Varför blir människor bittra?

Det är väldigt synd.

Är det på grund av arbetet? Att man får mindre fritid till att göra saker som man gillar..

Kan man bli bitter enkom av att läsa exv DN?

Blir man bitter för att man åldras? Närmre döden och att drabbas av åldersrelaterade sjukdomar?

Eller är det att livet ofta blir för repetitivt och monotont? Man tappar lusten att köra en Volvo utför ett stup, eller att kasta granatäpplen på bussar. Nu kanske man främst läser tidningen och tittar ut genom fönstret.

Alla dessa unga levnadsglada människor: vad händer med dem? Varför blir folk bittra?
Kan man inte vara tillfreds för alltid?

Ifall man känner sig ensam i sitt synsätt kan man bli bitter, känns som man är ensam fast det är folk omkring.

Frågan är väl snarare varför vissa blir bittra av sådana saker, medan andra inte blir det?

Dem som inte blir bittra har väl gemenskap på något sätt.

Det är olika från person till person, en del blir bittra för att dom hänger på Flashback 24/7 och aldrig får knulla och andra för att dom jobbar och sliter som innihelvete medans motgång på motgång på motgång tornar upp sig.

Ja, det är bittert.

Blev avsnäst av en kvinna när jag sa att Marine Le Pen var härlig och attraktivt. På tal om att den jag pratade med bott i Frankrike.

Lite bittert att möta avsky från någon man inte känner pga en oskyldig åsikt.

Har också funderat på detta och tror du är inne på spåret med att folk blir bittra av livet när det blir repetetivt och monotont. Folk låses ju också mer eller mindre fast i olika yrken och livssituationer som man inte kan byta hursomhelst som när man är yngre och då är det bara att härda ut.

Dessutom så tror ju unga på det mesta i unga år när man blir äldre blir man mer luttrad och inser att mycket är lögner och hitta på.

Jag vet ju inte vem Marine Le Pen är direkt.
Även om jag gillar prata om stort och smått så kanske det blir fel fokus i allt för stor mängd som skapar bitterhet.
Stora tankar som inte får utrymme att bollas med andra utan blir kvävda.
Svårt så sätt att få vara sig själv.

Ja men glöm inte att du fortfarande hade rätt. Hon är ju härlig och attraktiv!!!

Detta är nog sant. Men hur mycket är sant (som att din pappa tyvärr inte är starkast i världen. Eller att du kan bli vad du vill)? Och hur mycket är inbillat (som att din granne är idiot. Man kanske bara fick en dålig start. Eller att någon eller bägge hade en dålig dag)?

Är ju ändå dumt att bli besegrad av lögner och hitta på om man kan försöka resonera kring situationen och åtminstone göra sitt eget bästa. För att bli lycklig.

Man blir bitter av att livet inte blivit som man tänkt, och man anser att man inte kunnat råda över det eller anser att andra aktivt motarbetat en från att nå ditt.

Det är en känsla av att om det inte vore för ”det” och ”dom” hade det blivit så bra. Men nu är det bara skit, just därför. Och känslan av att det inte går att rätta till. Det är därför man löper större risk att bli bittre ju äldre man blir.

Också undrat över detta, har nämligen en jävligt bitter granne.

Jag tror att bittra människor inte är lyckliga över sin levnadssituation. Kan det vara så enkelt?