kom för 65 miljoner år sedan och gjorde slut på dinosaurierna. Jag fick svindel där jag satt på min lilla klippa. Flera veckor innan nedslaget måste himlen lysts upp på hela jorden av en stor båge med damm över himlavalvet som skulle få t.ex. Halleys komet att se ut som en dvärg.
Nerslaget tog flera minuter, 4 minuter från att kometen började färdas genom atmosfären över Atlanten tills den fann sin nedslagsplats mellan dagens Kuba/Sydamerika. Hundra miljoner megatons boom som fick hela jordskorpan att ringa som en klocka av jordbävningar flera dagar efter nedslaget.
Önskar att jag fick sitta i en rymdstation och se det spektaklet.
Alla dom här tankarna och mycket mer satt jag och njöt av i en timme ungefär. Sedan blev jag för spretig för att sitta stilla mer. Jag tror koffeinet och THCet slutade att ha kontrollen då ungefär.
Började gå genom skogen och njuta av naturen igen.
Njöt av solens intensiva färg, i sidorna av ögonen strobade den till synes ultravioletta solen i dom dimmiga slöjmolnen.
Det skulle kunna se ut så dom första sekunderna efter att jorden blev upplyst av en gammastrålnings-explosion tänkte jag.
Rökte en till spliff med cb för att lugna mig. Drack lite mer kaffe. En liter kaffe är helt rätt att ha med i en termos, blir otroligt sugen på kaffe på lsd.
Dom klara tankarna var slut, i skogen gick jag och tänkte på allt det smått och gott jag verkligen älskar. Den luktar så gott. Det är inte humbug utan luften är verkligen full med oxiderade terpeneoider från barren som vi tar upp i lungorna och påverkas av biokemiskt.
Allt blir så klart.
Jag gick tillbaka till cykeln efter två timmar och rullade hem ganska sakta, hade inte ätit nästan något i parken. Skrattade fortfarande till då och då. Kom hem och gjorde inte mycket mer vettigt med dagen, tittade på Gods of Egypt, åt popcorn, drack grönt tê.
Det kändes som ett helt acceptabelt sätt att landa i.
Senare på kvällen tog jag 4x500mg aspirin, 5mg melatonin, 5g glycine innan jag gick och la mig.
__________________
Senast redigerad av DAGGER[X] 2018-04-27 kl. 09:58.
Senast redigerad av DAGGER[X] 2018-04-27 kl. 09:58.
