Hur svårt är det att skaffa sig ett jobb 2018?

Är man beredd på att flytta vart som helst så blir det nog inga problem.

Du flyttar inte särskilt enkelt från landsbygd in till storstad, eller hur? Det blir problem med att hitta boende.

Var beredd att ta skit, är nog vad det hänger på. Vi är inte prestigelösa några av oss. Jag 40+ skulle vägra arbeta på McDonalds, Max, Burger King eller Subway eller liknande. Det vore förnedrande fy fan att stå där med en pappersmössa på huvudet och servera kanske gamla kompisar från gymnasiet, som skulle kunna stå och flina och tycka synd om en. Däremot skulle jag kunna arbeta i vården eller inom hemtjänsten.

Det som idag ofta kallas jobb är egentligen sysselsättning och finns på alla nivåer av samhället festligt nog räknas sysselsättning med hög lön som finare(nästan legitimt) jämfört med sysselsättning med låg lön men faktum kvarstår dessa är egentligen inga riktiga jobb som tillför kakan något.

Stor brist på folk att anställa i den delen av landet jag bor så företagen anställer nästan vad som helst speciellt om de får subventioner och andra stöd från det offantliga.

Det handlar om knyta kontakter och skapa ett nätverk av "vänner" för att gå mot det "jobb" som eventuellt intresserar dig och som du vill syssla med i framtiden. Saknar du "nätverk" eller arbetslivserfarenhet ta första bästa jobb du kan hitta fortsätt leta nya bättre som tar dig närmare dit du vill under tiden du har ditt första jobb osv osv osv

Intrycket du ger en potentiell arbetsgivare är viktigare än vad du kan eller om du ens har kompetens/utbildning för tjänsten grejen är att många av dagens företagare egentligen inte själva är kompetenta/lämpliga nog vara företagare så om du bugar lite och är en trevlig prick bör saken vara klar.

Om du vill vara egen entrepenör behöver du fortfarande ett nätverk så samma gäller där bonda, skölj och upprepa för att ta dig framåt.

Om det är svårt eller inte beror på ett flertal faktorer. Men även om du är aktiv, beredd att ta ”skitjobb”, eller att flytta är dessa inte någon garanti för att få ett jobb.

Själv blev jag allvarligt sjuk i början av 2000-talet, inte cancer, men det blev en längre sjukskrivning och rehab, och under den tiden blev jag uppsagd.

Och trots bra utbildning, mer än 20 års arbetslivserfarenhet och aktivt jobbletande över hela landet var det svårt.

Jag hade nämligen tappat mitt kontaknät under frånvaron från arbetslivet. Det jag byggt upp under hela mitt yrkesverksamma liv försvann på några år.

Trots mina kunskaper, som inte behöver vara färskvara i min bransch, några vidareutbildningar genom AF, för att visa på engagemang så var mina ansökningar inte populära hos arbetsgivarna, trots alla tricks från AF, CV-kurser, arbetsplatsbesök med mer, med mera.

Vändningen kom när jag fick hjälp av en person på ett coachföretag som såg min potential och hade ett bra kontaktnät. Då tog det två veckor att få ett jobb.

Så jag anser att kontakter är viktigare än viljan att ta ett jobb eller att flytta till och med viktigare än att besöka arbetsgivare eller att skicka in ansöknngar. Något som AF och de som har ett jobb inte förstår.

Jag tänkte inte riktigt på storstäderna, där är det väl ändå relativt svårt att hitta (okvalificerad) jobb vad jag har förstått. Tänkte mer på de kanske lite avlägsna områdena. En snabb googling visade tex att Kiruna has massvis med jobb

Nej som 30+ hade jag aldrig accepterat ett jobb som Subway, folk dömer dig och det gör dom faktiskt lite rätt i, för det säger också mycket om dig, att du saknar ambitioner.
Skulle jag bli arbetslös och utesluta en akademisk utbildning, så skulle jag iallafall hoppa på en snabb yrkesutbildning. Det tar mindre än 1 år att bli plåtslagare eller murare, det tar kanske 1,5 år att bli undersköterska. Det är verkligen inte så farligt, det är bara att ta ett lån för ett år och leva billigt.
Mc Donalds och Subway är för ungdomar under 30 som inte riktigt har fått riktning på livet ännu, eller som finansierar sina studier.

