Var hitta nya vänner i "övre medelklass"?

Hej!

Jo, har kommit till stadiet i livet där jag faktiskt gärna skulle vilja lära känna lite nya vänner.
Har kommit att landa i nåt slags övre medelklass, högutbildad och lever rätt gott ekonomiskt osv.

Tyvärr prioriterade jag aldrig byggandet av en nära vän krets i yngre ålder och i början av jobb karriären, jag brydde mig helt enkelt inte om att ha nära vänner och var inte intresserad. Och dissade nog många chanser till det, var nog även rätt dryg och hård mot folk i yngre ålder. Jag har varit en frivillig ensamvarg mestadelen av livet. Var i långa relationer där partnern blev bästa vännen, och övriga var mest bekanta som man träffade om man festade i yngre ålder. Många andra verkar ha skött sina relationer bättre än mig, och har nu vänner för livet som kommer från skoltiden/ungdomen eller tidigt arbetsliv.

Jag har haft två nära vänner senaste 10 åren, som tyvärr båda flyttat jättelångt bort och nu dessutom bildat familj och är helt upptagna med det. Själv har jag kommit in i en period där jag väldigt gärna skulle vilja stanna partner-fri och leva med mig själv, dock gärna med nya vänner då. Jag är fri från barn än, tack och lov. Och skulle gärna resa och passa på att leva livet nu när man har både tid och pengar, och slipper förhålla sig till en partner. Vore så jäkla kul att bara resa nånstans med en bra vän, och fixa lite minnen för livet. Senaste 10 åren har mest varit jobb och karriär, där allt bara flyter ihop.
Ingen av de få jag känner är i samma läge som jag just nu, de flesta är upptagna med familjelivet.

Några av vännerna som skulle kunna varit bra-vän kandidater jag hade från skoltiden har gått och blivit mer eller mindre "white trash" och vi är på helt andra nivåer idag på alla sätt och vis. Dom jobbar idag med väldigt enkla och lågavlönade arbeten, har inga hobbies eller intressen och att prata djupa saker med dom är som att prata med en vägg. Man håller kontakten av typ nostalgiska skäl men o-intresset för varandra är nog ganska ömsesidigt. Vi funkade ihop som krökande tonåringar, men det bara går inte nuförtiden. Tyvärr. Man har växt ifrån varann, på alla andra möjliga vis.

Jag skulle gärna ha vänner som arbetar med ganska mentalt utmanande arbeten på olika sätt, som man kan ha djupa diskussioner med. Resa med. Ödmjuka vettiga lugna typer. Krogen känns som helt fel ställe, det blir lite som att leta efter en nål i en höstack där. Och känns konstigt också när jag tänker på det.

Så vart träffar man nya vänner?

Hallåj!

Jag känner så väl igen mig i din situation. Men i mitt fall var det jag som flyttade (universitet efter gymnasiet, och nu till ny stad pga bra jobb). Tyvärr ångrar jag allt detta flyttande. Dessutom är jag inte den roligaste personen att hänga med; är alltför sarkastisk och trött socialt. Beror nog mycket på att jag är stressad pga jobbet och flytten.

Vad jag tänker kan lösa situationen är att engagera mig i någon extra hobby. Ifall man träffar andra med samma intresse så borde väl det inte vara svårt att hålla igång situationer och det glada leendet?

Att flytta tillbaka är tyvärr inte aktuellt för mig.

Du tillhör inte övre medelklass. Men jag har sympati för dig och förstår ditt bekymmer.

Överklassen har normalt sitt sociala umgänge medfött, de placeras i miljöer som unga och formar sin vänkrets tidigt. Där finns det ingen risk att barndomsvänner förvandlas till WT, eftersom alla som är samlade där kommer från just överklassen. Detta är rätt lättförståeligt.

