Ljungfrupannan på amfetamin. Ett djupare kast in i missbruket.

God kväll gott folk!
Nu ska jag berätta när östgögten som jag är får sin första amfetamin panna satt.

Ålder vid händelse: precist fyllt 17
Kön: Man
Substans: Amfetamin
Dos: cirka 0,3-0,4 gram

Jag va alltid hemma hos ett äldre par som hade gått på amfetamin i urminnes tider, där skulle jag få min bästa upplevelse jag någonsin fått.

Det hela började med att jag satt hemma hos C och tog amfetamin som vanligt. Han slog i sig en panna amfetamin, och jag hade länge vart sugen på att testa amfetamin IV. Jag ställer frågan till C om han är villig att ge mig ljungfru pannan. Jag får ett ja till svar och blir då lite nervös.. Han gör i ordning en lösning på cirka 0,3-0,4 gram. Själv undrade jag om det inte var för mycket? Men C sa att det är kommer vara mitt lyckligaste ögonblick i livet så man ska inte snåla på den första (inte på dom andra för den delen heller)
Han häller på vatten över tjacket som ligger i ett snapsglas (har alltid suttit och kollat intresserat när dom gör i ordning sin lösning och hela den biten)
Han är nu klar med lösningen och klipper nu en öronränsare diagonalt och sätter ner den i pumpen. C lägger nu ner den i lösningen och drar upp med kolven. Lösningen är klar och fin.
Han ber mig börja stasa armen och ta ett djupt andetag. C sätter på kanylen och drar upp kolven så att det inte finns någon luft i pumpen. Jag är ganska så nervös men ändå inte..

Tänt var det här
Han sätter i kanylen i armen på mig och får ett svar direkt. C kollar på mig och ber mig ta ett djupt andetag. Han drar tillbaka kolven lite så att allt är som det ska. Nu trycker han in lösningen fort och med jämn takt. C drar ut kanylen och jag känner smacken nere i halsen.
BAAAM BOOOM mafakka! Jag kan knappt andas och är aldeles yr i skallen! Kan inte heller få fram ett endaste ord, bara en massa läten. Känner hur jag har total närvaro men ändå inte. Kicken stegrar lite till och det tjuter i huvet på ett mycket behagligt sätt. Jag ryser och är aldeles varm i hela kroppen. Mår som en prins!

Nu har kicken lagt sig och är duktigt påtänd. C ber mig följa med och han visar mig hur jag ska rengöra verktygen och allt vad som med kommer. Men jag hade inte en aning om vad som komma skall...

Jag får mitt första sett verktyg en 2,5 ml pump och en orange kanyl. Dom blev mina bästa vänner här i livet men mina värsta fiender också!

Vet inte vad du försöker säga,men torde vara ointressant, Det viktiga är nu att som du själv säger, " Din värsta fiende" så jävla rätt! Fy faan. Jävla as också som hjälpte dig!

Försöker inte säga så mycket.. bara dela med mig av min första upplevelse av amfetamin IV.

Ja man kan ju välja att skylla på han som satte den på mig, men mitt val det där. Då jag också satt ljungfrun på 3 personer så kan jag inte skylla på någon annan än mig själv..

Hur går det för dig idag? Själv satte jag min första panna i smyg framför datorn för ca 8 år sedan, lyckades hålla det hemligt för alla i typ ett år innan allt började rasera. Och idag är jag fortfarande lika torsk, kan inte tänka på annat än kanyler och blodsvar. Dock tar jag inte amfetamin dygnet runt längre som jag gjort konstant alla andra år. Det blir mest opiater/opioider IV nu, för att bara bedöva allt och försvinna för en stund - men får jag väl i mig en panna tjack så är det tvärt omöjligt att sluta och inte vara vaken minst en vecka...

Varför är han ett as som hjälper första gången? Han ville ju prova oavsett. Det även minskar risken för en smutsig lösning, felsvar och de obehagliga konsekvenserna som kommer av det. Är sköterskan som injicerar morfin också ett as?

Just nu går det ganska så bra. Men det lär inte hålla särskilt länge... Ja man blir ju helt manisk i kanyler, blod och vener
Lyckats dra på mig hepatit C samt nu antagligen har jag fått gulsot, vilket inte är så prydligt

Jag har brukar tjack i ca 20 år till och från, och aldrig ens tänkt tanken på att gå över den gränsen... Oftast går rätt neråt efter det..

Visst minimerar det många risker, men det garanterar nästan också att personen kommer bli tvärtorsk och gå ner sig rätt rejält. Det är väldigt många kompisar som har frågat mig genom åren, jag brukar bara bli förbannad och skälla ut dem. Eller ja, säga som det är och hur det har förstört mitt liv - och att jag fan inte är någon att se upp till. Efter sådana samtal har cirka 80-90% ändrat sig och inte tagit detta stora steg. Dessa lever bra liv idag, de andra är antingen döda eller trasiga.

Sköterskan som injicerar morfin slår ju inte plattan i mattan med en supernoddardos som en annan gör. Du får därmed inte uppleva någon superskön kick att bli torsk på när du är på sjukan. Oftast inget vidare starkt rus för den delen heller.

Men kan du åtminstone sluta skriva "ljungfrun" din jävla nolla?
I övrigt kan du gå och dö. Såna som du behövs inte.

Oj.
Vart kommer denna ilska ifrån? Finns terapeuter om du behöver prata av dig

Ljungfrupanna säger man när man får sin första injektion av något om du inte visste det?

Egentligen stavar man det jungfru, med härledning till att en jungfru är en kvinna som är oskuld. Fast med tanke på att Ljung är en vacker växt, och att en redig sil kan beskrivas som vacker så kan en Ljungfrupanna vara den vackraste pannan men även behålla sin ursprungliga innebörd - att man tar sin intravenösa oskuld.

Gillar din signatur skarpt.

Ofan! Min grammatik är inte så värst bra. Vi har alltid stavat det med L (Ljung) av någon anledning.

Dylan menar du? Eller allt i övrigt?