Ni som KAN hantera benzo?

Bensofrågan är otroligt svår…
För vissa är det verkligen ett måste och den benso ska verkligen ses som ett sista alternativ. Det medför stora risker och vården verkar bli alltmer medvetna om beroenderisken. Utskrivning av diverse bensopreparat är på nedgång och det undviks in i det sista verkar det som (med all rätt enligt mig). Sen ska man ha det klart för sig att alla reagerar olika på alla mediciner. Vissa kan hantera bensodiazepiner galant, medans vissa kan inte ta 0,5mg Xanor utan att vakna upp med en tom burk 48 timmar senare (jag är en av dom).

Äter 10mg Diazepam 4-5 gånger veckan och gjort så över ett år utan att behöva öka dosen etc.

Vi har ju nästan ingen uppföljning vad gäller mediciner och det är man själv som ska säga till om det blir problem. Det tycker jag är ett dåligt sätt eftersom alla psykmediciner kan leda till väldigt farliga saker. T ex blev kag skriken i örat här på flashback när jag tyckte att läkare skulle varna för risk för att göra konstiga saker halvsovande på zolpidem, medlemmen tyckte det var eget ansvar och man skulle själv hindra med disciplin att det hände. Hoppas du bara fick få Xanor så att du inte blev förgiftad. För det hör till läkarnas ansvar med att inte skriva ut för mycket som test. Och gärna inte vänta en månad med koll på SSRI eftersom risk för självmord kommer efter 2-3 veckor. Genom att förklara vad medicinen kan göra och förskriva tryggt så blir det mindre risk. Men de har inte tid eftersom psykiatrin inte får kosta pengar.

T o m benso kunde gjorts säkrare om man på min tid förstått vad abstinens var. Det var svårt att få för 20 år sedan med, men hade man väl fått dem så fick man dem sedan. Synd att de inte hellre föreslagit att man skulle göra små uppehåll så att man inte blev beroende. Jag visste inte att abstinensen var så svår så jag hade inget att säga när min läkare sa att jag inte skulle dutta med medicinen, han tyckte jag skulle ta varje dag. Hade man istället tillsagts att dutta så hade man inte blivit beroende. Visst sa de att man kunde bli beroende, men de förstod inte allvaret, det gör de inte nu heller, att det tar år att trappa ner och man kan dö av CT. Hade velat veta det innan.

Men som de håller på nu att CT:a folk som haft benso i kanske 30 år, det tycker jag är trams. Tar patienten en relativt låg dos och inte har ökat, då kan väl den få vara beroende då. Men nej, man ska bråka med åldriga psykpatienter. För att det ska se fint ut att man inte skrivit benso någon gång. samtidigt som man säger att man blir jätteberoende säger de att AT bara ger smärre besvär och aldrig kan vara livshotande. Ingen verkar kunna erbjuda en långsiktig plan att sluta.

Det finns saker som är värre än beroende.

Jag menar, de är helt OK att skriva medicin som ger demens, den anses ofarlig.

Däremot ska man naturligtvis vara försiktiga att nyförskriva och det ska en psykiater göra, inte en VC-läkare. Man ska förklara att medicinen ska användas när den behövs, dvs dutta. Att det är helvetiskt med AT. Och sedan följa upp patienten hela tiden med små recept så att man har koll att patienten inte tar för mycket. I den situationen kan många få hjälp, särskilt de som gått med underbehandlad ångestsjukdom i kanske två decennier. Att man förklarar att man måste ta bort medicinen om man utvecklar tolerans. Eller om man missbrukar den. Man kan ta blodprov och se att man inte tagit för mycket. Sedan ska patienten kunna erkänna om han tagit för mycket och få förklara vad som hände. Och inte straffas utan att man kommer på en ny plan. Just detta att läkaren har koll och bryr sig saknar jag i vård idag.

Det är verkligen inte kul att ha en snäsig läkare som säger att sertralin eller Atarax alltid hjälper alla och man bara är jobbig.

Förr gav man ibland en antihistamin och lägsta sorten Sobril och det kunde funka. Men så verkar man inte göra mer.

Det finns ju t o m forskning om vilken typ av besvär man har och om den gör det svårare att missbruka benso. T ex viss typ av ångest och viss typ av NPF minskar risken. Man kanske kunde använda forskningen för att ge till rätt patienter?