Som normalt högpresterande person i jakt på högre klass så blir man tvungen att försaka nära vänner under vägen. Att sedan försöka skapa djupare relationer blir svårt då du egentligen saknar klass som en ”klassvandrare”.

Vad du kan göra är att leta efter andra klassvandrare som också tror att de är bättre och smartare än dem under deras förmodade klass. Men dessa relationer blir antagligen kortlivade eftersom en klassvandrare aldrig landar utan är för evigt dömd till ett liv av osäkerhet i sin upplevda klass.

Skaffa en hobby som inte relaterar till någon klass. Skytte t.ex. där samlas alla. Men förvänta dig inga livslånga relationer på ett djupgående plan.

Vad har du för hobby/intressen? Kan du inte börja där?

Testa att vara lite mer vidsynt och inte dela in folk sådär tråkigt, det förlorar du bara på. Du verkar lite dryg utifrån ditt inlägg och det är ju en dålig start för att få vänner.

Om du inte jagar redan så börja med det.

No offence, men till att börja med kanske du skulle jobba lite på vad du själv har att erbjuda dina tilltänkta kompisar.

Du säger själv att du inte har varit intresserad av att ha kompisar, att du är dryg och när du har en partner så umgås du bara med den och skiter i de få kompisar du har.

Låter inte direkt som en drömkompis om du frågar mig...

Dessutom, vad spelar det för roll vad dina nya kompisar har för yrken. Finns extremt mycket smarta, intressanta och roliga personer med alla typer av yrken, precis som det finns lika många stolpskott med "mentalt utmanande yrken". Klart att det är bekvämt att ha kompisar i liknande situation som en själv, och allt som oftast löser den saken sig naturligt utan att man går ut och letar efter nya vänner baserat på deras CV.

En bättre startpunkt för att skaffa nya vänner kanske kunde vara att börja umgås trevliga människor i vilka sammanhang som helst, t.ex. via jobbet, någon hobby/idrott eller på gymet. Få ihop ett gäng att ta några öl eller käka middag efter jobbet. När du börjar komma lite bättre överens med någon särskilt, se om den och dennes kompisar vill ses någon annan gång, osv. Sköna människor har ofta i sin tur fler sköna kompisar.

Bästa sättet att få folk att bli vän med en är såklart att först och främst vara en bra vän själv.

Hej Golv-Lars
Då har du missförstått min text ganska rejält.
Till att börja med, per definition tillhör både jag, föräldrar och mor/far föräldrar med flera tillbaka i generationer, övre medelklass. Högutbildade. Chefer. Akademiker. Hög lön. Uppvuxen i områden som anses de "finaste" osv osv.
Bör också tillägga att jag aldrig varit på jakt efter en högre klass, då jag aldrig sett det på det sättet.
Jag har aldrig mått dåligt över min "klass" som jag är uppväxt i eller lever i nu, eller känt att jag måste hävda mig mot den ena eller andra gruppen. Men jag använder benämningen övre medelklass i detta inlägg eftersom att det är mest sannolikt att det är där jag hittar "jämlikar" som på sikt kan fungera bäst med mig. Bara så det är.
Jag prioriterade "karriären" och är eller iaf var väldigt tävlingsinriktad, att jag inte bildade djupare relationer med folk i yngre ålder var som jag skrev pga att jag var en frivillig ensamvarg. Fram tills ganska nyligen. Sen var jag ju inte helt utan nära vänner, men de få jag faktiskt hade har som flyttat bort och lever idag helt annorlunda liv. Klart vi har kontakt, men vi är just nu på olika plan i livet.

För övrigt har jag personligen sett några personer från mina yngra dagar, som tillhört väldigt välbärgade familjer. Förvandlas till att bli någon form av kommunistiska/vänster/feminist/bohemer
rebeller på äldre dagar, och avsky allt vad överklass heter. Verkar kunna bero på dåliga familjeförhållanden, särskilt med föräldrarna. En slags protest gissar jag. Så är det iaf i dagens sverige. Du verkar tillhöra en bra mycket äldre generation än mig själv.

