På riktigt finns ingenting

Jag tror att det hela är betydligt mer komplicerat än vad du får det att låta.

Hur vet du att ett materiellt objekt som t.ex. en penna finns?
För att den känns solid och har en viss tyngd osv.
Vad är det som säger dig att en penna är sådan?
Din hjärna. Alltså ditt medvetande, som är subjektivt.
Om du frågar ett gäng forskare varför en penna finns: Samma sak. Det är din hjärna/ditt medvetande (subjektivt) som lyssnar på/läser forskarnas förklaring om varför pennan existerar.
Om t.ex. en miljon människor kollar på pennan och "bekräftar" att den existerar så är det samma sak. Dessutom är även de själva subjektiva medvetanden som upplever pennan.

Det är omöjligt att komma ifrån.
Allt som man överhuvudtaget kan vara medveten om är subjektivt eftersom den har först passerat det subjektiva medvetandet.
Alltså existerar det ingen objektiv verklighet.

Lycka till med att upptäcka något objektivt
Om du sågar upp skallen och kollar in i din hjärna så är även den synen och känslan subjektiv. Alltså är t.o.m. hjärnan en fantasi.

Det kanske helt enkelt bara är din hallucination som säger att hallucinationen måste finnas någonstans/på något sätt.
På samma sätt kanske hallucinationen hallucinerar att våra upplevelser osv. kommer från hjärnan.

Jag håller med dig om att den enda "kontakt" vi någonsin kommer få med omvärlden är via den subjektiva bild som dyker upp i medvetandet. De enda bevis vi någonsin kommer kunna ta del av uppstår i det subjektiva.

Men trots det, så är ju indikationerna starka att pennan faktiskt existerar i någon sorts objektiv verklighet. Varför skulle inte den objektiva verkligheten existera? Vad indikerar det?

(Är det semantik, definierar du ordet "verklighet" som endast sådant som går att uppleva?)

Om ingenting finns, och allt bara är ett hittepå, vad är då döden? Nånting måste ju finnas även inom denna teori. Vad händer efter döden?

Efter döden så föds man.

När du dör återgår du till ett slags allvetande icke-fysiskt ursprung. Du har varit där i evigheter och oräkneliga gånger förut, men du kan omöjligt komma ihåg det. I livet påverkas du av det som är, vilket gör att du missar allting som inte är.

Att förstå sig på den definitiva sanningen om universum är som att självdö. Du måste bokstavligt talat dö för att få reda på sanningen. Vi fyller våra liv med tankspriddheter av diverse slag för att inte förstå oss på att det finns tankar om universum som skulle kunna förändra vår verklighet på ett ögonblick.

Vårt ego styr och strävar tyvärr efter materiellt lyx, allra helst i överflöd. Vad den enskilde individen har svårt att förstå är att vi alla bokstavligt talat är en. Beter du dig illa mot någon gör du det mot dig själv och roffar du åt dig lyx i överflöd slutar det med att delar av världen lever i misär. Obalans och krig kommer som följd.

Som Ghandi sa. Du måste vara den förändring du vill se i världen. Många tycker citatet är klokt och bra utan att egentligen reflektera över vad det var han faktiskt menade. Du som enskild individ har möjlighet att påverka världen i allra högsta grad, och det arbetar många med att få dig sluta tro.

Bli mer medveten, lyssna på vad folk säger. När någon klagar, ta till dig det och försök göra någonting åt det. Hjälp människor. Allt och alla är i slutändan dig själv.

Det är inte bara du som finns i din fantasivärld där inget eller ingen annan finns. Trams. Vi finns alla här men visst finns det lite problem med det materiella. Dom flesta av er känner nog till "the dubble slit experiment" som har testats på många sätt under lång tid och alltid kommit fram till samma sak. Alltså kortfattat, när man skjuter elektroner genom två slits, eller spalter, så blir elektronerna alltid en klump av massa mot skärmen då det på något sätt observeras, tex om man mäter eller helt enkelt tittar på så observeras det och det blir till partikar av massa som vi såklart förväntar oss

Men om det inte på något sätt observeras så blir det alltid varje gång vågmönster istället mot skärmen vilket beryder att partiklar faktiskt är annorlunda och beteer sig annorlunda om dom blir observerade eller inte.

Med kvantfysik har man kunnat se hur världen är byggt på extrem liten nivå i detalj och med the dubble split experiment med flera andra omständigheter så kan det luta åt att vi lever i en otroligt komplex datorsimulation. När man verkligen tittar hur våran värld är uppbygd så är det ungefär som bits och pixlar, för perfekt för att vara en slump och förmodligen finns där också nån sorts arkitekt som skapat denna simulation.

Vad gäller oss så skulle det kunna vara som så att vi finns i nån fysisk form nånstans, tex i den tvådimensionella riktiga verkligheten vid utkanten av universum där all data och information lagras och sparas, så att vi i simulationen använder en avatar som är den som vi ser ut som. Jag tror dock inte det utan jag tror att vi, med våra medvetande jag också är simulerade vilket kan jämföras med när vi kommer kunna skapa självmedvetna tänkande AIs.

Så visst finns vi allt men det är inte riktigt som vi tänkt oss. Allt existerar i vågor som har möjlighet att bli vad som helst vart som helst när som helst men som förbir vågor så länge det inte finns nån typ av observatör. Tex ett träd faller inte i skogen och ger inte ett ljud ifrån sig i fallet om det inte finns nån typ av observatör för då finns trädet inte ens för tillfället, skulle vi sätta ut en kamera dock så skulle ju trädet observeras och då finns det och faller samt hörs falla.

