Moral inom kontexten av en tyrannisk stat

I Storbritannien har ett väldigt intressant brottmål nyligen avgjorts.

Redogörelse för den tyranniska kontexten som för frågeställningen är tämligen oviktig:

Om vi glömmer huruvida det råkar vara sant eller falskt i just det här fallet, och antar att Storbritannien just nu anser sig ha rätt att lagföra medborgare för tankebrott, och gör det lite ad hoc baserat på hudfärg och tillfälle, och samtidigt antar att även Sverige beter sig så (då vi har liknande lagar, om än inte något liknande domslut än)... Vad, om något, förändrar det för eventuella moraliska principer?

De moraliska teorier/principer/dilemman jag känner till tycks mest beröra vad som är rätt inom en jämlik situation, det vill säga där det inte råder något direkt maktförhållande mellan parterna inom situationen. Men jag har nog aldrig stött på ens en frågeställning om huruvida det förhåller sig annorlunda när man samtidigt är under hot av en högre makt.

Rent generellt tycks samhället anse det moraliskt att stå upp mot en förtryckare. Dock är det sällan, och inte utan påverkan, som samhället accepterar en förtryckare, och godkänner ett moraliskt uppror mot den.

I renare form handlar det kanske inte om ett eget dilemma, utan hur man ska bemöta en annans brist på moral. I det tyranniska fallet brister ju tyrannen i all moral, och således blir det ett moraliskt dilemma för mig huruvida jag måste stoppa tyrannen, eller låta tyrannen förtrycka andra.

Är det då t.ex. rätt att bryta mot moraliska principer man annars håller högt, som t.ex. att inte döda? Är det kanske till och med rätt att bryta mot alla sina principer för att stoppa tyrannen? Vilket så klart leder till frågeställningen huruvida man själv då blir en tyrann.

Har moral ens en roll att spela gällande ett uppror mot en tyrann?

Jag har försökt söka efter innehåll som ställer sig den frågan, men utan resultat. Jag funderar väl främst på om det finns något begrepp för det som jag helt missat, eller om jag är ute och cyklar på något annat sätt? Det känns som något som bör vara väldiskuterat.

Jag uppfattar det som att agerandet visavi värderingarna beskriver moralen.
Tycker diktaturen det är rätt att döda människor som tänker fel så har man hög moral om man utför dödandet. Sett ur tänkarens perspektiv är det omoraliskt.
Har moral ens en roll att spela gällande ett uppror mot en tyrann?
Värderingen är kanske: min familjs och andras fria framtid är viktigare än diktaturens framtid.
Hög moral är då att utföra handlingen som tar bort diktaturen med minsta skada.
Låg moral är att låta det bero.Beroende på rädsla? Då inställer sig nästa fråga: är det värt att ta risken att göra uppror i syfte att nå fri framtid? Om svaret är "ja" men man ändock inte agerar är moralen låg.
Det kanske både blev för enkelt och fel?

moral och värdegrund stiftas, formas, förkastas, förändras etc av dagsläget..

Det handlar inte om moral, det handlar om en intressekonflikt mellan olika folkgrupper i samhället.

Den som du kallar "tyrann" är fienden till den grupp som du anser dig tillhöra. "Tyrannen" å sin sida stämplar förmodligen sina fiender som "onda" eller som "terrorister".

Det handlar ytterst om överlevnad för den egna gruppen. Om man tillhör gruppen som anser att tyrannen är en fiende, är det omoraliskt ur den egna gruppens perspektiv att inte döda tyrannen och hans folk.

Så en kvinna (jag utgår ifrån att det var en "vit" kvinna) postade en sångtext som var skriven av en "svart" man och texten innehöll ett ord som ifall det används av "vita" så är det stötande men om "svarta" använder ordet så är det ingen fara.

Välkommen till mångkulturell antirasist-rasism.

Moral brukar handla om den svages rätt gentemot den starke. Alltså en antites till den starkes rätt. Den starke tar för sig och den svage får resterna, så den svage hittar på moral för att tvinga den starke att dela med sig.

Den starke måste visa hänsyn och förståelse för den svage och inte utnyttja den svage för egna syften. Den starke måste respektera den svage - vi måste kunna leva civiliserat och inte som djur eller som barbarer. Så makten går med på detta och anser det vara ett hedersamt uppdrag.

