Lugn och ro.

Jag börjar mer och mer ifrågasätta vad som gör att folk alltid ska vara så jävla hypa, festliga, skojiga och översociala. Jag menar inte under en del av dagen, typ på jobbet, där social kompetens är viktigt.

Det jag inte förstår, är varför fler och fler har detta håll-igång-tempo som man märker är så artificiellt, mer eller mindre 24/7. Det känns som att de gör det för att de inte kan tänka sig Lugn, to och tystnad och kanske sitta ensam (!) Och bara varva ner.

Jag har goda vänner som jag vet är "lugna" men de dras med i det här sociala coolhetsspelet som påminner om när man gick i skolan, där man alltid ska höras och synas för att vara cool?

Varför verkar folk generellt så rädda för att erkänna för sig själva att de också ibland vill och behöver lugn och ro? T.ex en av mina närmsta vänner tar nästan varje kväll en kopp kaffe på kvällen för att hålla igång. MEN SNÄLLA!!! Du har jobbat en hel dag, människa, din kropp och psyke är trött. Varför ska du dricka kaffe för att fortsätta vara social och inte våga visa att du är seg?

Jag vill höra från er vad ni tänker om det här.
Jag personligen ÄLSKAR lugn och ro, just för att jag vet att det är så jävla mycket socialt spel utanför privatlivet. Man drar på sig en mask, man är inte sig själv. Alla har vi skämtsamma tendenser men jag kan inte vara ensam om att märka att folk börjar ta dehär till en nivå av "alla medel för att aldrig visa sig trött och svag"

Fyll på med erfarenheter och tankar.

Det är ju farligt att sticka ut, vara egen. Man vill ju inte ses som tråkig eller töntig. Att stanna upp och reflektera vad man egentligen sysslar med, varför och för vem kan orsaka systemkollaps hos ytliga människor.

dina kompisar vill väl knulla med kvinnor

Så din åsikt i frågan handlar bara om att folk vill få tjejer. Jag köper det halvt.

Varför ser jag dag in och dag ut väldigt introverta killar med en snygg brud. Jag tror inte det handlar om det egentligen.

Dessutom är TS mer gällande folk som trängs sig på och bara ska babbla babbla och vara sällskapssjuka med mig. Jag menar också som sagt på det här med att man efter en dag på jobbet, en vanlig vardag, ska till alla pris hålla sig igång så länge det finns folk i närheten.

Sådana människor har jag svårt för.
Jag är alltid mig själv och jag älskar lugn och ro och behöver knappt andra människor.
Jag skiter totalt i hur jag framstår på jobbet med och vägrar limma på någon social sida.
Jag är trevlig men reserverad, det räcker för mig. Jag är bara där för att göra mitt jobb.
En översocial man, äkta eller påklistrat, är inte i min smak alls.

Förstår hur du menar kring det här. Men måste ändå fråga, är det jobbiga att andra är så, eller är det jobbiga att du blir utanför, kontra om det jobbiga är att ditt lugn och ro liksom störs av det beteendet du beskriver?

Antar här att det är det kursiverade, så det du kan göra är att finna lugn och ro även i situationerna där fenomenet du beskriver finns. Hur finner du lugn och ro när det är stökigt runtomkring kan man då undra, men det gör du på exakt samma sätt som du finner lugn och ro i ensamhet. Att det är svårare att hitta dit, är möjligen för att det stör dig med det beteendet, om du lyckas sluta störa dig på beteendet, så finns ju lugn och ro där med dig, precis som det gör när du är ensam.

Du är väl liksom jag introvert. Vi är i minoritet, om jag minns rätt ca 20% av befolkningen. Resterande tycker om att vara sociala, medan vi gillar lugn, ro och ensamhet.

Jag tror du missförstår.

Jag är ingen som är helt antisocial, är väl något introvert men jag kan vara väldigt extrovrt ibland.

Det jag syftar på är folk som alltid ska ha håll-i-gång. Som min polare som dricker kaffe efter en dag på jobbet o han är trött. Jag förstår inte komplexet folk har att vill man ha lugn och ro, exempelvis en vanlig tisdagskväll så insisterar folk på att ändå alltid vilja hitta på något.

Det måste vara något komplex som vissa har att det inte finns på kartan att va lugn, en hel kväll

Det har varit så länge. Jobba långa dagar har varit en norm i flera hundra år, men det är först på senare år vi fyllt detta med ytterligare frivillig aktivitet efter arbetet.
Värst är det nog för idioterna som skaffat barn, för dom ska inte bara sysselsätta sig själva till hjärtinfarkt men också 2-4 barn!

Ju mer tiden går, desto gladare är jag att jag valde bort den typen liv och bara kan jobba 40-70h/vecka och sedan ta det lugnt!

Missförstod kanske vad du faktiskt önskade ha svar på med den här tråden. Kan inte heller svara på varför de inte kan komma till ro, om det inte är så att det är rofyllt för dessa med stimuli. Men motsatsen till ro är oro, detsamma som att motsatsen till roligt är oroligt, inte tråkigt. Svaret finns mellan dessa polariteter, eller i en av ändarna, lite utifrån den individuella benägenheten. Om man hela tiden söker ha roligt genom aktivitet, kanske det blir så att det blir oroligt när aktivitet upphör. Ha en trevlig helg hur som helst, hoppas du får svaren du söker.