Man kan tänka sig ett tv-spel för att förstå det här lite bättre. Tom the big bang skulle kunna förklaras enkelt av simulationsteorin genom att föreställa sig hur ett tv-spel fungerar. Först finns inte den simulerade 3d-världen aka tv-spelet visuellt utan det enda som finns är mängder med information och data sparade och lagrade på en disk men när du startar spelet så öppnas plötsligt en värld runt dig och du tycks kunna se och ta på både din egen kropp samt materiella saker omkring dig. Men även när spelet är på så är det enorma mängder som inte existerar materiellt utan bara i den lagrade informationen och först då du kommer vidare och observerar de andra platserna i spelets värld så tycks dom materiellt visa sig för dig.

Sen knäpper du av spelet och allt försvinner igen och så blir det en restart och spelet börjar om. Det har spelats otaligt många gånger och allt har redan hänt förut och kommer att hända igen och igen. Dock sker det ibland med en del skillnader såklart och ibland utspelar det sig snarlikt men ibland med en del differenter. All information som är sparad och lagrad vid universums utkant som är datan och informationen som gör simulationen möjlig, består av kanske oändlig information där varje handling och händelse osv redan skett och finns sparad.

Så visst, så länge våran verklighet inte på något sätt observeras så existerar den inte materiellt medan den då tar färg och form först när det observeras, och allt ner till minsta lilla bit som håller ihop våran värld är helt perfekt och kan liknas vid bitar och pixlar så visst finns något som ändå är något mer än en fantasivärld som ens ego hittat på. Man skulle kanske dock kunna göra datorsimulationen vi lever i till sin egen fantasivärld om man lärde sig att hacka programmeringen och simulationen. Skulle man kunna hacka simuleringen så skulle man nog kunna göra vad som helst i den datorsimulerade världen.

Nu vet jag inte om det räknas som OT här då jag hittade hit av en slump, genom nya inlägg.

Men såg nyligen denna dokumentär som visar något vi ännu inte kan förklara.
En livsform som inte ens har något syfte alls, förutom att bara ens finnas till.
Och sättet den lever på är hittills väldigt unikt. Något som fortfarande forskas på.
Den äter inte, skiter inte den bara lever. Kan även leva utan solens energi.

Tänker framförallt på din penna referens.

https://www.youtube.com/watch?v=QXbRdOaWomE

Men detta kanske hör till marinbiologi mer än filosofi.

Hej alla vandrande skitfabriker och tack för en intressant tråd! Troligtvis hopplöst att förklara ngt i en chat utan närvaro kontakt men jag försöker så får vi se...

Ni hoppar som grodor mellan relativa ord och sanningen och tror att tanken kan förstå. Tanken är till för dualitet som farligt och ofarligt medan sanningen inte kan sägas med ord så Jesus var tyst vid den frågan. Inte ens enhet kan sägas utan att det implicerar mångfald.

Fuck "Nuet", det finns inget sånt att relatera till så sluta att gapa om det, tack! För att finnas måste det finnas en motsats och till "hmhm" finns ingen motsats.

Säg ngt som finns utan hjälp av dina tankar? Just det, allt skit o rosor VAR bara dina tankar!

"När vi dör blablabla".. va faan du är inte ens född så hur kan du då dö? Förvirringen är total!

Sååå, vem är du då din lilla skitfabrik?

Det dansande, frustrerande LIVET så klart!

..utan början eller slut och kan inte förstås av skitfabrikens hjärna men väl upplevas av LIVET som leker eller jävlas med sig själv... och det kommer dina tankar aldrig att acceptera om du inte blir indragen i en olyckshändelse som Buddha blev och många fler. Buddha gav inte upp sökandet utan sökandet lämnade Buddha som en plötslig börskrach, olyckshändelse kan vi säga.

Hur verkliga var dina drömmar när du sov och hur verkligt tycks livet nu och vad menas då med verklighet? Tja, använd dina oslipade ljugande tankar om du vill köra fast ännu mer. Och att gå i för små skor en dag ger en känsla av befrielse när du tar av dom.

Men för Guds skull ta en kaffe först för man vet ju aldrig, tvi tvi ta i trä, hehe.
Lycka till med tänkandet och att vända på det du kom fram till!

red: Jävlas LIVET med sig själv? Det var lite dumt uttryckt men alla ord är dumma här. När Livet släpper en bomb på sitt eget hus så skapas en"mångfald". Ett bättre ord kanske som att dela ett äpple med en kniv och bjuda andra. Då det inte finns någon motsats finns heller ingen moral eller lidande. Men du, det gäller inte dej som bara ser mångfald så du blir biten av ditt karma, din egen lag om orsak och verkan med farbror blå i hälarna, ajaj, ok!

Intressant inlägg.
Lite sanning blandat med fantasifullt språk.
Mindre tänkande kan jag hålla med om.

Jag håller med dina tankar nästan helt och hållet då jag själv kommit fram till ungefär samma slutsats.
Menar nu både det du skrivit här och även det du startade inlägget med.

Jag har vid ett par tillfällen när jag funderat kring vad livet/medvetandet väldigt länge och djupt fått en upprymd/behaglig känsla som jag inte kan beskriva.. Jag har efter ca 5 sekunder på väg in i något jag skulle kalla för total upplysthet insett att jag håller på att förstå och det innebär att detta kommer upplösas och försvinna. Då har jag backat i tankarna och inte tillåtit mig att försvinna. Förnekat sanningen om allt..

Jag håller också med honom i det mesta.

Tillåt dig att försvinna istället