Jag har långt från ett perfekt liv, är 21-ish år.
Mår väldigt psykiskt dåligt, mestadels eftersom jag har panikattacker som förstör min dag helt och hållet och så har det vart i ett X antal år.
Har inte gått klart skolan, har ingen ekonomi, har inga framtidsplaner p.g.a det ovan. Det har alltid stått i vägen och tagit delar av mitt liv, just nu slukar det hela mitt liv då jag endast typ kan vara hemma och till och med hemma får jag jobbiga attacker som gör det tufft.
Vaknar mitt på nätterna ibland och får det tungt, förlorat nära och kära då jag inte ses med dem längre p.g.a att jag inte klarar av det, tittar på alla andra normala folk i min ålder som lever sitt liv och här är jag ett misslyckande helt ärligt.
Har länge låtsas vara lycklig och bara visat mig glad och tagit dagen som den kom och på ett visst sätt accepterat att jag mår skit inombords mentalt.
Ett sånt här liv är inte värt leva, kan vem som helst intyga, det som håller kvar mig är väl familjen, och att jag inombords egentligen vill på nåt sätt bli kvitt mina problem och leva på som vanligt, jag tycker om mig själv är väldigt nöjd med mig som person, tycker jag har en fin karaktär och utseendemässigt tycker jag väl att jag är väldigt fin också, på dem fronterna är jag väldigt nöjd men det är mer det inombords som tär på mig mest och hur begränsat mitt liv har blivit.
Får väl ge det ett par till chanser, men det känns svårt.
Har ni några tips vad man kan göra när allt känns bara emot en och jobbigt, tycker inte om att må dåligt, det har jag inte gjort innan så mycket så det är rätt nytt för mig, vet faktiskt inte hur jag vill ha hjälp, är rätt vilsen, får se vad jag kommer på, men har ni några värdefulla tips uppskattar jag det verkligen.
Tusen tack
Mår väldigt psykiskt dåligt, mestadels eftersom jag har panikattacker som förstör min dag helt och hållet och så har det vart i ett X antal år.
Har inte gått klart skolan, har ingen ekonomi, har inga framtidsplaner p.g.a det ovan. Det har alltid stått i vägen och tagit delar av mitt liv, just nu slukar det hela mitt liv då jag endast typ kan vara hemma och till och med hemma får jag jobbiga attacker som gör det tufft.
Vaknar mitt på nätterna ibland och får det tungt, förlorat nära och kära då jag inte ses med dem längre p.g.a att jag inte klarar av det, tittar på alla andra normala folk i min ålder som lever sitt liv och här är jag ett misslyckande helt ärligt.
Har länge låtsas vara lycklig och bara visat mig glad och tagit dagen som den kom och på ett visst sätt accepterat att jag mår skit inombords mentalt.
Ett sånt här liv är inte värt leva, kan vem som helst intyga, det som håller kvar mig är väl familjen, och att jag inombords egentligen vill på nåt sätt bli kvitt mina problem och leva på som vanligt, jag tycker om mig själv är väldigt nöjd med mig som person, tycker jag har en fin karaktär och utseendemässigt tycker jag väl att jag är väldigt fin också, på dem fronterna är jag väldigt nöjd men det är mer det inombords som tär på mig mest och hur begränsat mitt liv har blivit.
Får väl ge det ett par till chanser, men det känns svårt.
Har ni några tips vad man kan göra när allt känns bara emot en och jobbigt, tycker inte om att må dåligt, det har jag inte gjort innan så mycket så det är rätt nytt för mig, vet faktiskt inte hur jag vill ha hjälp, är rätt vilsen, får se vad jag kommer på, men har ni några värdefulla tips uppskattar jag det verkligen.
Tusen tack