Uråldriga sedvänjor i annat land ändrar man inte på i en handvändning. Men man kan ganska enkelt rädda några flickor från detta öde genom att låta dem gå i skola och se till att familjen inte "behöver" gifta bort dem för att slippa försörja dem.
Låta dom gå i skolan? Vem/vad är det som hindrar dom tror du?
Känner inte till mycket om FI:s politik, men var har du sett att partiet och regeringen uppmuntrat sånt här?.
Vi kan ju titta lite på vilka länder som vi väljer att vräka biståndsmiljarder över och vilka villkor vi ställt för fortsatt bistånd , detta borde ju vara en indikation på vad regeringen vill åstadkomma ute i den mångkulturella verkligheten .
Ett fint exempel är Zambia , där det gång på gång uppdagats att biståndsmiljoner förskingrats men pengaregnet fortsatt ändå , ska vi ta en liten titt på hur det eventuella arbetet mot barnäktenskap lyckats ?
Vi kan ju titta lite på Etiopien ( som fått bistånd sedan 1952 !!! ) , Angola , Rwanda m.fl .
Samma sak där , vi vräker hundratals miljoner årligen i fickorna på krigsherrar och klanledare medan småflickor ( och pojkar ) våldtas och dödas på daglig basis utan att Sveriges regering och riksdag lyfter ett finger för att strypa pengaregnet som delfinansierar förövarnas regimer .....
Det finns bara två orsaker till ett sådant beteende , total inkompetens eller genomgående ondska .
Vilken av de två som är orsaken överlåter jag åt andra att bedöma ......
"Indeed, experts note one last trait shared by men who have raped: they do not believe they are the problem."
Nu var det ju inte frågan om vad kräken trodde , eller hur ?
En amerikansk studie baserad på några anonyma telefonsamtal för 42 år sedan är alltså enligt dig tillräckliga bevis för att kunna häva ur dig dumheter som detta :
Citat:
Ursprungligen postat av Merapi
Det som utmärker just män som begår våldtäkt är att de är högst vanliga män
Inte undra på att du har svårt att bli tagen på allvar.....
Here’s a conundrum for the radical types, unmitigated egalitarians included: obviously, things can be taken too far on the right. It is equally obvious (although stubbornly unacknowledged) that things can be taken equally too far on the left. Aren’t the totalitarian horrors of the twentieth century sufficient indication of that? So, exactly when has the left gone too far? It’s not so easy to say, and this is a big problem. On the right, you can point to claims of racial superiority, or to the desire for racial segregation, say without hesitation “you’ve gone too far” and separate yourself from those making the claim, even if you’re a conservative. What do you use for a similar marker on the left? I’ve suggested DIE: Diversity, Inclusivity and Equity, with “equity” (the demand for equality of outcome) as the most reliable red flag. I’m open to other suggestions, but I don’t see them pouring in from the unreasonable or even the reasonable left. This is part and parcel of the leftist ideologues’ refusal to deal directly with the mayhem and bloodshed of the communist era and the indisputable relationship between that mayhem and the ideology itself.
Easier just to call anyone who calls out extremism on the left a fascist. Easier, but not helpful, and also indicative of refusal to draw a necessary line. Let’s call it willful blindness and leave it at that.
Jordan Peterson svarar den senaste som kallat honom fascist och i den texten hittade jag detta. Både vänstern och höger har sina monster, men medan man vet när någon passerat gränsen på höger, så är det inte lika självklart på vänstersidan. Enligt honom är det när man överger principen om lika möjligheter och börjar förespråka lika utfall, som man riskerar att passera gränsen mellan frihet och tyranni. Håller ni med? Det här om lika utfall är ganska mainstream på vänstersidan idag, speciellt bland feminister.
du inte har något annat än personliga attacker mot Peterson.
Nja, nä inte direkt.
Peterson har noll att komma med.
Men det största problemet är att han uttalar sig inom ämnesområden där han inte är kunnig och inte har forskat inom över huvud taget, han är lika okunnig som du är.
