Abbes ångest verkar vara monumental. Han verkar behöva sysselsätta sig varenda sekund för att fly sin ångest. Verkar tycka att det är häftigt att ha en guldkedja eller en klocka. Eller sitta i en sliten bil. Eller att sladda i en bil.
Han mentala ålder verkar vara någonstans i 12-14 års åldern. Att åka bil mellan städer i Sverige, ska det vara något häftigt med det?
Att umgås och stolt visa upp sig med en person som försökt blåsa våra äldre på deras surt förvärvade pengar? Är ditt liv verkligen SÅ fattigt att det blir coolt? Jag finner inte ord för hur patetiskt Abbes liv är.
Inget företag kommer någonsin samarbeta med honom eller ge honom att jobb. Han vill bara ge sken av att han kommer lyckas för att döva sin abnorma ångest för den sekunden.
Alla har ju sett och hört Abbes riktiga jag i rättegångarna efter att ha dödat sin flickvän efter år av kvinnomisshandel, psykisk misshandel och slutligen fegt mörda henne - men tack vare teknikaliteter lyckats klara sig från en dom för ett brott han begått.
Han satt och stammade med talfel i flera dagar under rättegångarna. Där har ni den riktiga Abbe som han nu frenetiskt försöker sudda ut samtidigt som han försöker fly ångesten. Skyll på mediciner eller vad du vill, men varje gång jag ser dig så blir jag varm i kroppen för jag vet hur pinsamt det var att lyssna på dig i dina rättegångar. Din osäkra fattiglapp.
Ångest för att ha blivit våldtagen av en HIV smittad i fängelset.
Ångest för att bara 12-14 åringar som sjävla hamnat snett i livet ser upp till honom.
Ångesten för att bara låtsaskompisar hör av sig med ryggdunkar.
Ångesten för att bara låtsaskompisar och mentalt funktionsnedsatta är de enda som kommer att ryggdunka honom för resten av livet.
Ångest för att aldrig någonsin få respekt av en vuxen människa i hela livet.
Ångest för att alla vänner sagt upp vänskapen för att han mördade en mamma och lämnade barnet i lägenheten ensam.
Ångesten för att känna behov av att smuttskasta andra som tagit avstånd från hans illdåd.
Det sorgliga är att ingen tycker att hans liv är värt något. Annars skulle han blivit klippt. Men Varje vuxen person i det här landet avskyr honom men bryr sig så lite att ingen varken kommer eller vill klippa honom. För han är värd så lite för hela mänskligheten. Han är som en liten pissmyra man skonar för man vet att det finns inget bättre straff än att låta honom leva ett "liv" fyllt av enorm ångest och själväckel - och samtidigt se honom ständigt behöva försöka visa motsatsen. Jag njuter mer av det än att se en dag vakna till rubriken "den notoriska kvinnomisshandlaren och kvinnomördaren abbe dog inatt av självmord efter att ha levt en patetiskt liv ända från födseln."
Han mentala ålder verkar vara någonstans i 12-14 års åldern. Att åka bil mellan städer i Sverige, ska det vara något häftigt med det?
Att umgås och stolt visa upp sig med en person som försökt blåsa våra äldre på deras surt förvärvade pengar? Är ditt liv verkligen SÅ fattigt att det blir coolt? Jag finner inte ord för hur patetiskt Abbes liv är.
Inget företag kommer någonsin samarbeta med honom eller ge honom att jobb. Han vill bara ge sken av att han kommer lyckas för att döva sin abnorma ångest för den sekunden.
Alla har ju sett och hört Abbes riktiga jag i rättegångarna efter att ha dödat sin flickvän efter år av kvinnomisshandel, psykisk misshandel och slutligen fegt mörda henne - men tack vare teknikaliteter lyckats klara sig från en dom för ett brott han begått.
Han satt och stammade med talfel i flera dagar under rättegångarna. Där har ni den riktiga Abbe som han nu frenetiskt försöker sudda ut samtidigt som han försöker fly ångesten. Skyll på mediciner eller vad du vill, men varje gång jag ser dig så blir jag varm i kroppen för jag vet hur pinsamt det var att lyssna på dig i dina rättegångar. Din osäkra fattiglapp.
Ångest för att ha blivit våldtagen av en HIV smittad i fängelset.
Ångest för att bara 12-14 åringar som sjävla hamnat snett i livet ser upp till honom.
Ångesten för att bara låtsaskompisar hör av sig med ryggdunkar.
Ångesten för att bara låtsaskompisar och mentalt funktionsnedsatta är de enda som kommer att ryggdunka honom för resten av livet.
Ångest för att aldrig någonsin få respekt av en vuxen människa i hela livet.
Ångest för att alla vänner sagt upp vänskapen för att han mördade en mamma och lämnade barnet i lägenheten ensam.
Ångesten för att känna behov av att smuttskasta andra som tagit avstånd från hans illdåd.
Det sorgliga är att ingen tycker att hans liv är värt något. Annars skulle han blivit klippt. Men Varje vuxen person i det här landet avskyr honom men bryr sig så lite att ingen varken kommer eller vill klippa honom. För han är värd så lite för hela mänskligheten. Han är som en liten pissmyra man skonar för man vet att det finns inget bättre straff än att låta honom leva ett "liv" fyllt av enorm ångest och själväckel - och samtidigt se honom ständigt behöva försöka visa motsatsen. Jag njuter mer av det än att se en dag vakna till rubriken "den notoriska kvinnomisshandlaren och kvinnomördaren abbe dog inatt av självmord efter att ha levt en patetiskt liv ända från födseln."
__________________
Senast redigerad av highepoxy 2020-12-30 kl. 12:22.
Senast redigerad av highepoxy 2020-12-30 kl. 12:22.
