Citat:
Ursprungligen postat av
StorTuffBiker
Han blir bara konstigare och konstigare desto äldre han blir.
Det känns som att alla utstyrslar han har nu är ett svar på att han blev känd för att vara grandios och för hur han brukade sitta uppklädd i finkläder med klockor och dyra märken, och att han alltså inte ”var sig själv”. Så som en motreaktion ska han bara vara så jävla hårdrock han kan vara, för det är ”den han är”.
Jag förstår att när han växte upp och försökte hitta sig själv så var det hårdrocken han fastnade för och ville förknippas med. Men det är inte ”den han är”, det är fortfarande något han försöker gömma sig bakom. Det blir också väldigt märkligt att han är så besatt av att skapa sig en image när han är 34 år gammal.
Prova att ha på dig en vanlig t-shirt utan tryck och ett par blå jeans. Du är inte en hårdrockare, du är en far till tre barn. Den du är sitter inte i alla utmärkande kläder och accessoarer du bär, det sitter i vem du är under skinnet. Fyfan vad tråkigt det är med folk som med hela sin utstyrsel signalerar ”Hej, jag gillar hårdrock”. Det är ungefär så opersonligt det kan bli. Låt folk ta reda på det genom att samtala med dig istället.
Ja alltså detta med att behöva spöka ut sig för att man så desperat behöver meddela för hela omvärlden att man tillhör någon "gruppering" är så otroligt patetiskt och pinsamt. Det säger så mycket om vederbörande.
"Hej, jag är meningslös och min personlighet är så värdelös och undergiven, kombinerat med att jag har ett sånt otroligt behov att tillhöra något som alla andra. Så jag måste visa för hela omvärlden att jag lyssnar på glam rock och spökar ut mig för att folk ska veta att jag lyssnar på det"
Så kan man nig sammanfatta det.
[Nu utgår jag från mig själv, BUUUUURP ( en rap) så det är nte tagit ur sin kontex och det är en objektiv beskrivning - citat Rask. ]
Jag vet inte hur andra är. Men jag försökte också hitta mig själv. När jag gick på mellanstadiet och en bit in på högstadiet.
Högstadiet var det mycket Psycho cowboys. Men till skillnad från dom andra, son gick i dom vanliga färgerna, blå och ljusbruna. Ja, alltså 99 % av alla som var dom byxorna på min skola hade dom. Jag hade vita med graffiti text på. (Lite ville jag ända ha min egna stil, i stilen om nu förstår)
Rask går med bands namn som är så mainstream att dom banden säljer kläder på H&M i princip.
Så inte ens där kan han sticka ut på ett positivt sätt
I 9:an hade jag övergett den typen av kläder. Utan kom underfund med att jag har en så pass säker självbild och personlighet att jag behöver inte sticka ut. Folk ser mig, för det jag är.
Sprang på technofester i över tonåren, så ofta jag kunde. I Sverige, Danmark och ett par resor tipp Tyskland.
Klädstil?
Ja samma som i idag. Ett par shystt skor, vanliga byxor, vanlig tröja, vanlig frisyr. Inga synliga tatueringar. Inget behov att förklara för alla som var på t.ex amager bio att jag lyssnar på techno genom att måla mig i ansiktet eller studsa runt i neonfärgade kläder.
Alla konserter är också en bra liknelse. Inte fan behöver jag springa runt med en tröja med Roger Waters på, när jag på ham konsert. Folk misstänker nog jag gillar han, eftersom jag är på konserten.
Inget behov att gå runt med GG Allin tröja. Lyssnar på han relativt ofta. Men varför måste jag berätta det för omvärlden?
Men det är jag.
Har vänner som har bandströjor . Min tjej har också bamdströjor. Men det är inget dom gör videos på Youtube och ska berätta för alla att dom ÄÄÄÄLSKAR ( läs det MD rasks dialekt och le så hans missbildade tänder syns)
Nä, rask själ är transparent och intetsägande. Därför han måste synas och få bekräftelse. Men när man gör det på hans sätt, så blir det bara fel.