Inte hundra procent nöjd, ungdomsgrej?

Hej kära flashbackare.
Måste säga en sak, ni kanske varit med om det samma och det kanske är en sån ungdomsgrejer? Jag är 18 år, har rätt aktivt liv, tränar 3 dagar i veckan ( styrketräning ) 3 bästa polare som jag trivs med, vara av massa andra klasskamrater jag gillar, umgås iof med vänner minst 1 dag i veckan. Skolan är jag väldigt duktig, lärarna tycker jag kämpar på bra osv. Har även beställt en riktigt rolig festresa i sommar med en i släkten! Men problemet är att ibland känner man sig inte lycklig ändå, typ som att man bara vill ha mer och mer? Låter konstigt men att man knappt är nöjd, är jävligt nöjd med resan och är taggad, men kanske borde bli ännu mer? Får även tankar i vissa sociala situationer ” tänk om denna gammal polaren gick i min klass, han hade klarat sociala situationer mycket bättre än mig ” osv. Är detta ungdomsgrejer? Vet inte om detta har med alla rutiner man har i livet, träning, hem, plugg, serie/ film sova. Sen någon polare till helgen, sen slut. Känner ni igen er? Tacksam för svar! / mackan

Det tror jag. Du är ung och har inte riktigt "hittat hem" ännu. Livet och dagarna fylls med sysslor i jakt på identitet och mening, men i själva verket behövs inget av detta. Att försöka hänga upp sin identitet och sitt egenvärde på en massa avklarade uppgifter kommer endast leda till stress att göra ännu mer, vara ännu duktigare, träna ännu hårdare o.s.v. Du måste bli bekväm med den du ÄR, inte vara bekväm av allt du GÖR.

Sen tror jag det är lite talade för dagens optimerings-ungdom. "Bra" duger inte, allt måste vara "bäst". Det är bara kolla löpsedlarna på tidningarna så blir denna mentalitet uppenbar. MAXA träningen. MAXA semestern. Trams. Se till att ha de bra och var nöjd med det. Du duger, även omaxad. Jag lovar

Håller fullständigt med här. Du duger för den du är, jäkta inte med att försöka hitta det du gillar, det kommer.

varför skulle du vara nöjd och lycklig för du tränar och går i skolan?

Tack för svar. Tror jag har hittat mitt ” grund problem” det är detta. Är halvt osäker och vill försöka hitta mig själv, sånt här är svårt. Detta är ju någon tonårs grej som kommer, känslor och grejer. Kan även känna att jag blir ängslig över saker, typ ” vad händer efter gymnasiet” och ” hur ska jag göra i framtiden med alla vännerna ” det är exempel på tankar som kommer.

ska försöka se annorlunda på allt och bara köra på, även det sociala.

Men när det kommer till ” tänk om den personen lyckas bättre än mig i denna sociala situationen om hen var här ” hänger det ihop med detta tro?

Tackar alla för era svar

Det är väl inte konstigt att må dåligt när man är i din ålder. Och även om du inte har något att må dåligt över direkt så har du väl heller inget som gör att du inte skulle må dåligt. Finns många som har mycket bättre liv än dig som mår dåligt.

Du har rätt stalin, men det är en tonårsgrej att ständigt vara aktiv o hitta på saker. Som en onsynlig norm liksom

Hej kära Flashback. Nu kommer en till tråd men det får de bli, för tycker er hjälp är väldigt bra!

Det är så att jag är 18 år och får massa jävla funderingar på saker, blir smått orolig över saker i framtiden som flickvän/ vänner och min karriär! Jag vet att flera i denna åldern får sånna tankar, men brukar detta släppa? Har fått sånna tankar, men även funderingar som ” varför har alla så roligt utom jag ” varför har alla stora ungängskretsar ” typ som jag ständigt jämför mig med andra. Känns väldigt konstigt, skulle nästan vilja ändra lite saker i mitt liv för att kunna skaffa detta, men vet inte hur? Denna åldern är även för att försöka hitta sin identitet, något som faktiskt är rätt svårt! Känner ni igen er i detta? Blir man påverkad av media och hur folk lever? Ska iväg på en resa i sommar med min kusin o hans vänner sen även lite fester som kommer snart, men ändå är man inte nöjd typ!

Detta kan ha blivit rörigt men hoppas ni förstår. Tack i förhand

tjena mackan!

just nu är du i ett innan-jag-ska-resa-bort-stadium och där är du inte riktigt nöjd.

men låt oss tänka oss att du inom en snar framtid är på ett

jag-befinner-mig-på-resan-stadium där du dessutom kanske har träffat en tjej.

då är nog chansen att du är betydligt mer nöjd.

det är som det är och det blir som det blir.

Med risk för att låta tråkig, men det hör till livets skeende för många (alla?) att ibland stanna till och analysera ens liv och vart man är på väg. Har själv haft många såna passager i mitt liv (är 50+). Och visst har jag påverkats av det runt omkring mig. Blivit och är fortfarande påverkad av media, men inte minst vänner och arbete. Har då och då levt ett liv som varit någon annans - något som föräldrar, bästis och pojkvännen velat, men egentligen inte jag. Genom åren har jag ifrågasatt vad jag står för, min ideologi. Tycket jag egentligen det jag tycker? Eller är det något mina vänner, samhället, mina föräldrar tycker?

Mina råd är:

- Jämför inte ditt liv och dina glädjeämnen med andras. Du har bara ett liv. Och det går fortare än du tror. Så lev det liv du vill leva. Hitta det som just du mår bra av. Är du inte nöjd kanske det beror på att det inte ger dig något, att du vill något annat. Att det alla tycker är häftig, roligt, bäst inte riktigt är vad du behöver. Att det kanske är mer roligt att prata om hur skoj man ska ha, än göra själva grejen. Efteråt kommer frågan: var det här allt? Var det här verkligen så speciellt?

- Ja, det går över. Men det kommer alltid nya funderingar. Och det är bra. Tänk att stå stilla på samma plats i hela sitt liv. Ha samma frisyr, samma klädstil, samma musiksmak som nu. Att tycka att högstadiet eller gymnasiet var bästa tiden i livet. Tillåt dig att grubbla, hitta nya riktningar och inte minst förändras. Lär dig av livet och lär dig under tiden något om dig själv.

Exakt precis just så är det.