Jag väntar fortfarande på att Peterson ska komma med ETT ENDA faktabaserat uttalande. Det är liksom i princip noll just nu, (ja eller möjligen kanske enstaka kuriosa-fakta bland 25 rena faktafel eller dumheter). Men faktanivån är så låg att man kan i princip bara ta honom med en gäspning och invänta på att han ska säga något seriöst (har inte hänt än, trots att han försökt i flera år så risken är inte så stor).
Karln är ett skämt och hör hemma på historiens sophög. Han kommer att vara bortglömd inom ett par år, förutom av en liten grupp brunhöger som desperat tycker sig ha hittat något bland alla hans virriga osammanhängande utsagor. Och nånstans är det väl lite glädje i att dumbommar hittar dumbommar och att ingen av dem är direkt smarta...
Peterson har noll att komma med.
Men det största problemet är att han uttalar sig inom ämnesområden där han inte är kunnig och inte har forskat inom över huvud taget, han är lika okunnig som du är.
Jag väntar fortfarande på att Peterson ska komma med ETT ENDA faktabaserat uttalande. Det är liksom i princip noll just nu, (ja eller möjligen kanske enstaka kuriosa-fakta bland 25 rena faktafel eller dumheter). Men faktanivån är så låg att man kan i princip bara ta honom med en gäspning och invänta på att han ska säga något seriöst (har inte hänt än, trots att han försökt i flera år så risken är inte så stor).
Karln är ett skämt och hör hemma på historiens sophög. Han kommer att vara bortglömd inom ett par år, förutom av en liten grupp brunhöger som desperat tycker sig ha hittat något bland alla hans virriga osammanhängande utsagor. Och nånstans är det väl lite glädje i att dumbommar hittar dumbommar och att ingen av dem är direkt smarta...
Eh, jo.
Jag har inte sett dig möta ett enda sakargument eller föra en enda tes som inte är trams, trollning eller ad hominems och jag är ledsen, men eftersom du inte för ett enda resonemang, så har du effektivt fällt dig själv med krokben.
Skillnaden mella dig och honom är att du är en haverist och han har miljoner eller tiotals miljoner följare på ett och ett halvt år ungefär.
Men du kan ju snacka vidare om du vill. Men gör det i valfritt soprum i stället, som resten av "A-laget".
Peterson har noll att komma med.
Men det största problemet är att han uttalar sig inom ämnesområden där han inte är kunnig och inte har forskat inom över huvud taget, han är lika okunnig som du är.
Jag väntar fortfarande på att Peterson ska komma med ETT ENDA faktabaserat uttalande. Det är liksom i princip noll just nu, (ja eller möjligen kanske enstaka kuriosa-fakta bland 25 rena faktafel eller dumheter). Men faktanivån är så låg att man kan i princip bara ta honom med en gäspning och invänta på att han ska säga något seriöst (har inte hänt än, trots att han försökt i flera år så risken är inte så stor).
Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus .
Jordan Peterson svarar den senaste som kallat honom fascist och i den texten hittade jag detta. Både vänstern och höger har sina monster, men medan man vet när någon passerat gränsen på höger, så är det inte lika självklart på vänstersidan. Enligt honom är det när man överger principen om lika möjligheter och börjar förespråka lika utfall, som man riskerar att passera gränsen mellan frihet och tyranni. Håller ni med? Det här om lika utfall är ganska mainstream på vänstersidan idag, speciellt bland feminister.
Jag ser det som den solklara vattendelaren och just lika utfall kontra lika möjligheter är också sensmoralen i berättelsen om den förlorade sonen.
Liknelsen om den förlorade sonen
Han sade: ”En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. 24Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.
Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’”
Problemet med den storyn är att fadern idag inte är den kvinna som den "spelande" hoppas på den dagen hon vänder tillbaka och allt är förlorat. Idag får man stå sitt kast och ta sina egna konsekvenser, vilket alla de som är ensamma på ålderns höst idag redan kan vittna om.