Jag saknar ambitioner, ja, och det skiter jag i att jag gör. Hade ambitioner som yngre, det brukar yngre ha, men ambitioner är ingen försäkran om någonting när landets ekonomi utvecklas som den gör. Jag har givetvis samma typ av utbildning som så många andra har och det ställer till slut med problem om du blir arbetslös i 40- eller 50-årsåldern.

1,5 år att bli undersköterska jo jo. Om du dessförinnan har 5 år på universitetet då och 1 år ytterligare på yrkesutbildning? Till slut har det blivit löjligt när du "studerat" totalt 9+3+5+1=18 år och ska gå ytterligare 1,5 års utbildning för att examineras som undersköterska vid 47. Så djävla enkelt är det inte, eller hur?

Min ambition är borta har valt ett enkelt jobb några minuter från där jag bor som jag hoppas räcker till min pension utan strul. Jag bör vara en av de mest utbildade i sverige när det gäller just det jag sysslar med men som sagt det är endast kroppen(inte jag) som dyker upp gör sin grej på arbetstid.

Du är definitivt negativ, och jag känner av en dos av bitterhet också. Undersköterska kan du jobba som tills du är 75, och bortsett från själva syftet med utbildningen så kan du väl titta på det hela ur en praktisk synvinkel, det är liksom aldrig fel att ha en utbildning inom vården, din utbildning kommer hjälpa dig (och kanske andra) under vardagliga problem utanför jobbet också.
Undersköterska öppnar också portarna till en rad valmöjligheter, inte bara sjukhus men du kan jobba på en psykiatri boende, vara en enkel personlig assistent, eller kanske jobba för läkare utan gränser på någon avlägsen del av jorden.

Får jag fråga vad det är du har utbildat dig till som tog 9 år? Det brukar heta att man aldrig slutar utbilda sig, och många tar det gärna som ett motto. Hade du bara sett utbildning som något bortslösat och bara vill ha ett 8-4 jobb så borde du kanske blivit lastbilschaufför eller svetsare.

Din negativitet tyder mycket på att du har spenderat mycket av ditt liv till utbildning men väldigt lite åt livserfarenhet, kanske borde du flytta till ett annat land och känna på något nytt. Jag har bott i flera U-länder och folk där går i skolan nästan varje dag från morgon till kväll, men skulle ändå döda för att få dina valmöjligheter som du bara gnäller bort.

Du låter lite som en bortskämd tonåring som inte fick som föräldrarna hade lovat, sluta lipa för fan och se förändringar i livet som ett måste och kanske något positivt. Livet är inte enkelt för några av oss men det är attityden som gör skillnaden.

Jag har bara räknat efter och vet att svenska utbildningsväsendet var bra mycket mer effektivt förr.

Det får dock vara nog med dessa förbannade vidareutbildningar för alla möjliga när de inte garanterar anställningar.

9 år? Grundskolan såklart.

Flytta till u-land, nej tack. Räcker med att Sverige är på väg att bli ett.

Pajas, du har ingen aning om hur svårt det är att landa ens tillfälliga jobb inom vård & omsorg som det "skriks folk efter". Jag tvivlar på att du har jobbat som volontär i u-länder för då borde du isåfall ha mer självkänsla och empati att dela med dig av. Själv så har jag sett en hel del elände både som turist och som volontär i några länder och växt i mognaden av den erfarenheten.

Jag har en tidigare undersköteskeutbildning som man men den gav inte särskilt mycket tillbaka förutom jobb om somrarna då. Undantaget är personlig assistent där kvalifikationerna mer går på vårdarens personlighet än utbildning.

Jag har precis sökt jobb som kriminalvårdare i min hemkommun, både tillfällig anställning och som sommarvikarie. Förstår att det är ett tufft jobb som kräver en hel del och jag har tidigare sökt den typen av jobb utan att ens få komma på intervju.

Jag är 47, och har under de senaste 2 åren bytt jobb 4 gånger, fast anställning på alla arbetsplatser från första dagen, min lön har gått upp med drygt 10.000/månad via jobb-byten som varit väldigt lätt att få.
Gick från montör innom industri, till teamledare på en annan industri, till skiftledare på en tredje och produtionsledare på det senaste, allt på 2 år. Har fått erbjudanden från rekryterare om andra jobb, och skall faktiskt på en anstänningsitervju för ett bättre betalt jobb i början av kommande vecka.

vad säger du till arbetsgivare när de frågar vad du har gjort senaste 2 åren? Det låter som att du jobbar i en skakig och oseriös bransch.