Jag är tvungen att skriva av mig.
Varning för lång text!
Förlåt om saker o ting är rörigt men jag svarar gärna på frågor om något är otydligt.
Hejsan.
Är en Kille på 23 år som börjat på Högskola.
Olyckligt kär verkar vara mitt signum.
Jag har träffat en tjej och innan jag berättar mycket mer måste jag påpeka att hon har kille.
Redan där borde jag backa tillbaka och strunta i den här tjejen sen dag 1 jag fick reda på det.
Vi har varit väldigt tighta kompisar i ungefär 5 månader.
Jag har öppnat mig för henne och sagt som det är, att jag har känslor för henne.
Responsen blev "Du är en av dom bästa personerna jag har i mitt liv och jag vill verkligen inte förlora dig"
Min första tanke var då, jag kommer inte klara av att vara vän med dig.
Vi träffas varje dag från 09.00 till 17.00 om inte mer då vi brukar även plugga efter skolan tillsammans.
Både jag o tjejen tycker att vi passar så grymt bra tillsammans och när vi är med varandra nämner hon aldrig sin kille.
Måste även vid detta läge tillägga att hon bor på distans. Så hon träffar mig 5 dagar i veckan och honom 1-2 dagar.
Hon berätta innan jag förklarade min kärlek för henne att hennes förhållande rörde sig alldeles för fort framåt och att hon tycker deras
relation är lite knölig, som den idiotiska människa jag är pratar jag henne till rätta och får henne att tro på sitt nuvarande förhållande.
Då vi nu har disskuterat hur vi ska göra med våran vännskaps relation kommer vi aldrig fram till något, då båda vill vara med varandra, MEN på helt olika sätt.
Än sålänge tänker min dumma hjärna att det inte är helt kört mellan oss 2. Vad tror ni?
Hon ger mig dagligen inviter och frågar dagligen vad jag tycker om olika tjej saker, typ som att hon frågar om råd hur hon ska klä sig
vilka parfymer jag tycker luktar gott, hår ,ALLT.
Jag har testat henne o sagt att jag gillar långt utsläppt hår och tro på fan, kommer hon inte nästa dag i utsläppt hår, även fast hon inte haft det på 4 månader.
Varje gång vi hänger ensamma, typ 3 gånger i veckan även i och utanför skolan pratar vi om allt och det känns som vi är ett par (från min sida)
Jag vet att ni tycker jag är en idiot som fortfarande hänger med den här tjejen, med vad har jag för val? Jag har testat att dissa henne ett fåtal gånger. Vi kom fram till att båda mår grymt
dåligt av detta, då vi varken skrattar eller är någolunda lyckliga utan varandra.
Vi sms.ar och skickar snapchat 24/7 även fast jag sagt åt henne att vi måste lugna ner med detta.
Hon vidrör mig 24/7 och jag har sagt åt henne att även detta måste hon lugna ner, hon säger att hon inte gör det medvetet utan ser det som en "överlevnads instingt".
Under jullovet satte jag uppp ribban att vi inte skulle skriva något till varandra, hon accepterade det men började genast gråta. jag höll vad jag lovade och skrev ingenting över huvudtaget.
Jag kom tillbaka till skolan nyligen, testade att dissa henne första dagen, men att se hennes ledsna ansikte gör mig knäsvag och jag mår verkligen piss av det.
Jag har dissat tjejer till 100 procent innan men denna gång känns det så fel att göra det då jag ser framför mig varje gång vi ses att vi är ett framtida par och att hennes kille kan slänga
sig i väggen då han förmodligen inte håller om henne tillräckligt hårt. (Förlåt)
Sist men inte minnst pratade vi för några dagar sedan om att kanske börja bo på internatet som finns på skolan, sakta men säkert börjar hon smyga in frågor som "får man bo 2 i ett o samma rum?
får "tjej o kille bo på samma rum". Jag tänkte för mig själv "VAD VILL DEN HÄR TJEJEN MIG!?"
Jag har räknat ut det själv, att hon förmoldigen utnyttjar mig och jag har sagt det till henne eye to eye, även då börjar hon gråta och säger att det inte stämmer utan att hon bara vill visa hur mycket hon tycker om mig.
Jag har sagt att jag blir så svag för henne och jag inte vet vad jag ska ta mig till och att efter dessa högskole år kommer jag lämna henne om hon inte fått känslor för mig innan dess, hon säger att hon vägrar gå med på det då jag betyder alldeles för mycket för henne "som vän".
Jag behöver inte höra dom klassiska citaten att jag är en vidrig människa som är inne på andra mäns trädgårdar, det vet jag redan, men jag låter alltid henne göra inviterna.