"Överklassen har normalt sitt sociala umgänge medfött"
"en klassvandrare aldrig landar utan är för evigt dömd till ett liv av osäkerhet".
Jag misstänker lite att du trollar. Eller iaf drar med den riktigt stora kammen.
Lite underhållande resonemang är det iaf allt.
Men men, nu har jag klargjort lite iaf.

Skönt att höra att andra har det lite likadant. Hoppas det löser sig för dig.
Kan nog ha varit lite träligt att hänga med mig med, men det är något jag jobbar på.
Jag har varit alltför allvarlig tidigare, och helt enkelt struntat i relationer som faktiskt kunnat bli nåt om jag bara varit mer ödmjuk.
Ja en kul hobby är nog en bra idé, och att möta upp andra entusiaster. Där har man en bra start.
Några förslag?

Ja. Det är väl en rätt bra idé egentligen.
Frågan är bara, vad skaffar såna som jag för hobby?
Gärna en hobby där deltagarna är runt 30-40 också. Varesig mer eller mindre.

Förslag?

Dans?

Hoy.
Jag sket inte i kompisarna jag hade, men de var få. Och som sagt skaffade de familj och är nu både bortflyttade och i en annan fas i livet. Vi träffas, men det är sällan numer och vi Kan helt enkelt inte göra det vi brukade.
Men ja du har rätt i att jag var rätt dryg både förr och säkert har en släng av det än, men det är något jag jobbar på. Jag kunde vara väldigt hård mot folk förr.
Ja, säkert inte en drömkompis än. Men snart kanske!
Men bra tips, man får kasta ut krokar helt enkelt. Vara trevliga mot allt och alla, och ge folk chanser.
Låta det ta sin tid. Tack!

Läste detta i en annan tråd...

"Jag ställde frågan i en annan tråd eftersom jag själv har haft svårt att träffa nya vänner efter gymnasiet. Någon svarade: ''Det är tyvärr omöjligt att etablera riktiga vänskapsrelationer i vuxen ålder. Det gör man antingen i tonåren eller inte alls.'' Jag tror att det stämmer. Många människor skaffar sina vänner och vänskapskretsar under gymnasiet och - om de inte flyttar - fortsätter att umgås i de här slutna kretsarna även i vuxen ålder. Dessa är i regel ovilliga att släppa in nya människor i sin slutna krets.

Som personen även svarade sig så kan man självklart tillfälligt bryta ensamheten genom att gå ut på krogen eller kanske träffa en partner, men bestående vänskapsrelationer träffar man vanligtvis tidigare i livet. Jag tror att det stämmer ganska bra.

Svenskar är i regel ett slutet folk som gärna håller distans till varandra. Alla ska sköta sig själva och om en människa behöver stöd är det psykiatri, socialtjänst, m.m., som ska hoppa in och hjälpa till och inte andra människor. Jag tror att ensamheten är väldigt utbredd i Sverige hos människor i alla åldrar på grund av att de flesta har det ganska bra och behovet av andra människor är litet och de behov som människor inte kan fylla själva kan oftast tillgodoses av olika myndigheter och staten. Detta gör att det inte finns någon särskilt stor medmänsklighet eller intresse för ''den andre'', oavsett hur gemytligt och öppet vissa människor vill framställa svenska folket. Jag tror även att det här fenomenet kan förklaras av att Sverige historiskt sett - och även idag - består till större delen av natur och glesbygd. Om man räknar bort de urbana miljöerna, t. ex. Stockholm och Göteborg, så är de geografiska avstånden mellan hushåll ganska stora. Och även i urbana miljöer, där människor praktiskt taget trängs med varandra, håller de flesta avstånd till varandra. Det faktum att Stockholm - om artikeln jag läste stämmer - har flest ensamhushåll i Europa är ett tydligt exempel. "