Och detta system fungerar även bra så länge som det sker i ett rasligt homogent samhälle. Men i ett samhälle med många olika rasgrupper då kommer ursprungsbefolkningen att lida under förtrycket från så kallade "svagare" eller "utsatta" grupperingar.

Förhållandet mellan vem som är stark och vem som är svag vänds då plötsligt mot ursprungsbefolkningen när en ny grupp som anses särskilt utsatt också ska leva i samhället.

Makten som tagit på sig rollen av att beskydda den svagare parten tar därmed den nya gruppen under sina vingar och beskyddar dem gentemot ursprungsbefolkningen. Så det som ursprungligen var den utsatta gruppen (ursprungsbefolkningen) hamnar nu i ett rättslöst tillstånd.

Enda vägen ut för ursprungsbefolkningen blir därmed att försöka skapa en ny rasligt homogen stat.

När moralen vilar på styrkeförhållanden så finns det alltid dem som utnyttjar situationen och spelar svaga fastän de är i överläge för att kunna försätta andra i rättslöshet och fullständigt kunna förslava dem. Så om det inte går att skapa en ny rasligt homogen stat så är det nödvändigt att byta moral för att skydda sig mot att bli försatt i slaveri.

(Nietzsche, Jenseits von Gut und Böse, Aphorismus 146)

mycket bra analys måste jag säga.

Jag håller i allmänhet med om analysen. Just det är väl anledningen till att frågeställningen blir relevant. Konsensus bland eliten tycks vara att det är moraliskt rätt att förtrycka vissa på vad de anser vara "de svagas" vägnar.

Varför vi befinner oss i en sådan situation är ju delvis för att det inte finns ett moraliskt motargument mot det. Det finns tidigare högt respekterade argument som klargör att ingen ska sättas över någon annan, men som vi sett anses de mindre värda än att sätta den upplevt "svaga" framför alla andra.

Det har alltså inte gått att bilda tillräcklig opinion mot det för att stoppa det. Och när det inte går att bilda opinion så måste problemet tas i egna händer, och det är väl där man måste kunna redogöra för sig själv huruvida man agerar rätt eller inte. Det är en väldigt mörk utredning som krävs, men det är ständigt aktuellt då det tycks vara vad som även motiverar dödliga dåd, både när det kommer till Islam, ETA, IRA och vänsterextremism/högerextremism.

Din analys och slutsats må vara korrekt, men jag ser inte helt hur du moraliskt rättfärdigar det. Det vill säga varför inte ursprungsbefolkningen också har en skyldighet att beskydda den svagare gruppen, alternativt hur ursprungsbefolkningen rättfärdigar att lämna den nya "svaga" gruppen med medvetandet om att den gruppen snart kommer befinna sig i samma situation när avsaknaden av ursprungsbefolkningen kommer att innebära att en ny grupp kommer att klassificeras som "inte svaga" för att kunna motivera att skydda "de svaga".

Ja, det är nog en stor anledning till att frågeställningen bär vikt hos mig. Att bli ett monster är lika enkelt som att rättfärdiga sina egna handlingar för sig själv.

Det som är svårt att är rättfärdiga sig själv ur ens fiendes perspektiv.


Den första meningen får väl ses som ett slags svar på min fråga om huruvida moral ens spelar någon roll i en sådan konflikt.

Jag vet inte om det är så självklart att du alltid har moralen på din sida om du agerar utifrån din grupps bästa. Det finns gott om handlingar som av majoriteten tycks anses klart omoraliska trots att de utförts med ens egna grupps bästa som intresse. Det rättfärdigar i stort sett alla terrorister.

Problemet som uppstår i det resonemanget blir väl ungefär vad som ger dig rätt att agera utifrån din grupps intresse framför deras. Även om jag anser det vettigt, blir det lite för subjektivt för att kunna argumentera.

Det har dock sått ett frö. Ett förtydligande, eller kanske specificerande av frågeställningen. Att det är rätt att döda den som annars kommer döda dig tror jag de flesta håller med är rätt. Och att man inte har rätt att döda någon som enbart har sårat dig tror jag också många anser är rätt. Öga för öga, tand för tand.

Frågan är väl egentligen om det är rätt att att döda någon som sårat dig, om maktbalansen förhindrar alternativet att såra den andre tillbaka. Och hur drar man i sådana fall gränsen?



