Var hitta nya vänner i "övre medelklass"?

Hej!

Jo, har kommit till stadiet i livet där jag faktiskt gärna skulle vilja lära känna lite nya vänner.
Har kommit att landa i nåt slags övre medelklass, högutbildad och lever rätt gott ekonomiskt osv.

Ofta eller i stort sett alltid så utmålas dessa mångåriga utbildningar ge en garanterat skimrande framtid.
Och att enbart fördelar kommer utav det.
Men är det verkligen såhär för alla?
Var det ärligt talat värt det för dig?

Jag vet två vänner som gick varsin 5 år lång utbildning.
En som arkeolog en som processorutvecklare.
Den ena lyckades aldrig bli arkeolog, den andra är urless på det han pluggade till.

Vad bör man tänka på? Hur upplevde du att lägga 3-5 år av ditt liv på studerande?

Mvh G

Hej

Har inga toppbetyg från gymnasiet, det är nog ganska snitt rakt igenom.
Vill börja någon form av ingenjörsutbildning, antingen rörande kemi eller maskineri av något slag.

Jag har verkligen NOLL koll på hur det här med att plugga vidare

Hur ser chanserna ut att komma in på utbildningarna?
Kan man plugga kväll?
Är det något man verkligen bör veta inför såna här utbildningar?

Tacksam för svar.

Mvh G

Tjo!

Vilka IT yrken är välbetalda? Gärna 40k och uppåt.
Lista gärna ev. utbildningstid som bör gås igenom också.
Eller basic kunskaper man åtminstone måste ha för att köra igång.
Vidare om det även finns behov av dessa eller inte.

Mvh G

Varför ljuger du? Här är ett axplock från tidigare trådar startade av dig.

Intressant att högutbildade inte klarar att skriva utan särskrivningar. Trodde i min enfald att det ingick i högre utbildningar, att kunna bra Svenska.
Men, enklast att hitta vänner i en viss grupp av människor är att söka sig till dessa grupper.

Intressant att högutbildade inte klarar att skriva utan särskrivningar. Trodde i min enfald att det ingick i högre utbildningar, att kunna bra Svenska.
Men, enklast att hitta vänner i en viss grupp av människor är att söka sig till dessa grupper.

Läste detta i en annan tråd...

"Jag ställde frågan i en annan tråd eftersom jag själv har haft svårt att träffa nya vänner efter gymnasiet. Någon svarade: ''Det är tyvärr omöjligt att etablera riktiga vänskapsrelationer i vuxen ålder. Det gör man antingen i tonåren eller inte alls.'' Jag tror att det stämmer. Många människor skaffar sina vänner och vänskapskretsar under gymnasiet och - om de inte flyttar - fortsätter att umgås i de här slutna kretsarna även i vuxen ålder. Dessa är i regel ovilliga att släppa in nya människor i sin slutna krets.

Som personen även svarade sig så kan man självklart tillfälligt bryta ensamheten genom att gå ut på krogen eller kanske träffa en partner, men bestående vänskapsrelationer träffar man vanligtvis tidigare i livet. Jag tror att det stämmer ganska bra.

Svenskar är i regel ett slutet folk som gärna håller distans till varandra. Alla ska sköta sig själva och om en människa behöver stöd är det psykiatri, socialtjänst, m.m., som ska hoppa in och hjälpa till och inte andra människor. Jag tror att ensamheten är väldigt utbredd i Sverige hos människor i alla åldrar på grund av att de flesta har det ganska bra och behovet av andra människor är litet och de behov som människor inte kan fylla själva kan oftast tillgodoses av olika myndigheter och staten. Detta gör att det inte finns någon särskilt stor medmänsklighet eller intresse för ''den andre'', oavsett hur gemytligt och öppet vissa människor vill framställa svenska folket. Jag tror även att det här fenomenet kan förklaras av att Sverige historiskt sett - och även idag - består till större delen av natur och glesbygd. Om man räknar bort de urbana miljöerna, t. ex. Stockholm och Göteborg, så är de geografiska avstånden mellan hushåll ganska stora. Och även i urbana miljöer, där människor praktiskt taget trängs med varandra, håller de flesta avstånd till varandra. Det faktum att Stockholm - om artikeln jag läste stämmer - har flest ensamhushåll i Europa är ett tydligt exempel. "

Hej!

Jo, har kommit till stadiet i livet där jag faktiskt gärna skulle vilja lära känna lite nya vänner.
Har kommit att landa i nåt slags övre medelklass, högutbildad och lever rätt gott ekonomiskt osv.

Tyvärr prioriterade jag aldrig byggandet av en nära vän krets i yngre ålder och i början av jobb karriären, jag brydde mig helt enkelt inte om att ha nära vänner och var inte intresserad. Och dissade nog många chanser till det, var nog även rätt dryg och hård mot folk i yngre ålder. Jag har varit en frivillig ensamvarg mestadelen av livet. Var i långa relationer där partnern blev bästa vännen, och övriga var mest bekanta som man träffade om man festade i yngre ålder. Många andra verkar ha skött sina relationer bättre än mig, och har nu vänner för livet som kommer från skoltiden/ungdomen eller tidigt arbetsliv.

