I Storbritannien har ett väldigt intressant brottmål nyligen avgjorts.
Redogörelse för den tyranniska kontexten som för frågeställningen är tämligen oviktig:
Om vi glömmer huruvida det råkar vara sant eller falskt i just det här fallet, och antar att Storbritannien just nu anser sig ha rätt att lagföra medborgare för tankebrott, och gör det lite ad hoc baserat på hudfärg och tillfälle, och samtidigt antar att även Sverige beter sig så (då vi har liknande lagar, om än inte något liknande domslut än)... Vad, om något, förändrar det för eventuella moraliska principer?
De moraliska teorier/principer/dilemman jag känner till tycks mest beröra vad som är rätt inom en jämlik situation, det vill säga där det inte råder något direkt maktförhållande mellan parterna inom situationen. Men jag har nog aldrig stött på ens en frågeställning om huruvida det förhåller sig annorlunda när man samtidigt är under hot av en högre makt.
Rent generellt tycks samhället anse det moraliskt att stå upp mot en förtryckare. Dock är det sällan, och inte utan påverkan, som samhället accepterar en förtryckare, och godkänner ett moraliskt uppror mot den.
I renare form handlar det kanske inte om ett eget dilemma, utan hur man ska bemöta en annans brist på moral. I det tyranniska fallet brister ju tyrannen i all moral, och således blir det ett moraliskt dilemma för mig huruvida jag måste stoppa tyrannen, eller låta tyrannen förtrycka andra.
Är det då t.ex. rätt att bryta mot moraliska principer man annars håller högt, som t.ex. att inte döda? Är det kanske till och med rätt att bryta mot alla sina principer för att stoppa tyrannen? Vilket så klart leder till frågeställningen huruvida man själv då blir en tyrann.
Har moral ens en roll att spela gällande ett uppror mot en tyrann?
Jag har försökt söka efter innehåll som ställer sig den frågan, men utan resultat. Jag funderar väl främst på om det finns något begrepp för det som jag helt missat, eller om jag är ute och cyklar på något annat sätt? Det känns som något som bör vara väldiskuterat.
Redogörelse för den tyranniska kontexten som för frågeställningen är tämligen oviktig:
Det rör sig om en ung kvinna som har presenterat texten till en rap-låt av Snoop Dog, någon som ändå måste anses känd, på sin biografi på instagram. Texten innehöll förbjudna ord, vilket ledde till at hon dömdes för att både ha skickat "olämpliga meddelanden över internet" samt "hatbrott". (http://www.bbc.com/news/uk-england-merseyside-43816921)
Det är väl numera vardag, men det lite mer intressanta i fallet är att samma text sjöngs för 10 år sedan av en svart sångare (Jay-Z) på en festival i landet utan problem. Samtidigt råder det meningsskiljaktigheter huruvida hennes profil ens var öppen, men då den ansågs vara det, blir väl det mest intressanta följande uttalande från rätten: "[prosecutors] sourced case law that showed that posting the profile on her account constituted sending it and making it public".
Trots att alltså inte spred budskapet, utan använde det som en egen presentation för att hedra en bortgången vän, ansågs det vara likställt med att skicka/springa det och göra det offentligt.
Ett sådant resonemang, det vill säga att det anses offentligt även om den som utsätts för "brottet" själv måste söka upp det, innebär rent logiskt att det även är ett brott att uttrycka sig eller presentera något "förargelseväckande" i ens hem, om det är möjligt för någon annan att söka upp det.
Det är tämligen irrelevant för frågan, men sätter en viss kontext som är viktigt för att förstå det moraliska problemet jag funderar över.
En sådan lagstiftning kan inte ses som annat än tyrannisk. Du kan bli straffad för något som du gör privat, förutsatt att någon annan har möjlighet att få reda på det, något som redan krävs för att ens bli straffad. I en lite mer teoretisk utsträckning innebär det att du kan bli straffad för allt du gör som staten inte godkänner.
Det är väl numera vardag, men det lite mer intressanta i fallet är att samma text sjöngs för 10 år sedan av en svart sångare (Jay-Z) på en festival i landet utan problem. Samtidigt råder det meningsskiljaktigheter huruvida hennes profil ens var öppen, men då den ansågs vara det, blir väl det mest intressanta följande uttalande från rätten: "[prosecutors] sourced case law that showed that posting the profile on her account constituted sending it and making it public".
Trots att alltså inte spred budskapet, utan använde det som en egen presentation för att hedra en bortgången vän, ansågs det vara likställt med att skicka/springa det och göra det offentligt.
Ett sådant resonemang, det vill säga att det anses offentligt även om den som utsätts för "brottet" själv måste söka upp det, innebär rent logiskt att det även är ett brott att uttrycka sig eller presentera något "förargelseväckande" i ens hem, om det är möjligt för någon annan att söka upp det.
Det är tämligen irrelevant för frågan, men sätter en viss kontext som är viktigt för att förstå det moraliska problemet jag funderar över.
En sådan lagstiftning kan inte ses som annat än tyrannisk. Du kan bli straffad för något som du gör privat, förutsatt att någon annan har möjlighet att få reda på det, något som redan krävs för att ens bli straffad. I en lite mer teoretisk utsträckning innebär det att du kan bli straffad för allt du gör som staten inte godkänner.
Om vi glömmer huruvida det råkar vara sant eller falskt i just det här fallet, och antar att Storbritannien just nu anser sig ha rätt att lagföra medborgare för tankebrott, och gör det lite ad hoc baserat på hudfärg och tillfälle, och samtidigt antar att även Sverige beter sig så (då vi har liknande lagar, om än inte något liknande domslut än)... Vad, om något, förändrar det för eventuella moraliska principer?
De moraliska teorier/principer/dilemman jag känner till tycks mest beröra vad som är rätt inom en jämlik situation, det vill säga där det inte råder något direkt maktförhållande mellan parterna inom situationen. Men jag har nog aldrig stött på ens en frågeställning om huruvida det förhåller sig annorlunda när man samtidigt är under hot av en högre makt.
Rent generellt tycks samhället anse det moraliskt att stå upp mot en förtryckare. Dock är det sällan, och inte utan påverkan, som samhället accepterar en förtryckare, och godkänner ett moraliskt uppror mot den.
I renare form handlar det kanske inte om ett eget dilemma, utan hur man ska bemöta en annans brist på moral. I det tyranniska fallet brister ju tyrannen i all moral, och således blir det ett moraliskt dilemma för mig huruvida jag måste stoppa tyrannen, eller låta tyrannen förtrycka andra.
Är det då t.ex. rätt att bryta mot moraliska principer man annars håller högt, som t.ex. att inte döda? Är det kanske till och med rätt att bryta mot alla sina principer för att stoppa tyrannen? Vilket så klart leder till frågeställningen huruvida man själv då blir en tyrann.
Har moral ens en roll att spela gällande ett uppror mot en tyrann?
Jag har försökt söka efter innehåll som ställer sig den frågan, men utan resultat. Jag funderar väl främst på om det finns något begrepp för det som jag helt missat, eller om jag är ute och cyklar på något annat sätt? Det känns som något som bör vara väldiskuterat.