Blod betyder helt enkelt allt mindre, med allt fler och allt rörigare relationer, med ex hit och plastfarsor dit, och "min riktiga mamma" osv. Projektionen "så hade jag gjort för dig", som en del kvinnor har som grundinställning tillsammans med "tyck synd om mig"-argumentet blir än mer utskällt.
Det saknas anknyting och sammanhang och den trenden förstärks för varje generation redan idag.
Den förlorade sonen, eller feministen om man så vill, när hon går så dör hon.
Och hon förblir död för dem hon lämnat för all framtid.
Ensam idag är inte stark. Ensam är bara ensam och har man sig själv att skylla, är man nog dessutom ganska liten och patetisk.
Är det en risk man vill ta, eller förstår man helt enkelt inte vad som är på spel?
Den förlorade sonen-storyn är långt ifrån den enda som beskriver detta. Flera tusen år tidigare hade berättelsen om Abraham en liknande passage om sönerna Ismael och Isak.
Jag ser det som den solklara vattendelaren och just lika utfall kontra lika möjligheter är också sensmoralen i berättelsen om den förlorade sonen.
Liknelsen om den förlorade sonen
Han sade: ”En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. 24Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.
Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’”
Problemet med den storyn är att fadern idag inte är den kvinna som den "spelande" hoppas på den dagen hon vänder tillbaka och allt är förlorat. Idag får man stå sitt kast och ta sina egna konsekvenser, vilket alla de som är ensamma på ålderns höst idag redan kan vittna om.
Blod betyder helt enkelt allt mindre, med allt fler och allt rörigare relationer, med ex hit och plastfarsor dit, och "min riktiga mamma" osv. Projektionen "så hade jag gjort för dig", som en del kvinnor har som grundinställning tillsammans med "tyck synd om mig"-argumentet blir än mer utskällt.
Det saknas anknyting och sammanhang och den trenden förstärks för varje generation redan idag.
Den förlorade sonen, eller feministen om man så vill, när hon går så dör hon.
Och hon förblir död för dem hon lämnat för all framtid.
Ensam idag är inte stark. Ensam är bara ensam och har man sig själv att skylla, är man nog dessutom ganska liten och patetisk.
Är det en risk man vill ta, eller förstår man helt enkelt inte vad som är på spel?
Den förlorade sonen-storyn är långt ifrån den enda som beskriver detta. Flera tusen år tidigare hade berättelsen om Abraham en liknande passage om sönerna Ismael och Isak.
Eftersom Jordan B Peterson ofta talar om berättelser som bilder så tänkte jag på storyn om Daedalus och Ikaros:
"Daedalus byggde ihop stommar till två par vingar av gamla korgar. På dessa fäste han fjädrarna med smält vax. Så småningom var vingarna tillräckligt starka för att Daedalus skulle våga prova dem. Han och Ikaros drog på sig varsitt par och väntade på att vakterna nedanför deras torn skulle slumra till i den varma kvällsbrisen. Så snart de trodde att ingen såg dem kastade de sig ut från tornets tak och svävade ut på vindarna. Strax fick vakterna syn på dem men då var de redan för högt upp och för långt bort för att några pilar skulle kunna nå dem. Far och son gav sig ut över havet med det grekiska fastlandet som mål. Daedalus ropade varningar till Ikaros om att akta sig för att flyga för högt, då solen skulle smälta vaxet i vingarna. Men han fick inte heller flyga för nära vattnet då vågornas skum skulle kunna göra fjädrarna tunga av fukt.
Men Ikaros njöt för mycket av känslan att kunna flyga. Han steg allt högre och snart var Daedalus bara en liten prick nedanför honom. Men så lossnade en fjäder från Ikaros ena vinge och så en till och en till. Då förstod han vad som höll på att hända och började dyka genom luften. Men det var redan för sent. Solens strålar hade börjat smälta vaxet som höll ihop fjädrarna. Nu ramlade de alla av i stora klumpar och Ikaros föll hjälplös förbi sin far rakt i ner i havet där han drunknade."