Men som jag sagt så många gånger, hur kommer det sig att vi har så många nya psykmediciner, men att ångestmedicin någon ny klass inte kommit sedan 60-talet. Så blir det när läkemedelsföretagen får bestämma. Och att de bara kan skita i att forska fram en ångestmedicin. Vi är så många som verkligen inte vill vara beroende men som måste ta medicin för att få livskvalitet. Jag har bra dagar då jag inte behöver Xanor men måste ta iallafall.

Zopiklon anses ju inte lika knarkfarlig som Xanor, så kan man inte förskriva den när patienten mår som sämst? Den tar bort ångest och patienten kan gå och lägga sig, om den sover 16 timmar om dagen är det bättre än att pinas.

Det blev långt. Men jag menar bara tt om sjukvården brydde sig så går det att vara försiktig.

Och det borde finnas nya mediciner för länge sedan.

Sedan de som verkligen vill droga på bens, de kan köpa på nätet. Men verkliga patienter ska inte behöva stå ut med sådant. Så det är inte som om läkarna kan stoppa bruket, de vill bara ha ryggen fri.

Det finns en bensodiazepin som går att ta ganska ofta utan att bli beroende, och det är bromazepam. Naturligtvis finns den inte att få lagligt i Sverige.

Det går att ta diazepam också, men då måste man vara mycket försiktigare.

Bensodiazepiner var en av de droger som jag hade absolut noll merbegär på. Att ta mer än att bli av med ångesten förstod jag aldrig riktigt, men jag var också oförmögen att inte äta det så gott som dagligen under längre perioder även om jag alltid höll dosen till 1-2mg iktorivil per dag utan någon önskan att ta mer. I min sista och värsta drogperiod gick jag upp till ca 2-3mg iktorivil och ca 2mg xanor per dag (plus 8-10 starköl 33cl, 0,25g heroin och ca 5g hasch). Alla de sistnämnda drogerna har jag alltid haft ett merbegär på och haft svårt att hålla nere doserna medan jag på bens har tagit för mycket några enstaka gånger och tyckt att det är ett helt värdelöst tillstånd, typ en riktigt hård fylla fast helt utan det roliga.

Varför någon utan ångest skulle vilja ta bens är för mig en gåta, vill man bli skön så finns det riktiga droger med riktiga rus. Mitt enda problem med bens var väl att jag under 90% av mitt missbruk hade extrem ångest och därför kände mig nödgad att äta skiten.

Håller med dig i mycket av det du säger!

Antidepp är ingen snuttefilt. Det förhindrar självmord.
Både psykossjukdom och depression kan vara farligt för individen. Psykossjukdom kan dessutom vara farlig för andra så det är av största vikt att våra psykospatienter medicineras så de inte skadar andra människor när dom är psykotiska. Rättspsykiatriska avdelningar vimlar av psykospatienter där den vanliga psykiatrin har misslyckats med att medicinera dessa patienter.
Ångest är inte farligt. Det är obehagligt. Benz har bra effekt i början sen tenderar det till att ha mindre bra effekt. Benz har dessutom biverkningar som till exempel lägre impulskontroll, aggressivitet (vissa sömnmediciner). Benz för långtidsbruk är aldrig bra. Det ska ges i ett akutskede och inte år ut och år in.
Låter hårt kanske men jag talar av egen erfarenhet. Blev frisk när jag slutade med benz.

Både depp och ångest leder till självmord. Du underskattar ångest.

Ja. Haft sobril och stesolid på recept i flera år, tar det ungefär 1 gång varannan vecka då jag kan känna att ångesten ibland blir lite för påtaglig. Har fungerat bra i flera år. Ibland går det fler veckor mellan intagen.

Benz leder också till självmord då impulskontrollen blir sämre av benz.
Jag säger inte att man aldrig ska ta benz. Det är en jättebra medicin om den tas på rätt sätt under en begränsad period. Att ta benz dagligen under flera års tid är däremot helt förkastligt.

Så när terapi och andra meds inte funkar och man har det år efter år ska man bara fortsätta ha det så?

Det är grymt. Isåfall ska man få dödshjälp.

Man byter behandling och inser att det är svårt att kontrollera bens, lite självinsikt har man även fast man går på mediciner