Jag har sökt på Jehovas på fb men inte riktigt hittat något som passar in på situationen så jag startar en ny tråd här då det gäller min familj. Personligen är jag av uppfattningen att folk får väl tro på vad de vill om de känner så. Saken är dock den att min far, 93 år, bor själv i ett hus ute på landet och klarar sej någotsånär på egen hand med lite hjälp från oss syskon. Han är myndig och klar i huvet men jag upplever att omdömet börjar svikta något och då i synnerhet har han fått svårt att säja nej till saker och ting. Han har aldrig varit religiös på något sätt utan mer i gränslandet ateist/agnostiker.
Han har fått besök av Jehovas emellanåt och släppt in dem så att de har suttit och pratat en stund. Nu kommer de rätt ofta och har börjat ta med sej olika "sakkunniga" som berättar mer om "sanningen" för honom. Han är i sin fulla rätt att göra vad han vill i sitt liv men för mej börjar varningsklockorna ringa på allvar nu. Jehovas vittnen och deras övertygelse i all ära men börjar man köra en stenhård värvningskampanj gentemot en skröplig 93-åring, då är syftet för mej tämligen tydligt. Pengar. Vi pratar knappast om att man ser en potentiell framtida församlingsmedlem. Är man 93 så är det statistiskt inte så lång tid kvar. Nu finns det ju inget att hämta för dem där men de har väl inte kommit till den insikten än.
Jag har försökt prata med honom i ämnet men han menar på att "De kan inte omvända mej..." Jag har försökt få honom att förstå att ämnet pengar snart kommer upp och att de inte besöker honom regelbundet bara för att de tycker det är så trevligt att dricka kaffe på landet emellanåt. Då förklarar han att så är det minsann inte alls utan vi har bara trevligt tillsammans.
Reptilhjärnan säjer att jag ska besöka Rikets sal och prata med en äldrebroder eller vad de kallas och förklara för dem att gör de ett besök till så sitter de där med en polisanmälan för ofredande. Dock tror jag att de med torrt på fötterna kan be mej dra åt helvete då det är myndiga och mentalt friska personer som samtalar med varandra och jag inte är en av dessa utan ser det hela utifrån.
Om det handlade om den typ av uppsökande verksamhet som statskyrkan bedriver emellanåt med äldre skulle jag inte säja något men här har vi ett sällskap som är i behov av fortlöpande finansiering.
Så frågorna är: Vad gör jag? Håller Jehovas på till vardags med att vigga äldre på pengar? Jag får inte det intrycket men handlingsmönstret talar ett annat språk. Skräckscenariot är att han med sin dåliga syn skriver på något som sägs vara en beställning på en billig tidningsprenumeration men som visar sej vara att han förbinder sej att betala en procentsats på sin pissiga pension varje månad. Han är myndig men jag vill inte se honom bli blåst på pengar han inte riktigt har.
Han har fått besök av Jehovas emellanåt och släppt in dem så att de har suttit och pratat en stund. Nu kommer de rätt ofta och har börjat ta med sej olika "sakkunniga" som berättar mer om "sanningen" för honom. Han är i sin fulla rätt att göra vad han vill i sitt liv men för mej börjar varningsklockorna ringa på allvar nu. Jehovas vittnen och deras övertygelse i all ära men börjar man köra en stenhård värvningskampanj gentemot en skröplig 93-åring, då är syftet för mej tämligen tydligt. Pengar. Vi pratar knappast om att man ser en potentiell framtida församlingsmedlem. Är man 93 så är det statistiskt inte så lång tid kvar. Nu finns det ju inget att hämta för dem där men de har väl inte kommit till den insikten än.
Jag har försökt prata med honom i ämnet men han menar på att "De kan inte omvända mej..." Jag har försökt få honom att förstå att ämnet pengar snart kommer upp och att de inte besöker honom regelbundet bara för att de tycker det är så trevligt att dricka kaffe på landet emellanåt. Då förklarar han att så är det minsann inte alls utan vi har bara trevligt tillsammans.
Reptilhjärnan säjer att jag ska besöka Rikets sal och prata med en äldrebroder eller vad de kallas och förklara för dem att gör de ett besök till så sitter de där med en polisanmälan för ofredande. Dock tror jag att de med torrt på fötterna kan be mej dra åt helvete då det är myndiga och mentalt friska personer som samtalar med varandra och jag inte är en av dessa utan ser det hela utifrån.
Om det handlade om den typ av uppsökande verksamhet som statskyrkan bedriver emellanåt med äldre skulle jag inte säja något men här har vi ett sällskap som är i behov av fortlöpande finansiering.
Så frågorna är: Vad gör jag? Håller Jehovas på till vardags med att vigga äldre på pengar? Jag får inte det intrycket men handlingsmönstret talar ett annat språk. Skräckscenariot är att han med sin dåliga syn skriver på något som sägs vara en beställning på en billig tidningsprenumeration men som visar sej vara att han förbinder sej att betala en procentsats på sin pissiga pension varje månad. Han är myndig men jag vill inte se honom bli blåst på pengar han inte riktigt har.