Jordan Peterson klär av rabiat feminist i UK under intervju

Och om du inte kan släppa din "agenda" av att lägga påståenden utan underlag...så går det ju inte diskutera eller hur?


-Så är det....
-Varför ÄR det så?
-För att det är så...
-Ge exempel på varför det är så
- Nä du kan ju inte lyssna "förutsättningslöst"

-tjena

Nu förstår jag inte vad du menar.

Om man i en diskussion lägger ett påstående...som du här ex...
-Cathy gör ett nederlag....så bör du för debattens skull, för att den ska bli saklig..kunna komma in med ett underlag/ resonemang VARFÖR du anser det, eller hur?

Funkar ju inte att bara fortsätta hävda detta

-Himlen är rosa...
-nä det är den inte.
- jo det är den
-Nä de tär den inte.
-Jo det är den, du måste byta "agenda"

Leder ingen vart.

men ...det är den för titta här..bla bla...

leder någon vart.

Så? jag frågar igen...
VAR i denna intervju upplever du hennes nederlag och varför?

Jag upplever nämligen att hon för denna debatt i sitt eget spår, hela tiden, journalistiskt säkert, hon får upp de saker hon vill få svar på, han svarar och följer henne, ingenstans upplever jag något "nederlag" för henne.

Att massa snubbar på detta forum älskar att läsa in nederlag för feminister (eller de de nu tror är feminister) och ständigt sitter och lägger upp trådar av denna sort för att lägga det påståendet är ju inte direkt udda. Mer sällan får man dock någon klarhet exakt VAD som nederlaget skulle bestå av.

Flummar du inte ut lite nu? Vad jag ser och hör i intevjun är att Cathy försöker ställa Jordan mot väggen med vad hon anser vara dräpande frågor och det studsar inte? Vilka poänger tycker du hon tar? Jag ser endast att hon får backa.

Antagligen vid yttrandet "What's in it for the women, though?", när hon själv precis har tillstått att det föreligger en sorts crisis of positive identity som omfattar halva den amerikanska populationen.

Den frågan blottlägger en häpnadsväckande stor avsaknad av medkänsla.

Fast de tär väl knappast att betrakta som ett nederlag?
vad kräver du av stackars journalister att deras "offer" ska börja gråta och gå ut med offentliga ursäkter?
och djup ånger...

Han klarar sig fint...och det gör hon också. en debatt har inget sådant krav att någon ska nedgöra någon annan för att inte själv vara nedgjord.

Ehh? var pratar hon om "crisis of identity"?
jag minns det som att de pratar om maskulinitets kris?

Han pratar om unga mäns behov av bekräftelse för att "växa upp"
är det den debatten du syftar på?

Och henne what's in it for women är väl mer en fråga riktad till hans teorier...vad är det i dina teorier som kvinnor skulle tjäna på?
men min tolkning...

Men hur ser du på efterspelet samt de argmumentationsfel Cathy har funnits skyldig till?

Men jag håller med om att det var en "bra" och klargörande intervju, det är inte så att Cathy är sopad av banan, hon kommer igen. Bättre slipad förhoppningsvis

var kollar du "efterspelet"?
eller menar du slutet av intervjun?

Sådär uppfattade jag det också, att båda trivdes med den här typen av diskussion men jag har läst andra som uppfattade det som att hon var väldigt aggressiv vilket gjorde honom defensiv (hon var så klart aggressiv, men inte mer än lämpligt tyckte jag).

Jag tror att för att se det som en vinst så måste man se hennes frågor som påståenden, så varje gång han förklarar att nej det är inte så som hon frågar så tar han poäng. Jag ser det som att hon hjälper honom få fram sitt budskap och inte minst vad budskapet inte är.

Precis...jag uppfattar det som att de hade rätt kul båda två.
Jag har sett betydligt värre intervjusituationer...även om jag inte kommer på något exempel just nu.

Hon gör bara det som alla prof. journalister ska göra...inta en motståndarsida... ta redan på den sidans argument oavsett vid man nu själv råkar tycka och peppra på, vara uppmärksam, vika av där det är värt vika av men hålla sin planlagda tråd. Hon gör exakt detta.

Som intervjuad...så ska man förhålla sig kall, svara så tydligt, utförligt och lugnt som möjligt, och "se" och var förberedd på fallgroparna...Han gör just detta.

Alright, du förstår inte ens att det är samma kris.

Det är samma kris: en sorts crisis of positive identity som grundar sig i att många män (och en hel del kvinnor - han berättar att han till en början inte var "specifically aiming this message to young men") inte fått höra 1. uppmuntrande ord och 2. utsagor om hur viktigt det är att utveckla sig själva för att finna mening/betydelse som sedan kan bära dem i livet.

Denna avsaknad av upplysning/bekräftelse/pepp/jävlarannamma från familj/skola/samhälle, skapar unga människor i kris som saknar mening/mål, som inte förstår vilka positiva effekter mening/mål skulle få för dem, som blir bittra, fientliga, arga...deprimerade.

Att hon då frågar "What's in it for women, though...?" är...bortom respekt och sans. Det signalerar noll vördnad inför problemet eller de människor som lever i problemet - eller de människor (alla...) som påverkas av att dessa människor mår som de gör.