Citat:
Ursprungligen postat av
Flanderius
Kan man verkligen känna lycka när man är helt själv? Är inte vår lycka beroende av de andra, de människor som vi har runt omkring oss, vilket i sin tur gör glädje till något gemensamt och kollektivt?
Givetvis kan man nå en nivå av självuppskattning i ensamhet, men leder verkligen detta till en riktig lycka? Personligen finner jag bäst välmående när man kan dela glädjen med varandra. Det är då som ens lycka kan blomma ut och bli som tydligast.
Frågan om vad som utgör en riktig glädje blir här aktuell.
Har du nyss läst
Brave New World?
Om det funnes ett medel att på kemisk-teknologisk väg uppnå vad flertalet av oss skulle betrakta som lycka, skulle det utan tvivel ändå finnas ett litet antal människor som helt förkastade den "falska, artificiella lyckan" och skulle känna sig lyckligare utan den...
Vi är alla olika.