Flashback, Vad Göra?
Varning för lång text!
Förlåt om saker o ting är rörigt men jag svarar gärna på frågor om något är otydligt.
Hejsan.
Är en Kille på 23 år som börjat på Högskola.
Olyckligt kär verkar vara mitt signum.
Jag har träffat en tjej och innan jag berättar mycket mer måste jag påpeka att hon har kille.
Redan där borde jag backa tillbaka och strunta i den här tjejen sen dag 1 jag fick reda på det.
Vi har varit väldigt tighta kompisar i ungefär 5 månader.
Jag har öppnat mig för henne och sagt som det är, att jag har känslor för henne.
Responsen blev "Du är en av dom bästa personerna jag har i mitt liv och jag vill verkligen inte förlora dig"
Min första tanke var då, jag kommer inte klara av att vara vän med dig.
Vi träffas varje dag från 09.00 till 17.00 om inte mer då vi brukar även plugga efter skolan tillsammans.
Både jag o tjejen tycker att vi passar så grymt bra tillsammans och när vi är med varandra nämner hon aldrig sin kille.
Måste även vid detta läge tillägga att hon bor på distans. Så hon träffar mig 5 dagar i veckan och honom 1-2 dagar.
Hon berätta innan jag förklarade min kärlek för henne att hennes förhållande rörde sig alldeles för fort framåt och att hon tycker deras
relation är lite knölig, som den idiotiska människa jag är pratar jag henne till rätta och får henne att tro på sitt nuvarande förhållande.
Då vi nu har disskuterat hur vi ska göra med våran vännskaps relation kommer vi aldrig fram till något, då båda vill vara med varandra, MEN på helt olika sätt.
Än sålänge tänker min dumma hjärna att det inte är helt kört mellan oss 2. Vad tror ni?
Hon ger mig dagligen inviter och frågar dagligen vad jag tycker om olika tjej saker, typ som att hon frågar om råd hur hon ska klä sig
vilka parfymer jag tycker luktar gott, hår ,ALLT.
Jag har testat henne o sagt att jag gillar långt utsläppt hår och tro på fan, kommer hon inte nästa dag i utsläppt hår, även fast hon inte haft det på 4 månader.
Varje gång vi hänger ensamma, typ 3 gånger i veckan även i och utanför skolan pratar vi om allt och det känns som vi är ett par (från min sida)
Jag vet att ni tycker jag är en idiot som fortfarande hänger med den här tjejen, med vad har jag för val? Jag har testat att dissa henne ett fåtal gånger. Vi kom fram till att båda mår grymt
dåligt av detta, då vi varken skrattar eller är någolunda lyckliga utan varandra.
Vi sms.ar och skickar snapchat 24/7 även fast jag sagt åt henne att vi måste lugna ner med detta.
Hon vidrör mig 24/7 och jag har sagt åt henne att även detta måste hon lugna ner, hon säger att hon inte gör det medvetet utan ser det som en "överlevnads instingt".
Under jullovet satte jag uppp ribban att vi inte skulle skriva något till varandra, hon accepterade det men började genast gråta. jag höll vad jag lovade och skrev ingenting över huvudtaget.
Jag kom tillbaka till skolan nyligen, testade att dissa henne första dagen, men att se hennes ledsna ansikte gör mig knäsvag och jag mår verkligen piss av det.
Jag har dissat tjejer till 100 procent innan men denna gång känns det så fel att göra det då jag ser framför mig varje gång vi ses att vi är ett framtida par och att hennes kille kan slänga
sig i väggen då han förmodligen inte håller om henne tillräckligt hårt. (Förlåt)
Sist men inte minnst pratade vi för några dagar sedan om att kanske börja bo på internatet som finns på skolan, sakta men säkert börjar hon smyga in frågor som "får man bo 2 i ett o samma rum?
får "tjej o kille bo på samma rum". Jag tänkte för mig själv "VAD VILL DEN HÄR TJEJEN MIG!?"
Jag har räknat ut det själv, att hon förmoldigen utnyttjar mig och jag har sagt det till henne eye to eye, även då börjar hon gråta och säger att det inte stämmer utan att hon bara vill visa hur mycket hon tycker om mig.
Jag har sagt att jag blir så svag för henne och jag inte vet vad jag ska ta mig till och att efter dessa högskole år kommer jag lämna henne om hon inte fått känslor för mig innan dess, hon säger att hon vägrar gå med på det då jag betyder alldeles för mycket för henne "som vän".
Jag behöver inte höra dom klassiska citaten att jag är en vidrig människa som är inne på andra mäns trädgårdar, det vet jag redan, men jag låter alltid henne göra inviterna.
Flashback, Vad Göra?