Jag har haft två nära vänner senaste 10 åren, som tyvärr båda flyttat jättelångt bort och nu dessutom bildat familj och är helt upptagna med det. Själv har jag kommit in i en period där jag väldigt gärna skulle vilja stanna partner-fri och leva med mig själv, dock gärna med nya vänner då. Jag är fri från barn än, tack och lov. Och skulle gärna resa och passa på att leva livet nu när man har både tid och pengar, och slipper förhålla sig till en partner. Vore så jäkla kul att bara resa nånstans med en bra vän, och fixa lite minnen för livet. Senaste 10 åren har mest varit jobb och karriär, där allt bara flyter ihop.
Ingen av de få jag känner är i samma läge som jag just nu, de flesta är upptagna med familjelivet.

Några av vännerna som skulle kunna varit bra-vän kandidater jag hade från skoltiden har gått och blivit mer eller mindre "white trash" och vi är på helt andra nivåer idag på alla sätt och vis. Dom jobbar idag med väldigt enkla och lågavlönade arbeten, har inga hobbies eller intressen och att prata djupa saker med dom är som att prata med en vägg. Man håller kontakten av typ nostalgiska skäl men o-intresset för varandra är nog ganska ömsesidigt. Vi funkade ihop som krökande tonåringar, men det bara går inte nuförtiden. Tyvärr. Man har växt ifrån varann, på alla andra möjliga vis.

Jag skulle gärna ha vänner som arbetar med ganska mentalt utmanande arbeten på olika sätt, som man kan ha djupa diskussioner med. Resa med. Ödmjuka vettiga lugna typer. Krogen känns som helt fel ställe, det blir lite som att leta efter en nål i en höstack där. Och känns konstigt också när jag tänker på det.

Så vart träffar man nya vänner?

Jag skulle gärna ha vänner som arbetar med ganska mentalt utmanande arbeten på olika sätt, som man kan ha djupa diskussioner med. Resa med. Ödmjuka vettiga lugna typer. Krogen känns som helt fel ställe, det blir lite som att leta efter en nål i en höstack där. Och känns konstigt också när jag tänker på det.

Men jag använder benämningen övre medelklass i detta inlägg eftersom att det är mest sannolikt att det är där jag hittar "jämlikar" som på sikt kan fungera bäst med mig. Bara så det är.

Hej!

Jo, har kommit till stadiet i livet där jag faktiskt gärna skulle vilja lära känna lite nya vänner.
Har kommit att landa i nåt slags övre medelklass, högutbildad och lever rätt gott ekonomiskt osv.

Tyvärr prioriterade jag aldrig byggandet av en nära vän krets i yngre ålder och i början av jobb karriären, jag brydde mig helt enkelt inte om att ha nära vänner och var inte intresserad. Och dissade nog många chanser till det, var nog även rätt dryg och hård mot folk i yngre ålder. Jag har varit en frivillig ensamvarg mestadelen av livet. Var i långa relationer där partnern blev bästa vännen, och övriga var mest bekanta som man träffade om man festade i yngre ålder. Många andra verkar ha skött sina relationer bättre än mig, och har nu vänner för livet som kommer från skoltiden/ungdomen eller tidigt arbetsliv.

Jag har haft två nära vänner senaste 10 åren, som tyvärr båda flyttat jättelångt bort och nu dessutom bildat familj och är helt upptagna med det. Själv har jag kommit in i en period där jag väldigt gärna skulle vilja stanna partner-fri och leva med mig själv, dock gärna med nya vänner då. Jag är fri från barn än, tack och lov. Och skulle gärna resa och passa på att leva livet nu när man har både tid och pengar, och slipper förhålla sig till en partner. Vore så jäkla kul att bara resa nånstans med en bra vän, och fixa lite minnen för livet. Senaste 10 åren har mest varit jobb och karriär, där allt bara flyter ihop.
Ingen av de få jag känner är i samma läge som jag just nu, de flesta är upptagna med familjelivet.

Några av vännerna som skulle kunna varit bra-vän kandidater jag hade från skoltiden har gått och blivit mer eller mindre "white trash" och vi är på helt andra nivåer idag på alla sätt och vis. Dom jobbar idag med väldigt enkla och lågavlönade arbeten, har inga hobbies eller intressen och att prata djupa saker med dom är som att prata med en vägg. Man håller kontakten av typ nostalgiska skäl men o-intresset för varandra är nog ganska ömsesidigt. Vi funkade ihop som krökande tonåringar, men det bara går inte nuförtiden. Tyvärr. Man har växt ifrån varann, på alla andra möjliga vis.

Jag skulle gärna ha vänner som arbetar med ganska mentalt utmanande arbeten på olika sätt, som man kan ha djupa diskussioner med. Resa med. Ödmjuka vettiga lugna typer. Krogen känns som helt fel ställe, det blir lite som att leta efter en nål i en höstack där. Och känns konstigt också när jag tänker på det.

Så vart träffar man nya vänner?