Tim Bergling (Avicii) - vad betyder dennes död för dagens generation?

Får man lite försynt påpeka att det är ganska konstigt (sjukt) att hänga i tråden som en av de mest extrema hatarna, om du inte "lyssnat på någon av hans sånger från 2013 och senare".

Sjukt var ordet. Vad vill du egentligen?

Du orkar inte ens ta dig tid att lära dig hur han stavar sitt namn, herren heter Nile Rodgers och hade ett nära samarbete med sin basist som han skrev merparten av sin "meritlista" ihop med. Så jag vet inte hur vidare Nile Rodgers faktiskt är så "himla otrolig" så man ska lita blint på vad han säger. Han är väldigt gammal Nile. Många kända artister hyllar låtar som vi andra tycker är skräp. Jag älskar Nile Rodgers gamla låtar. Bara för att jag tycker det är kul. Vi leker med tanken att jag faktiskt kan återskapa det du just visat. Vad skulle du säga då? Skulle du lyssna mer på mig än Nile Rodgers? Givetvis inte, för att använda dina egna ord

Sätta perspektiv och balans.

Jag hoppar ur tråden tills vi börjar diskutera saligheter. En av Sveriges största artister har avlidit, och sörjs av i stort sett en hel värld.

Vi har alla olika musiksmaker. Jag känner att det är för lågt för mig att diskutera "bra" eller "dålig" musik, det känns som lågstadienivå. Nöjer mig med att konstatera att en hel värld och i stort sett alla kända musiker hyllar Avicii. Till detta vill jag lägga att jag är en stor fan av EDM och för länge sedan Disco, och att Avicii var en stor konstnär inom detta område.

Är ganska opartisk i detta. Så inte en hater mao.
Snacket om att "tanka ner fl studio och prova gör de själv så får ni se vilket geni han var" är ett grymt dåligt argument. Klart att en person som har spenderat 10 000 timmar i ett program är överlägsen gentemot någon med 0 timmar i programmet. Skulle dessa personer däremot ha spenderat samma antal timmar som tim i fl studio så finns det en stor chans att de skulle kunna göra likadana låtar som han.
Vem som helst som skulle anses vara musikalisk och ha ett bra ton öra efter att ha spenderat 10 000 på att antingen lära sig sjunga, lära sig valfritt instrument eller att skapa musik på datorn.

Tims musik var en biprodukt av väldigt hårt arbete. Men att kalla hans musik genialisk är att överdriva. Beethoven var ett geni inom musik. Han kunde komponers symfonier perfekt trots att han var döv.

Precis. Minns när jag kollade Ultra 2013 live och Avicii premiärspelade Wake Me Up. Fansen var helt rasande och undrade vad fan det var de hörde. De förväntade sig något i stil med Levels, men fick istället Country-house. Avicii hade tappat det helt!

Sen blev låten Spotifys mest streamade låt någonsin och alla försökte kopiera Avicii's stil efter det. Så att påstå att han bara följde trender och aldrig gjorde något nytt är ju bara helt fel.


Jag skulle i alla fall absolut värdera dina påståenden högre om du kunde återskapa valfri Avicii-låt på ett övertygande sätt. Nu är det ju dock bara en väldigt lekfull tanke och du kommer aldrig kunna göra det. Talk is cheap.

Sen att du förminskar legenden Nile Rodgers begåvning visar ju bara hur lite vi behöver lyssna på dig.


Det argumentet är väl främst riktat mot de som hävdar att vem som helst minsann kan slänga ihop sån där musik på 10 minuter. Självklart krävs enormt många timmar av hårt arbete för att nå samma nivå som Avicii, men oavsett så är det inte många som skulle kunna skapa lika bra låtar ändå. Vissa har det bara, andra inte.

Samma argument går väl att applicera på de som t.ex drar upp gamla gitarrister och hävdar att de minsann har riktig talang. Hade Tim lagt ner samma tid och energi på att lära sig spela gitarr så hade han väl kunnat ha blivit en fantastisk gitarrist istället.

Sant som du säger. Avicii var en duktig musiker men absolut inte någon en på miljarden som någon nämnde tidigare i tråden.

Banden som nämns i tråden kommer att leva kvar längre än någon edm producent. bandens musik är unik och näst intill omöjlig att replicera. Spelas t.ex. guns n roses eller nirvana på radion så vet man direkt att det är de som spelar eftersom axl rose och cobain sjunger. Spelas en ny edm låt på radion så är det väldigt svårt att veta vem som skapat låten. Allting är same same but different. Inom 10 år kommer många nya edm producenter att slå igenom som kommer att minnas av 'den kommande generationen' samma som avicii kommer att minnas av dagens 20-30 åringar.

