Utvecklingen mot ett rättvist samhälle

Det moderna samhället har sina rötter i bondesamhället. I bondesamhället utgjorde familjen och byn den s.k. ingruppen. Det är i dessa människor man känner igen sig i. Denna grupp utgjorde initialt de människor för vilka man kunde känna empati. Med industrialiseringen blev staden där man bodde den nya ingruppen. Med demokrati utökades ingruppen till att bli nationen, och så blev nationalismen en farlig kraft. Demokrati innebär yttrande frihet och med detta följer att marginaliserade grupper kräver samma rättighet som den stora massan, d.v.s. jämlikhet. I och med detta så ställs högre krav på den vanliga människans förmåga till acceptans och empati. Detta innebär att människor i samhället blir mer komplexa, men vår förmåga att acceptera det annorlunda och känna empati och kärlek blir större, vilket borde leda till ökad lycka, d.v.s. ett ökat välbefinnande. Med förmågan till ökad acceptans följer en ökad individualisering i normal befolkningen, därmed ökar vår förmåga till empati och kärlek ytterligare. I ett samhälle som uppnått maximal individualisering har man också maximal jämlikhet och ett sådant samhälle har lagt grunden för att fortsätta strävan mot ett rättvist samhälle.

Ovanstående text visar min syn på sakernas tillstånd. Invändningar mottages gärna.

Har du några historiska exempel på att individualisering bidragit till mer empati och kärlek?

Människan har en strävan framåt, vissa mer än andra. Demokrati är därför det mest rättvisa. Den som är beredd att kämpa mer uppnår ofta ett högre resultat. Den som hellre ligger och sover får ändå ta del av den allmänna välfärden.

Jag vet inte ingen demokrati där folket styr. Demokrati är lätt för eliten att ha så länge massan hela tiden kan formas efter önskemål. Lika bra med diktatur men med en diktator som kan avsättas. En diktator som bestämmer allt, så vet man åtminstone och kan släppa myten om folkstyre.

Allt jag har presenterat är bara mina egna tankar och dom är öppna för kritik.

Några historiska exempel på att individualisering ökar vår förmåga till empati och kärlek är nog svårt att finna eftersom vi just nu tycks befinna oss mitt i den storm som kallas individualisering. Några exempel från vår samtid kan vara t.ex. terror attacken på Charlie Hebdo som var avsedd att riva det franska samhället mitt itu, men som ledde till att det franska samhället enades i demonstrationer mot terrorism och för mångfald om jag inte minns fel. Vi har också terror attacken på Drottninggatan som ledde till en kärleksmanifestation på Sergels torg för offren.

Jag skulle instämma i att maximal individualisering är maximal jämlikhet och grund för ett rättvist samhälle i den meningen att man har samma rättigheter/skyldigheter.

Man bör dock komma ihåg att det finns gott om radikaler (över halva vår befolkning troligen) som har väldigt skilda perspektiv kring vad rättvisa innebär. De har inga som helst avsikter att leva i ett land där alla har samma rättigheter/skyldigheter, alltså rättvisa förutsättningar. De vill ha ett jämställt/rättvist resultat, och de är villiga att trampa sönder och bränna ned precis vilka rättigheter som helst i syfte att uppnå denna kommunist-grundade syn på rättvisa som präglar Sverige idag.

Det är lite som när islamister talar om att "islam inte vill döda några oskyldiga". Det låter ju fint!
När man sedan för förklarat för sig att de inte anser att otrogna är att betrakta som oskyldiga så har det hela plötsligt fått en väldigt annorlunda innebörd...
Begrepp som rättvisa och jämlikhet har i praktiken motsatta betydelser bland socialister kontra liberaler, och din text bör nog definiera hur du brukar dessa begrepp.


Nja... Oberoende hur man tolkar 'folket' i denna mening så bör man åtminstone betrakta demokrati som ett statsskick som inkluderar regelbundna och fredliga överföringar av den formella makten, även om den inte skulle representera folkviljan. (Folket är också veliga idioter som ofta inte förstår sakfrågorna de tycker saker i, därmed BÖR folkviljan inte alltid följas heller. Representanterna bör dock vara hederliga och öppna i vad dem anser och tänker göra så att man kan rösta på den helhetsbild som ligger närmast en själv, men detta system nödvändiggör att vissa majoritetsåsikter inte kommer att aktualiseras då man röstar på ett paket, inte en sakfråga.)

Det är inte alltid lika lätt att bara 'avsätta' en diktator som inte har för avsikt att acceptera detta...
I en demokrati som är förankrad kulturellt skulle någonting sådant inte accepteras, av såväl folket som ledarens meningsmotståndare, eller polisen/militären.

En annan aspekt som är av ytterst vikt för en frihetsälskare som mig själv är att det faktiskt inte är önskvärt att alltför mycket lagar stiftas. Det skall vara svårt att ändra lagen. Maktbalansen i en normal demokrati, även om Sverige är ett undantag från denna regel då vi är ett av extremt få demokratier, kanske den enda, som inte riktigt har en maktbalans mellan det lagstiftande, verkställande och rättsliga försvårar lagstiftning, och än mer om den lagstiftande därtill är ytterligare uppdelad likt USA i senat och kongress.

Detta gör att lagstiftning i normala demokratier måste vara brett förankrad bland representanterna för att gå igenom, vilket reducerar idioti-lagar drastiskt, någonting mycket positivt.