är det värt att ta risken att göra uppror i syfte att nå fri framtid?
Ja, det är väl någonstans vad allt bottnar i. Om man med "värt" menar att man inte agerar värre än ens fiende. Det är väl den distinktionen som är intressant. Skrev ner något liknande i svaret ovan, och lite bekymmer som följer det.

Man måste ju någonstans beakta huruvida tyrannen är ens egen, eller allas. Det är ju inte självklart att man själv inte är tyrannen. Jag ser moral som ett slags neutralt handlande. Det vill säga, kan även ens fiende rättfärdiga sina handlingar av hur du rättfärdigar dina egna så är det inte rätt att utföra dem. Då det innebär att du är din egen fiende.

Det komplicerade tycks vara att lyckas hitta något som rättfärdigar ens egna handlade för frihet, som inte också kan appliceras av den du anser berövar dig den friheten. (Då din handling berövar en annan av frihet). Det är väl teoretiskt samma argument som används mot dödsstraff. Om vi dödar någon som dödat, är vi själva mycket bättre? Å andra sidan finns där argumentet att de dödat först, och att uppsåtet till dödandet är vad som gör det rätt.

I det här fallet har ju tyrannen inte nödvändigt dödat, utan enbart begränsat din frihet. Och de har rättfärdigat det med argumentet att du annars skulle begränsa andras. Det är inte lätt att moraliskt motivera dödande från det. Om det ens går. Men du bör ändå ha större rätt att handla då du är i maktunderläge.

Minns jag rätt har jag sett att du ofta argumenterar från vänsterperspektiv, så ta det här exemplet som en grov generalisering som inte är tänkt att involvera dig: Det jag nyss skrev är lite av vad jag ser hända i samhället idag. En ganska stor del av nya vänstern/dagens vänster motiverar att andra måste acceptera begränsad frihet med argumentet att de annars förtrycker andra. Det är väl i stort sett vad intersektionalitet bygger på. Min hudfärg och mitt kön är per definition förtryckande, och därför måste jag förtryckas.

Det är nu det blir knepigt Som du säkert märkte gör även jag en maktanalys i mitt resonemang. För då regeringen kallar sig intersektionell, innebär det att de anser sig ha rätt att förtrycka mig då jag är en tyrann (som förtrycker alla med annan hudfärg), och eftersom jag och andra motståndare inte anser oss vara tyranner då vi inte anser att kön och hudfärg ska komma med medfödda straff, så anser vi att de är tyranner.

Men de mördar inte. Och de påtvingar inte ens direkt lidande. De tvingar enbart andra att lämna över en del av sin egendom till omfördelning till andra, och förbjuder oss att tala fritt, under hot om frihetsberövande.

Hotet får väl ses som det värsta brottet, och således hamnar vi i en situationen där ena tyrannen frihetsberövar de som inte infinner sig under sitt styre, och andra tyrannen inte fördelar några straff, eller ens har möjlighet till det.

Trots den skeva fördelningen känns det ändå väldigt långt från att kunna rättfärdiga dödande. I Sverige finns mig veterligen inget fall där regeringens handling medvetet har lett till eller försvarat någon annans död. (Det har dock skett i England, vilket är varför jag hellre sätter den kontexten.)

Ah, jag tror jag just fick en liten insikt. Jag satte kontexten till England i trådstarten just för att det fallet är klart tydligare, och jag frågar mig huruvida det är rättfärdigat utifrån det. Men sedan argumenterar jag utifrån Sverige, vilket inte är samma kontext.

Om tyrannen först rättfärdigar dödande för sig själv, måste det moraliskt rätta vara att förhindra vidare dödande genom att döda tyrannen själv.

Helvete, det borde inte krävts en sån mängd av tankar för att nå den slutsatsen.

Det är dock fortfarande inte enkelt. Vad med sådana som står i tyrannens tjänst? När det kommer till terrorister, och då kanske främst sådana som kämpat mot en stat (tänk amerikanska inbördeskriger, IRA, ETA, franska revolutionen, osv). Hade de verkligen rätt i att döda andra som enbart var i tjänst hos de som drev deras upplevda förtryck? Räcker "nödvändigt ont" som argument för att acceptera det?

Du vet inte hur du kan moraliskt rättfärdiga att göra din plikt för ditt eget folk?

Det enkla svaret är: Nej.

Jag förstår dock vad du menar, men det har inte mycket med moral att göra. Moral är ett verktyg för att kunna handla å din grupps vägnar utan motstånd. Hur tror du det kommer gå annars?