Leva i slummen - är det något?

När andra drömde om att bli läkare, poliser och piloter drömde jag om att bli uteliggare. Jag har provat på det av fri vilja i tonåren. Nu är det slummen i u-länder som jag längtar till. Jag ser på youtube om familjer med fem till tio barn som lever på att samla skräp, till synes lyckliga. Åtminstone lyckligare än de flesta svenskar ser ut att vara när de kör till jobbet. Folk klättrar i takt åt samma håll, vill skina på varandra.. Går det att gå åt andra hållet och finna lyckan där..

Istället för att samla skräp ser man till att ha ett kapital så att man slipper hålla på men man antar ändå deras levnadsstandard och skaffar sig en fin fru. Ström, mulltoa, ris och internet. Madrass och ev. fläkt på golvet. Exempelvis i colombias favelas. Medellin kan vi säga, någonstans i utkanten: http://southamericabackpacker.com/wp...1200x800_c.jpg

Vad krävs för att frigöra sig från materialismen och komma så långt att man kan trivas och bli lycklig i slum? Lycklig och nöjd med det lilla.. Hur gör man?

Skaffa dig någonstans att bo i området du vill till medans u fortfarande är i Sverige, sen rar du dit och tar första bästa skitjobb och lever olyckligt i alla dina dar.

Jag gissar att du är autistisk. Spelar ingen roll om det ser bra ut utåt och du är odiagnosticerad. Endast en autistisk människa utan behov av närhet och med ett "glapp" till omgivningen skulle få liknande ideer.

He, kan det vara så...! Isf ok för mig. Newton, Marx, Sokrates var dom autistiska..
Men nej, inte autistisk dock.. Nej fan du försöker kasta skit på mig ditt svin.

Du kommer att vara rånmördad efter en vecka. Men den veckan kanske du är lycklig?

Det är inte skit. Jag vill inte att du skall tänka fel så det går illa för dig. Jag vill ditt bästa även om jag inte känner dig.

Vad är det någon ska råna mig på... Eller mörda mig för...

Du behöver nog inte vara så orolig för det men jag skulle undvika Sydamerika och Afrika om jag var som dig (har bott i en stadsdel som skulle klassas som slum av svenskar men som av lokalbefolkningen ansågs vara snäppet över slum i ett halvår).

Hippilivet verkar mer soft. En husbil eller husvagn och bara flumma runt flowerpower-deluxe och trippa på livet. i USA då, kanske inte lika skoj här i Sverige.

Bo under broarna i Bangkok då.. Jag har tänkt tanken att fråga om jag får lägga mig där. Alla hotell som man ligger ensam i, röker och tittar i fläkten.. Nej på vischan får det va.
Jag har också varit på en del udda ställen som Nepal och Madagaskar. Vissa ställen har varit brutal fattigdom och ingenting annat. Men vad mer behöver man..
Trähydda på pålar, åkerlott, barn som springer och en fru som skär grönsaker under huset. Värme och malaria orkar man inte så på lite höjd eller på en brisig ö.

Iofs men jag är trött på knarkandet. Det håller inte i längden. Och då är hippi inte så kul längre.

Du skulle ju ha ett kapital för att slippa samla skräp. Ingen där köper ju att du som västerlänning skulle vara lika fattig som dom.