En diktator hade fått väldigt mycket mer gjort, såväl bra som dåligt, en fruktansvärd utveckling om man som mig stödjer en svag stat som överlag inte blandar sig så mycket i folks liv överhuvudtaget. Alla individer tror på något som är idiotiskt. En demokrati har åtminstone skyddet att den idiotiska åsikten åtminstone måste delas av många för att den skall kunna införlivas.

Bland annat därför är demokrati överlägset diktatur, även när demokratin tvivelaktigt representerar folkviljan och diktatorskapet är relativt 'mjukt'.

Ökad individualisering är ökad egoism.
Ökad egoism ger minskad kärlek och empati till sin näste.
Det kan inte vara rätt då vi är ett kollektiv som måste samarbeta för att avancera. Ökad egoism ger ett fångarnas dilemma med ett sämre tillstånd för kollektivet. Det är inte rätt väg att gå.

Med jämlikhet menar jag att individerna i samhället har samma värde och är lika inför lagen. För att definiera ordet rättvisa behöver man besvara två frågor. Vad behöver individen och vad förtjänar individen.

Jag är inte av åsikten att ökad individualisering leder till ökad egoism, snarare ökad empati och kärlek. Din invändning är dock noterad.

Så du tycker inte den ökade individualiseringen, t.ex. jämställdhet för sexuellt avvikande, är av godo?

Vi kanske får nöja oss med detta och inte delar uppfattningen att samhället är på väg i en riktning mot mer rättvisa.

Varför är du inte av åsikten att ökad individualisering leder till ökad egoism?

Hur är det ökad individualisering när det kommer till jämställdhet för sexuellt avvikande?
Det är väl snarare kollektivet som accepterar sexuellt avvikande och därför blir det jämställt. Det är inte individualiseringen som gör det jämställt, det är kollektivet som gör sexuella preferenser jämställt i dess acceptans.

Man kan ha massor av individuella preferenser som aldrig kommer accepteras om inte kollektivet accepterar det. Är det rättvist att en mördare med individuella preferenser att mörda får sina preferenser uppfyllda? Är det av godo och av rättvisa att den individuella preferensen att mörda uppfylls?

Den ökande individualiseringen kan väl ses som ett tecken i tiden att kärleken är på frammarsch.

Jag tänker mig att sexuellt avvikande tillför samhället fler identiteter beroende på individualiserings processen och detta gör normal "Svensson" mer komplicerad. Notera att om det inte hade funnits bögar som högljudet trumpetade ut att dom var bögar (individer) och hade all rätt i världen att vara bögar så hade det aldrig blivit accepterat och bögar därmed godkända som fullgoda människor.

Självklart är det inte det, men att det finns mördare i samhället bidrar till att göra normal "Svensson" mer komplex, vilket jag hävdar bidrar till att man blir lyckligare. Inget ont som inte medför något gott.

Demokrati= All makt utgår från folket.
Vilken makt?
Att gå till valurnan och lägga sin röst... Thats it...
Vad dom sen gör när valet är avgjort ska röstarna aka sovande folket skita i.

Det du skriver stämmer inte. Ett mer spritt samhälle är inte ett lyckligare samhälle. Statsvetare Robert Putnam har forskat kring detta:

In recent years, Putnam has been engaged in a comprehensive study of the relationship between trust within communities and their ethnic diversity. His conclusion based on over 40 cases and 30,000 people within the United States is that, other things being equal, more diversity in a community is associated with less trust both between and within ethnic groups.
[..]
Lowered trust in areas with high diversity is also associated with:

- Lower confidence in local government, local leaders and the local news media.
- Lower political efficacy – that is, confidence in one's own influence.
- Lower frequency of registering to vote, but more interest and knowledge about politics and more participation in protest marches and social reform groups.
- Higher political advocacy, but lower expectations that it will bring about a desirable result.
- Less expectation that others will cooperate to solve dilemmas of collective action (e.g., voluntary conservation to ease a water or energy shortage).
- Less likelihood of working on a community project.
- Less likelihood of giving to charity or volunteering.
- Fewer close friends and confidants.
Less happiness and lower perceived quality of life.
- More time spent watching television and more agreement that "television is my most important form of entertainment".

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Robert_D._Putnam

Man kan fråga sig om Sverige är ett lyckligt land med lycklig befolkning.

Det är fortfarande kollektivet som accepterar individerna, det ligger i kollektivets makt att ta till sig värderingar eller avvisa värderingar.

Menar du allvar?
Mer mördare = komplexare samhälle = lyckligare samhälle. Du får förklara hur detta följer.

Skulle vilja twista till TS ord lite; invidualisering i sig tror jag inte leder till ökad empati såsom Frasselito beskriver. Däremot finns det ett besläktat begrepp kallat individuation, starkt präglat av Jung och Nietzsche m.fl. Enligt Nietzsche var kollektivism, att inte hitta sin egen själsliga sanning utan att följa strömmen, något som bidrog till dekadens och oförståelse gentemot det som går emot ens egen världsbild. Den som rörde sig mot inviduation var en übermench.


Empati är för mig en direkt följd av individuation, och individualism är ett krav för att individuation ska kunna ske. Dock är faktum att invidualism i sig är en grupptrend idag (tänk hipstertrend), så att individuation är en direkt konsekvens av individualism har jag svårt att se. Men möjligtvis indirekt genom att det tillåts, till skillnad från innan där även det uttalade kollektiva målet är att vara så lika varandra som möjligt.

En annan fråga är om huruvida det skapas större tolerans till mer blandade och mixade grupper, och det tror jag däremot man kan säga (men det är sociologi och inte filosofi).