Jag känner mig utanför och funderar mycket på död

Nej, jag är ingen munter människa. Det finns helt ingen anledning för mig att vara det.

Anledningen till att jag började varje stycke med ordet jag är att jag byggde inlägget utifrån ett antal punkter. Jag förstår dock var du vill komma med din fråga och det är precis den typen av manipulation som jag vänder mig emot.

I samhället så är det viktigt att marknadsföra sig själv med meningslösa ting utan att det för den delen framstår som att man gör det. Falskhet, ytlighet och rövslickeri på vanlig svenska. Jag ser igenom detta och det är därför som jag är bitter. Ja, jag skäms inte över att skriva det rakt ut.

Om jag hade känt dig i verkligheten så hade jag troligtvis inte tyckt speciellt bra om dig. Jag vill att du förklarar för mig exakt på vilket sätt som jag är priviligerad. Det jag ser är att samhället både direkt och indirekt motarbetar de grupper som jag tillhör. När gick ett parti senast till val på att göra livet bättre för vita män till exempel? När gick en kickoff senast ut på att tävla mot sina kollegor och inte att hålla på med meningslösa gruppövningar?

I min värld så är det kvinnor, invandrare, extroverta och andra som spelar med i spelet som är priviligerade. Det är alltid utifrån dessa gruppers synvinkel som frågeställningar utformas och det är alltid dessa som skall få det bättre. Sådana som jag skall bara hålla käften och arbeta. Om vi skulle må dåligt av någon anledning så skall vi hånas och frysas ut. På vilket sätt är det att vara priviligerad?

Det är tydligt att ditt inlägg lyser av förakt. Det är jag som skall ändra på mig och det är jag som är empatistörd. Det stämmer att jag inte har mycket empati kvar, men jag föddes inte på det sättet. Det är snarare ett resultat av åratal av utanförskap och hat från andra människors sida. Jag kommer aldrig att ändra på mig ensidigt, då försvinner jag hellre från jordens yta med en stor smäll. Jag är dock beredd att kompromissa, och det är av den anledningen som jag skapade tråden.

du har inte funderat en sekund på det jag skrev. du har alla svar i din text, ingen annan har några svar åt dig. Jag vill inte ha några bortförklaringar.
din fantasi iq ställer bara till det för dig. du kallar samhället byggt av idioter för idioter men du fyller din hjärna med skit frivilligt. Varsågod jag skäms inte för sanningen heller.

Jag vill helst leva ett lyckligt liv, det är därför som jag skapade tråden. Om jag hade velat dö så hade jag sett till att genomföra ett utvidgat självmord och dragit så många som jag inte gillar som möjligt med mig in i döden.

För mig är intelligens förmågan till logiskt tänkande och att självständigt kunna lösa problem. Jag är väl medveten om att detta inte räcker för att bli lycklig, och att intelligens i den form som jag har snarare kan ses som en form av handikapp.

Allt det du skriver är helt rätt och jag är mycket tacksam för dina tips och råd. Tyvärr så har jag redan genomfört en hel del av det du skriver. Till exempel så har jag av just de skäl som du nämner inte varit inne på invandringsforumet här på Flashback på säkert 10 år. Jag har mål och drömmar och hoppas att jag kommer att kunna förverkliga dem innan jag kollapsar mentalt. Jag vill av anonymitetsskäl inte gå in exakt på vad jag tänker göra, men jag har redan flera bollar i luften. Jag kan avslöja så mycket som att det inte är något våldsamt, utan snarare något ganska kreativt.

Jag hoppas att en dag kunna lämna det här pisslandet, men vägen dit är tung och kräver mycket arbete. Jag hoppas att jag överlever resan.

Klart man vill, men till viss del får man ju ändå sätta en gräns, man blir lätt utnyttjad annars.
Det är de bra människorna i ens liv som gör att man orkar!

Vi sitter lite i samma båt, jag ställer gärna upp för folk, om de visar tacksamhet!
Jag delar gärna med mig av information, om det är som du säger, att folk inte kan lika mycket osv,
tyvärr är vissa immuna mot information, och anser det "kränkande"...

Känner mig kusligt träffad av din trådstart, dock utan att ha tankar om våldsamheter. 110-120 IQ och homosexuell men delar samma tankar om att idioter styr samhället och premiererar de som spär på kollapsen. HBT-rörelsen är inte bättre, där ofarlig "nöjeskultur" (triviala saker: att ha kul ute på helgkvällar ger märkning av HBT-utekrogar) asssocieras med att uppge vår landyta som fristad åt "hbtq-flyktingar" (väldigt fåtal är vita européiskättade, övervägande majoriteten är del av "brunifieringen") och nu 2019 avslöjade SvD att Pride haft pedofil(er) i sin ledning. Mår nästan fysiskt illa av att läsa tidningar sedan 2010-talets början för att majoriteten artiklar känns som social ingenjörskonst. Känner mig ovälkommen nästan överallt eftersom mina egentliga åsikter kan leda till vagt definierat "brott mot Allas Lika Värde" om jag trycker på fel knappar, och kosta mig mitt uppehälle.

Är övertygad om att sådant folksom utför virtue signaling mår dåligt innerst inne. Tänkte genast på den polis som i, ren affekt, sade "apajävel" 2010. Han balanserade sin yrkesroll/samhällsfunktion (under lagen) mot den existentiella ångesten han lider av i tysthet. De flesta känner sig nog tvungna att "le och tänka på pengarna".


Det löser väl inget? Svenska Kyrkan arbetar politiskt de med. Dina problem är konkreta här och nu, inte i efterlivet.

Just därför har jag inte något samröre med svenska kyrkan heller. De använder inte/sällan Guds namn (Jahvé, Jehova, Yahwah, Jahavi, Java, Iao, Jah, det finns ju många kulturellt färgade preferenser av hur man vill säga YHWH) använder en väsentligt förvanskad översättning (bläddrar stundom hebreiskalexikon numera, så ja jag har viss koll) och beskriver politiska makter som manifestationer av Guds rike.

Att vara kristen handlar förstås inte om att förskjuta sina problem helt och hållet, men att förstå skillnaden mellan variationerna är en viktig del.

Pekar någon finger så är det ofta ett ganska okonkret problem. Fortsatt vänlighet av goda motiv avvärjer oftast det hela ganska snabbt.
Men att jag är döende, precis som alla andra människor på jorden, det är ett av de mest konkreta problem som ens går att lägga fram för en människa. Så där blir det väldigt relevant.

Hur man hanterar det däremellan är väl en stor del av av vardagen och att lära sig hur livet kan fungera.
Det handlar inte bara om att skylta med dygder för att påverka andra, utan att genom hela levnadssättet bli en representant för de normer man erkänner och bär med sig. Och då påverkar det de som lägger märke till det.
För så fungerar alla människor, utan undantag.