Vad är det som är så fantastiskt med naturen?

Jag kan inte sätta fingret på det. Vad är det som är så skönt och vackert med att stå på en stor snötäckt tyst öppen yta under halvblå himmel och vandrande moln? Att sitta i en båt ute på en sjö. Att sitta på tomten utanför en stuga i skogen.

Vad är det som är så fantastiskt med det? Jag vill ha en förklaring och förståelse för det.

Det är din andliga börd kommen av dina förfäder.

Det förstår jag, men kan man dela upp orsakerna mentalt på något sätt och identifiera orsakerna direkt?

Det vågar jag inte ge mig in på. Tror att du är inne på spiritism som du får fråga någon annan om.

Har aldrig egentligen försökt motivera det men vi kan väl hjälpas åt här i tråden.

Kan ju börja med att det, rent estetiskt, inte finns något vackrare än en utsikt över oförstörd natur.
Skog och mark bjuder på ett lugn och en frihet från distraktion som inte finns i befolkade trakter. Att vara utlämnad till elementen ger ett andrum från onödiga beslut.

Anledningen till att jag ställer frågan är för att jag skulle vilja skilja det oäkta från det äkta.

Föreställ dig att man blivit lurad att saltvatten är gott att välla i sig. Kanske har man sett någon TV-reklam eller hängt på instagram för mycket. Då sitter man där och pimplar saltvatten och får för sig att det är gott och lyxigt när det egentligen handlar om att man känner sig trendig och blir belönad av hjärnan för att den tror att man nu har social status. Hjärnan är lurig.

Man kan liksom sitta på en strand och känna att "fan vad skönt med semester" när man i själva verket omedvetet är trött på all sand och att ständigt hålla ett vakande öga över sin mobiltelefon. Men alla instagrambilder och ving-resor visar ju att semester är det bästa som finns! (typ).

Allt sådant "falskt" vill jag bara forsla bort från min naturupplevelse. Jag vill ha en sann upplevelse och bli ett med naturen. . Vet hur det låter.

Men jag står för detta. Men det har ingenting med "spiritualism" att göra. Det handlar mer om att se det som verkligen finns där och inte bygger på förväntningar eller osynliga påhittade uppfattningar som att "nu när jag fiskar så är jag ett med naturen".

En massa "spirituella" menignslösa ord har jag använt i det här inlägget. Det beror på att jag ännu inte riktigt vet vad vi kommer att finna med tråden.

Hoppsan då, jag förväxlade spiritism med spiritualism eller kanske även asatro. Det sistnämnda torde vara svaret på din fråga då det är en naturreligion och handlar om naturväsen (och antagligen även naturens skönhet som kraftkälla, farligt, farligt att förlora sig i den).

Fast det är just sådant jag vill bli av med. Det enda jag vill komma åt är det som faktiskt är vackert och skönt med naturen och plocka bort alla påhittade tillägg. Spiritualism kommer med en massa osynliga påhittade tillägg som att "i naturen finns jordens själ och i vinden blåser livskraften" eller vad det nu är för smörja de håller på med.

Jag tror nog ändå att det finns en hel del "spiritualism", falska förväntningar och falska uppfattningar inbakat i oss med tanke på hur mycket skit det går på TV nu för tiden.

Du är svår. Det finns massor av folk som uppskattar naturens skönhet utan att filosofera över det.

Säg så här, om du bodde i ett öken och aldrig sett något annat så skulle du inte fundera så mycket på det.

Absolut. Men om jag fått höra tusentals gånger av alla i byn att solnedgången över en kamel är det vackraste som finns så skulle jag nog tro det och kanske ställa min kamel under solen ibland. Ändå är det möjligt att det inte finns någon som helst skillnad på en vanlig solnedgång och en kameliserad solnedgång. Men varje gång solen går ner och kamelen inte står under så kommer jag nog anse att någonting saknas (kamelen).

Tror inte att du hittar svaren du söker efter då du precis som alla andra är en myggfjärt i det stora universum.

Studera teoretisk fysik eller något där kan få utlopp för dina tankar.

Nu hänger jag inte med på vad du menar.