Hur bör jag begå självmord? [Jag har ingen livslust och mår dåligt]/Mod

själv ska jag ta livet utav mig med ett rep. Idag faktiskt jag sitter just nu och surfar på flashback men snart ska jag nog hänga mig själv. Jag har skrivit breven till mina anhöriga. Sen ska jag nog lyssna på musiken samtidigt som jag dör

Lycka till! om vi hamnar i himlen hälsa på mig då. (nej jag trollar inte)

själv ska jag ta livet utav mig med ett rep. Idag faktiskt jag sitter just nu och surfar på flashback men snart ska jag nog hänga mig själv. Jag har skrivit breven till mina anhöriga. Sen ska jag nog lyssna på musiken samtidigt som jag dör

Lycka till! om vi hamnar i himlen hälsa på mig då. (nej jag trollar inte)

Jag har saknat livslust i stort sett sedan jag föddes och har varit deprimerad sedan jag var 9 år gammal. Jag är 20 år nu och har helt enkelt fått nog av livet. Jag mår dåligt varje dag och det är tydligt att det kommer inte bli bättre med tiden.

Jag har bestämt mig för att jag ska begå självmord, men har inte bestämt mig för hur.
Jag är för feg för att fysiskt skada mig själv så att skära handleder eller liknande går bort. Jag har funderat mest på att ta en överdos av tabletter men vilka tabletter fungerar bäst och hur många behövs för att dö?
Jag har bara vanliga panodil hemma just nu, går det dö av såna?
Vilka andra sätt kan rekommenderas?

En 'exit bag' är ett bra alternativ...

Jag har inte skrivit detta inlägg för att jag söker uppmärksamhet, och mina självmordstankar är allvarliga. Jag har orkat att leva ett ovärdigt liv alldeles för länge.

Min depression grundar sig i 9 års mobbning(hela grundskolan) och hade inga vänner i gymnasiet heller men blev inte mobbad i alla fall, blev våldtagen av 2 killar när jag var 17, min biologiska pappa har alkoholproblem vilket var ett problem tills dess att föräldrarna skiljde sig, har och har alltid haft en dålig relation med syskon. Det är många saker som har bidragit till att jag mår dåligt.
Gällande relationer så har jag dejtat killar och killar har visat intresse men aldrig för någonting seriöst, och varför vet jag inte. Killar ser mig som ett sexobjekt mer än en individ och begriper inte varför.

När jag började universitetet så trodde jag att jag skulle få vänner. Detta hände dock inte och jag förstår inte riktigt varför. Jag har pratat med anhöriga om detta och deras teori är att jag är en svår person att lära känna och att andra lätt kan få intrycket av att jag inte vill lära känna dem. Det kan stämma att jag är en svår person, men jag försöker att vara lite mer framåt och social när jag är där. Jag är dock väldigt introvert och lider av social ångest.

Jag lider av panikångest, och förut kunde jag kontrollera den till att enbart få ångest när jag befann mig hemma. Men just nu är den helt omöjlig att kontrollera och kan bryta ihop i stort sett när som helst och var som helst.

Jag vill begå självmord men jag vet inte om jag vågar. Jag får lite dåligt samvete gentemot dem anhöriga som faktiskt bryr sig. Men jag skulle behöva vänner och en kärleksrelation också. Jag tror att skulle jag få vänner och en kille så skulle större delen av min depression försvinna.

En person som frågar hur man tar livet av sig på bästa sätt vill naturligtvis egentligen inte dö begriper du väl!? Vill man dö på riktigt är det ju inte svårt. Jag tror nog TS få slut på den tillvaro hon har nu, men naturligtvis ska hon göra det genom att byta ut sitt nuvarande liv den mot ett bra liv istället. Inte en "exit bag"!

Jag har gått hos en mängd olika psykologer i 11 år nu men ingen har lyckats få mig att må bättre. Det finns inget sätt att rädda mig. Jag är 20 år och det är helt enkelt redan för sent.

En person som frågar hur man tar livet av sig på bästa sätt vill naturligtvis egentligen inte dö begriper du väl!? Vill man dö på riktigt är det ju inte svårt. Jag tror nog TS få slut på den tillvaro hon har nu, men naturligtvis ska hon göra det genom att byta ut sitt nuvarande liv den mot ett bra liv istället. Inte en "exit bag"!

Ser smidigt ut.
Hur ska gasen man använder komma ut ur påsen?

Jag har inte skrivit detta inlägg för att jag söker uppmärksamhet, och mina självmordstankar är allvarliga. Jag har orkat att leva ett ovärdigt liv alldeles för länge.

Min depression grundar sig i 9 års mobbning(hela grundskolan) och hade inga vänner i gymnasiet heller men blev inte mobbad i alla fall, blev våldtagen av 2 killar när jag var 17, min biologiska pappa har alkoholproblem vilket var ett problem tills dess att föräldrarna skiljde sig, har och har alltid haft en dålig relation med syskon. Det är många saker som har bidragit till att jag mår dåligt.
Gällande relationer så har jag dejtat killar och killar har visat intresse men aldrig för någonting seriöst, och varför vet jag inte. Killar ser mig som ett sexobjekt mer än en individ och begriper inte varför.

När jag började universitetet så trodde jag att jag skulle få vänner. Detta hände dock inte och jag förstår inte riktigt varför. Jag har pratat med anhöriga om detta och deras teori är att jag är en svår person att lära känna och att andra lätt kan få intrycket av att jag inte vill lära känna dem. Det kan stämma att jag är en svår person, men jag försöker att vara lite mer framåt och social när jag är där. Jag är dock väldigt introvert och lider av social ångest.

Jag vill begå självmord men jag vet inte om jag vågar. Jag får lite dåligt samvete gentemot dem anhöriga som faktiskt bryr sig. Men jag skulle behöva vänner och en kärleksrelation också. Jag tror att skulle jag få vänner och en kille så skulle större delen av min depression försvinna.

Min depression grundar sig på väldigt många traumatiska upplevelser och har bara blivit värre av att jag fortfarande saknar en trygghet.

Jag har gått hos en mängd olika psykologer i 11 år nu men ingen har lyckats få mig att må bättre. Det finns inget sätt att rädda mig. Jag är 20 år och det är helt enkelt redan för sent.

Jag är inte den personen som folk kanske tror mår så psykiskt dåligt som jag gör. Min fasad är väl ganska ordnad. Jag studerar på universitet, fick högsta betyg i allt i gymnasiet, har aldrig druckit alkohol, har aldrig tagit droger och har aldrig ens prövat tobak. Jag har varit ”skötsam” så att säga och försökt visa upp en fasad att allting är bra men jag orkar inte mer. Jag kan inte längre hålla upp min fasad. Denna vecka bröt jag ihop inne på universitetet och fick fly salen för att låsa in mig på toaletten i timmar.

Jag har ingen ork kvar till någonting. Jag vill helt enkelt inte leva längre. Jag kan inte komma över det som har hänt mig, och jag kan inte heller acceptera de saker som aldrig kommer hända mig.
Jag önskar att jag kunde ha ett normalt liv vilket för mig innebär att ha vänner och kunna få en pojkvän. Jag är en 20-årig tjej som aldrig har haft ett förhållande trots att jag verkligen har försökt att få det. Jag kan inte leva ett helt liv i ensamhet så därför är det bättre att ta mitt liv nu än att vänta och göra det i ett senare skede.