Inte hundra procent nöjd, ungdomsgrej?

Flyttar tråden till ett mer passande delforum

Psykologi: allmänt ——-> Psykisk hälsa

/Mod

Sammanfogat TS trådar. Det behövs inte 2 trådar kring hur det är att vara ung.

/Mod

Jag är 20 och känner igen mig mycket i det du skriver. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill åstadkomma här i livet. Tankar kan dyka upp ibland, som t.ex. ”skulle jag valt ett annat gymnasieval och pluggat hårdare? Träffat andra vänner? Hur hade mitt liv sett ut om jag gjort vissa saker annorlunda, och hade jag blivit lyckligare av det?” Sådana tankar är jävligt stressande. Jag tror att vi undermedvetet väljer rätt väg här i livet, även om man ibland funderar på om man kunde gjort många saker annorlunda. Valen du har gjort gjorde du av en anledning. Gör det bästa av det du har och utgå från det.

Ungdomsidealet idag är just att livet ska vara en enda fest med allt serverat, med galna äventyr och upplevelser varenda helg som man sedan kan skryta med på sociala medier. Att alltid ligga på topp och visa andra vilken jävla kung man är. Jag tror detta ideal samt sociala medier sätter press på många, särskillt unga, och gör att de ständigt känner krav på att lyckas och ständigt leva livet till hundra procent. Chilla ner lite förfan! Du är bara 18, och jag är bara 20. Jag har aldrig varit så osäker på vad jag vill och vem jag är som just åldern 18-20. Kanske för att man just då tar första steget in i det som faktiskt är det riktiga vuxenlivet? Sen med alla tankar som du beskriver såsom ”vad händer efter gymnasiet, hur blir det med vänner och hur blir det i framtiden bla bla bla bla..” Ta det lugnt och fokusera bara på vad du vill just NU.

Det är ofattbart stor press på tonåringar/unga vuxna som väldigt sällan uppmärksammas! Man ska lägga grunden för resten av sitt liv genom alla skolval, folk och släktingar frågar vad man ska göra i livet och vad man vill jobba med, vart man ska resa, när man ska flytta hemifrån, när man ska skaffa flickvän, ja allt! Man känner liksom håll käften, inte fan vet jag?! Kan jag få själv ta reda på vem jag är och vad jag vill göra först?! Har full förståelse för de som tar ett sabbatsår efter gymnasiet och sticker iväg nånstans och hittar sig själva och lever litegrann, hade själv gärna gjort detta. Detta är en förvirrande ålder, och man måste få chansen att sakta ner lite och ”figure things out” innan man börjar ta itu med allt annat.

Jag tog studenten på fredagen och måndagen veckan efter klockan 05.00 började jag jobba. Och har gjort det sen dess nu snart ett år senare, ingen semester eller nånting. Klart detta sätter rutiner i vardagen. Jag jobbar, äter, sover, hänger med polare och ägnar mig åt mina intressen. Trivs jag? Ja. Kan jag klaga? Nej. Klart vardagen kan börja kännas lite rutig och enformig ibland men hittar jag på något med några polare eller sticker iväg nånstans så känner jag att jag lever igen. Man är ung, man har tid, pengar och oändliga valmöjligheter framför sig. Känns jävligt najs ändå och det är en mäktig känsla när man faktiskt tänker efter.

Detta blev ett lite längre inlägg än väntat men jag hoppas jag gav dig ett bra svar på de flesta av dina frågor

Jag tror inte att någon är nöjd förrän de är typ 70 år.

Man kan väl se det som att det är något som man ofta strävar efter att uppnå något mer, att man vill hitta den där lyckan. Och ibland när man redan har allt utlagt framför sig så känner man sig som minst lycklig..

När man däremot känner sig besviken på livet så är det väl en annan sak, när man känner att livet är som toppar och dalar mellan att dels ha något att se fram emot och en total tomhet. Du verkar ju ändå rätt normal och leva som alla andra och ändå känner du av det, vilket bara förvärras när man har svårt att finna mening. När det känns som man knappt har någon lust att vakna upp och man undrar vad fan som är meningen med allt. Och man svamlar i mörka tankar på livet... :/

Tack för era svar! Ditt svar comedyball var välutvecklat och väldigt bra, tack ;D håller med dig , mycket av ungdomen handlar om press. Jag tror att jag kan ha blivit väldigt påverkad av detta, du vet man öppnar snapchat och ser polaren vara ute och glider med sin bil med massa polare när man själv är hemma. Klart man påverkas. Ska försöka göra mitt bästa av allt, tror även att allt har en mening som du nämnde, de har även päronen mina sagt och det var därför jag ångrade en sak i mitt liv ( i skolans värld ) som gjorde mig betydligt mer nöjd! Har dock en rolig resa på g och även taggad för lumpen, får se vad livet tar en. Men allt är nog inte sö bra som det ser ut på sociala medier heller, tack för er förståelse . De känns genast mycket bättre!

Ja det är en ungdomsgrej! Kände likadant när jag var tonåring, man vill liksom alltid mer mer mer.

För mig gick det över runt 30 när jag gift mig, hittat rätt jobb och fått barn. Äntligen hyfsat nöjd.

Är det någon som är 100% nöjd med livet finns väl undantag därute som personer som funnit Jesus

Hehe, ja fast ändå fortfarande bara "hyfsat", hyfsat tycker jag inte är 100%, eller? Långt där inne finns det något som fattas som du inte kan sätta fingret på vad det är, inte sant?

Till TS/trådens ämne skulle jag säga att det inte är en ungdomsgrej, för mig fattas det alltid något. Men man lär sig leva med det med åldern.

Njut av att vara unga, sätt på så många fräscha 20-25-åringar ni kan. När ni är 35 är det inte lika roligt längre. Då får ni ägna er åt porr och Netflix.