Och de som blir sura över att han kritiseras. Folk ger bara sin synpunkt på hans musik, vilket ts efterfrågade. Skapa en ny tråd om ni endast vill disuktera hur duktig han var.

Förmodligen, men det har nog också mycket att göra med tidsandan vi lever i där allt ska gå fort och musiken är betydligt mer lättillgänglig än för 20-30 år sedan. Dock tror jag att Avicii kommer bli ihågkommen mer än mången andra musikproducenter från vår tid.

Sen har jag inga problem med att folk kritiserar musiken, men jag har problem med de pretentiösa elitisterna i tråden som har en så jävla sunkig attityd.

https://www.youtube.com/watch?v=-dIcuU58Oy8
Ser avancerat ut (ironisk)

Kurt Cobain har långt ifrån bidragit lika mycket till att revolutionera musikvärlden som Avicii gjort.
Kurt Cobain kanske var ett musikaliskt geni men han begränsades av de klassiska pop/rock-elementen såsom gitarr, trummor, röst.

Det musikaliska geniet Avicii hamnade i en perfekt era i samband med att musikindustrin revolutioneras.
Han var inte begränsad till några instrument. Däremot var han begränsad av sitt eget psyke. Han fick möjlighet att inspireras från alla typer av genrer och lyckades skapa ytterst originella musikstycken.

Se bara de artister som lyckats skapa helt nya genrer som förklarar att anledningen till att de började skapa musik var just på grund av Avicii, såsom Kygo.

Det enda Avicii kommer bli ihågkommen för, är att han blev mångmiljonär och begick självmord. Han kommer typ användas som exempel av Men's Rights Activists och liknande, att män mår dåligt trots mycket pengar, att pengar och framgång inte gör en lycklig, etc. etc.

Och ja, tidsandan vi lever i just nu, kanske bäst exemplifierad av både Avicii's skitmusik och hans självmord, är liksom problemet. Vi är inte riktigt inne i en fullskalig dystopi än, men vi är helt klart på väg åt det hållet. Bra exempel på detta är hur filmerna (filmer representerar också tidsandan) ser ut idag; jämför första Supermanfilmen med Christopher Reeve (och Superman II när Zod och hans gäng är med) med Man of Steel, som exempel. De två första Supermanfilmerna var ljusa filmer med både subtil komedi och harmonisk, storslagen musik osv (de var glada filmer helt enkelt). Man of Steel däremot var en mörk, överdrivet allvarlig, dystopisk och deprimerande film. Hans Zimmer komponerade ett okej soundtrack som absolut inte var dåligt, men det kom inte heller i närheten av John Williams' episka, wagneriska soundtrack. Man of Steel var trots påkostade specialeffekter, absolut inte lika bra som de två första Reeve Supermanfilmerna heller.

På samma sätt har dagens populärmusik förändrats och nedgraderats på alla sätt och vis. 80-talet hade riktigt bra musik där sångarna sjöng med känsla och från hjärtat, och de skrek ut deras lungor i perfekt precision och tonsäkerhet osv, texterna var både rika och djupa, och innehöll ett budskap, musiken var helt enkelt äkta, och musiken hade en själ. Den här klassiska one hit wonder låten, är en utmärkt case in point på den känsla 80-talsmusiken hade:

Alannah Myles - Black Velvet:
https://www.youtube.com/watch?v=tT4d1LQy4es

Man tog tid på sig att framställa ett album eftersom det var viktigt att alla inblandade producenter, sångare, gitarrister, pianister osv, hade genuin talang, och man övade mycket för att få fram rätt touch och melodi, helt enkelt att både bakgrundsmusiken och sjungandet satt perfekt, och musiken spelades på riktiga, fysiska instrument, inte något mjukvarubaserat datorprogram. Här har vi en 80-talslåt som enkapsulerar och bäst fångar känslan av hela 80-talet, både i titeln och låten som helhet:

T'Pau - Heart And Soul:
https://www.youtube.com/watch?v=SwrYMWoqg5w

^^ Där har du 80-talet i ett nötskal; det var hjärta och själ i 80-talsmusiken. 80-talet hade äkta musik.

