Citat:
Ursprungligen postat av
Mackan112
Hej kära flashbackare.
Måste säga en sak, ni kanske varit med om det samma och det kanske är en sån ungdomsgrejer? Jag är 18 år, har rätt aktivt liv, tränar 3 dagar i veckan ( styrketräning ) 3 bästa polare som jag trivs med, vara av massa andra klasskamrater jag gillar, umgås iof med vänner minst 1 dag i veckan. Skolan är jag väldigt duktig, lärarna tycker jag kämpar på bra osv. Har även beställt en riktigt rolig festresa i sommar med en i släkten! Men problemet är att ibland känner man sig inte lycklig ändå, typ som att man bara vill ha mer och mer? Låter konstigt men att man knappt är nöjd, är jävligt nöjd med resan och är taggad, men kanske borde bli ännu mer? Får även tankar i vissa sociala situationer ” tänk om denna gammal polaren gick i min klass, han hade klarat sociala situationer mycket bättre än mig ” osv. Är detta ungdomsgrejer? Vet inte om detta har med alla rutiner man har i livet, träning, hem, plugg, serie/ film sova. Sen någon polare till helgen, sen slut. Känner ni igen er? Tacksam för svar! / mackan
Citat:
Ursprungligen postat av
Mackan112
Tack för svar. Tror jag har hittat mitt ” grund problem” det är detta. Är halvt osäker och vill försöka hitta mig själv, sånt här är svårt. Detta är ju någon tonårs grej som kommer, känslor och grejer. Kan även känna att jag blir ängslig över saker, typ ” vad händer efter gymnasiet” och ” hur ska jag göra i framtiden med alla vännerna ” det är exempel på tankar som kommer.
ska försöka se annorlunda på allt och bara köra på, även det sociala.
Men när det kommer till ” tänk om den personen lyckas bättre än mig i denna sociala situationen om hen var här ” hänger det ihop med detta tro?
Tackar alla för era svar
Jag är 20 och känner igen mig mycket i det du skriver. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill åstadkomma här i livet. Tankar kan dyka upp ibland, som t.ex. ”skulle jag valt ett annat gymnasieval och pluggat hårdare? Träffat andra vänner? Hur hade mitt liv sett ut om jag gjort vissa saker annorlunda, och hade jag blivit lyckligare av det?” Sådana tankar är jävligt stressande. Jag tror att vi undermedvetet väljer rätt väg här i livet, även om man ibland funderar på om man kunde gjort många saker annorlunda. Valen du har gjort gjorde du av en anledning. Gör det bästa av det du har och utgå från det.
Ungdomsidealet idag är just att livet ska vara en enda fest med allt serverat, med galna äventyr och upplevelser varenda helg som man sedan kan skryta med på sociala medier. Att alltid ligga på topp och visa andra vilken jävla kung man är. Jag tror detta ideal samt sociala medier sätter press på många, särskillt unga, och gör att de ständigt känner krav på att lyckas och ständigt leva livet till hundra procent. Chilla ner lite förfan! Du är bara 18, och jag är bara 20. Jag har aldrig varit så osäker på vad jag vill och vem jag är som just åldern 18-20. Kanske för att man just då tar första steget in i det som faktiskt är det riktiga vuxenlivet? Sen med alla tankar som du beskriver såsom ”vad händer efter gymnasiet, hur blir det med vänner och hur blir det i framtiden bla bla bla bla..” Ta det lugnt och fokusera bara på vad du vill just NU.
Det är ofattbart stor press på tonåringar/unga vuxna som väldigt sällan uppmärksammas! Man ska lägga grunden för resten av sitt liv genom alla skolval, folk och släktingar frågar vad man ska göra i livet och vad man vill jobba med, vart man ska resa, när man ska flytta hemifrån, när man ska skaffa flickvän, ja allt! Man känner liksom håll käften, inte fan vet jag?! Kan jag få själv ta reda på vem jag är och vad jag vill göra först?! Har full förståelse för de som tar ett sabbatsår efter gymnasiet och sticker iväg nånstans och hittar sig själva och lever litegrann, hade själv gärna gjort detta. Detta är en förvirrande ålder, och man måste få chansen att sakta ner lite och ”figure things out” innan man börjar ta itu med allt annat.
Jag tog studenten på fredagen och måndagen veckan efter klockan 05.00 började jag jobba. Och har gjort det sen dess nu snart ett år senare, ingen semester eller nånting. Klart detta sätter rutiner i vardagen. Jag jobbar, äter, sover, hänger med polare och ägnar mig åt mina intressen. Trivs jag? Ja. Kan jag klaga? Nej. Klart vardagen kan börja kännas lite rutig och enformig ibland men hittar jag på något med några polare eller sticker iväg nånstans så känner jag att jag lever igen. Man är ung, man har tid, pengar och oändliga valmöjligheter framför sig. Känns jävligt najs ändå och det är en mäktig känsla när man faktiskt tänker efter.
Detta blev ett lite längre inlägg än väntat men jag hoppas jag gav dig ett bra svar på de flesta av dina frågor