Idag är musiken helt enkelt fast food, och junk food, där man knappar in lite på tangentbordet och mixtrar med lite equalizers osv, och vips, så har du fjortisdunk efter fem minuter som de felaktigt kallar "musik", och de talanglösa grabbarna bakom den här skitmusiken börjar självaggrandisera och titulera sig själva som "artister". Avicii representerade allt som var fel med den här generationens musiksmak. Avicii hade aldrig slagit igenom på 80-talet, eftersom det krävdes talang och kvalitet på den tiden, att få en syl i vädret med musiken man gjorde. Till och med de sämre låtarna från 80-talet, alltså de som inte var någon större hit på topplistorna, var av högre kvalitet än dagens kommersiella skräpmusik. Ett bra exempel är den här sköna 80-talslåten, som bara gick obemärkt förbi på 1986 topplistorna eftersom det ständigt pumpades ut så mycket bra musik under hela 80-talet att folk inte hann lägga märke till alla bra låtar som släpptes:

The Lover Speaks - No More "I Love You's":
https://www.youtube.com/watch?v=GEDrISl5z_4

^^ Att den här obskyra låten inte blev någon succé dock, innebär inte att det är en dålig låt. Nästan 10 år senare, 1995, släppte Annie Lennox en cover, och den blev en riktig hit:

Annie Lennox - No More "I Love You's" (Official Video):
https://www.youtube.com/watch?v=NSkboTTTmpg

^^ Oavsett vilken version man gillar bäst, så är det här ett bra exempel på att topplistor och försäljning inte alltid reflekterar hur bra en låt (eller film osv) faktiskt är. Topplistor kan korrelatera med kvalitet, men behöver inte göra det.

Så att Avicii gjorde relativt populär musik, eller lukrativ musik, det säger faktiskt ingenting. Mycket av hans framgång var just tack vare grupptryck och grupptänk, där någon iGnorant iDiot, 20-årig fjortis, som aldrig har hört riktig musik och fattar ingenting om riktig högkultur, går runt med hans iPhone och drar på lite Aviciitrams under festen, och de andra efterblivna iDioterna tar efter och börjar digga Avicii eftersom de aldrig hört något annat och försöker vara lika coola och inne.

Visst är det elitism, men det handlar inte så mycket om elitism som att vi har respekt för, erkänner och kräver talang och kvalitet, när det kommer till musik och annan underhållning. Detta medan ni mainstreamtänkare är lättimponerade iGnoranta iDioter som går runt och tror att någon talanglös fjortis är värsta underbarnet bara för att han blev rik och var aktiv inom någon generisk, simpel, själlös och lättproducerad genre.

Vi som hyllar 80-talslåtar och äldre, tidlös musik, vi är kultiverade finsmakare helt enkelt, och vi kräver musik som är så obestridligt bra att den är universal, på så sätt att vem som än hör den låten för första gången, helt ensam i ett rum utan något grupptryck, så är hans första spontana tanke och naturliga reaktion, det där är en bra låt. Avicii's musik framkallar inte sådana känslor.

Det är också just därför jag och goyimcuck har en så aggressiv attityd i den här tråden. Det är en sak om Avicii producerade hans skitmusik och ingen brydde sig, och hans låtar bara gick obemärkt förbi. Då hade vi liksom skitit i honom precis som alla andra. Däremot när hans musik är framgångsrik och han lyfts upp, exalteras och höjs till skyarna av så många mainstreamtänkare, det är just då vi har ett allvarligt samhällsproblem, eftersom det innebär att den här skitmusiken och skräpkulturen är mycket lukrativ, och att vi helt enkelt kommer få mer av den varan och per automatik, mindre kvalitet och talang. Och det är just därför det sällan kommer bra låtar, filmer och TV-spel idag, eftersom alla bara kopierar varandra, ingen gör något originellt längre, och ingen gör något bra, och varför skulle någon göra det? Stupid sells, liksom. Varför anstränga sig och göra riktigt bra musik som kräver både en massa tid och perfektionism (vilket innebär flera månader eller 2-3 år av trial and error) när man kan slänga ihop något snabbt och enkelt som inte låter särskilt bra men som ändå ger dig en massa stålar? Rovdjurskapitalismen och fanatisk girighet har verkligen förstört musiken idag.

Så hur som helst, för att svara på topicfrågan, så betyder Avicii's död helt enkelt att han har blivit en symbol för dagens generation och dess förkärlek för dålig smak (entartete kunst) och glorifiering av skräpkultur. Avicii dödade inte sig själv, han dödade musiken. Vi får hoppas på att Avicii's död markerar slutet på en kulturfattig och själlös era, och att det blir en comeback för den kreativa kvalitet som fanns under 80-talet.

Förstår inte på vilket sätt Avicii skulle ha revolutionerat musikvärlden. Kan du förklara? Fläskig stadium house fanns ju låååångt innan Avicii.

Tycker att Nirvana var ett överskattat band och att hela grunge scenen är tråkig men den var en motreaktion till 80-talets ytliga hair metal. Kurt Cobain var även en intressantare artist överlag vilket gör honom mer ikonisk än Avicii.