Vad fan är jag så sjukt intresserad av min flickväns tidigare liv för?

Det är skruvat, det är bakåtsträvande, det är galet. Jag har ALDRIG varit den svartsjuke pojkvännen, aldrig. Har aldrig varit den som fäster mig vid mina tjejers tidigare partners och upplevelser, utan snarare varit den som berättat vitt och brett för den som frågat. Utan tanke på att det man kan säga kan ha upplevts som sårande. Har själv aldrig heller blivit sårad av att höra om ex tidigare pojkvänner eller upplevelser.

Men efter att ha levt en tid tillsammans med min nuvarande flickvän, så har nåt gått knas. Vi har barn tillsammans bland annat. Men det som driver mig galen, är att jag gång på gång upplever att jag använder hennes historier om hennes tidigare förhållanden som någon slags kuvnings-metod på mig själv. Dvs att jag gör mig själv illa genom att skapa filmvisningar i mitt bakhuvud om sådant som jag själv frågat henne om. Utåt sett, så visar jag ingenting sådär. Det är inte som att jag är arg på henne för att hon haft tidigare snubbar och vad som hör där till. Det är väl rätt självklart att man som vuxen inte träffar en oskuld, och vem fan vill stöta på det? Utan det är mer att då jag känner en rush av känslor för henne, så börjar jag med ens fråga henne om tidigare erfarenheter (som hon ogärna delar med sig utav), för att på nåt vis göra mig själv illa... Så att jag ska känna mindre för henne?

Är det någon som känner till liknande beteende? Och varför gör man så här?

Kanner igen mig till 100%, men jag har inget svar pa din fraga. Jag har ingen aning om varfor heller.

Har nagot hant i eran relation som triggade det mojligtvis?

Asså grejen är att när jag blir "kär" så blir jag det med buller och bång. Jag blir helt uppslukad av personen i fråga, det är jävligt kostsamt energimässigt, och tack och lov så har det bara hänt en eller ett par gånger tidigare i mitt liv. Meeeeeen... Samtidigt är den där känslan på nåt sätt bitterljuv. Alltså man känner sig så sårbar, samtidigt som man känner så mycket för någon annan att det gör fysiskt ont i en. Jag tycker inte att det känns osunt, utan snarare normalt?

Men så hamnade vi i alla fall om att prata om ens första stora kärlek (den första gången det blev buller och bång, för mig i alla fall). Så berättade hon om att hon inte ville känna att hon hade lika stort behov av en annan människa som hon hade i hennes första "riktiga" förhållande (med en annan snubbe naturligtvis). Att hon på grund av det, var tvungen att uppsöka medicinsk hjälp osv. Tydligen var snubben ett arsel mot henne och fick henne att känna sig som skit och så där. I mina ögon är hon i varje fall, helt enkelt bränd. Vilket hon vägrar erkänna, utan hon kör sitt race som, hon själv säger det, "oberoende". Då hon tycker att det är osunt att ha ett sådant förhållande. Dvs att känna sig uppslukad av någon annans behov av en.

Det är väl bara naturligt att om man är kär i någon eller något så vill man veta så mycket som möjligt om kärleksobjektet. Inklusive eventuella smärtsamma saker. Det måste väl inte vara en "kuvningsmetod".

Kärlek kan ju riskera bli en form av beroendeproblematik, och en instinkt kan då vara att minska kärleken för att därmed minska beroendeproblematiken. Om det nu stämmer att du tänker på hennes tidigare liv för att du vill minska kärleken, så kan det kanske vara för att du vill minska ditt känslomässiga beroende av henne?

Ärligt menad fråga, är du undergiven, submissiv eller rent av masochist?

Har du fantasier om att din flickvän tar dig med strap-on?

Ja, detta är en mognads grej. Det kommer och går och blir mindre viktigt med tiden.
Tänk så här, du kommer ändå aldrig få alla svar av henne på dina frågor. Hon kan dölja en väldigt massa som du aldrig kommer att få veta.

När jag var yngre, så kunde jag dumt nog tala om mina tidigare förhållanden med flickvänner och även fråga om deras tidigare förhållanden och erfarenheter. Lite av det berodde nog på att jag var dels lite omogen rätt länge, dels är jag autistisk (Aspergers). Efter många svartsjukedramer och annan drama (från kvinnornas, inte min, sida), så har jag lärt mig att inte avslöja ett flasklock för kvinnor, varken detaljer om mina tidigare förhållanden eller ens mer generellt (t.ex. hur många kvinnor jag har varit med - vilket är en del). Jag svarar inte ens på direkta frågor, utan brukar bara skratta och skämta bort det.

Det är förvisso sant att jag faktiskt inte brukade vara lika känslig för att få reda på mina flickvänners tidigare relationer. Jag var också mer nyfiken, då jag var mer okunnig om sådant på den tiden, samt sedan kanske jag även lurade lite mig själv genom att intala mig att vetskap om ens partners tidigare liv inte borde spela någon roll, då jag ju vet att de har en historia, som om det vore känslomässigt relevant. Men inte minst handlade det kanske om att jag trots allt inte hade alltför starka känslor för mina flickvänner och var aldrig riktigt säker på vårt förhållande till att börja med. Kvinnor brukade mer eller mindre sakta men säkert locka, pressa och manipulera mig in i förhållanden, medan jag hela vägen brukade sätta mig på tvären. När jag råkade ut för en våldsam förälskelse, så var jag inte riktigt likgiltig för vad hon hade gjort med andra (och då var hon ändå bara 21 och hade nog inte hunnit med lika mycket som jag som var runt 30). Till skillnad från mina tidigare förhållanden, så kan jag faktiskt se hur jag skulle leva resten av mitt liv med min nuvarande sambo. Jag har inte varit alltför nyfiken på hennes tidigare förhållanden och har inte heller frågat om dem. Jag har beslutat mig att det är bara vi två här och nu som gäller, medan allt annat faktiskt saknar betydelse.

Kanske är det något liknande i TS fall? TS nämner att denne och den nämnda flickvännen har bl.a. barn tillsammans. Kanske betyder TS flickväns tidigare liv och förhållanden mer helt enkelt för att det har sjunkit in att hon är och sannolikt kommer att förbli viktigare i hans liv än tidigare flickvänner, samt att TS kanske har mer känslor för henne?

Dock är det TS beskriver nog inte bra för TS (eller för förhållandet), utan denne borde försöka släppa helt sin flickväns förflutna och tidigare förhållanden. TS borde nog mer fundera över varför denne har svårt för det? Handlar det om dåligt självförtroende? Oro att hon ska lämna honom (om han inte är minst lika bra som hennes tidigare pojkvänner)? Omedveten önskan att kanske med tiden haverera förhållandet för att slippa de starka känslorna, pliktkänslorna m.m., även om han har känslor för henne? En kombination av dessa saker? För det enda TS kan påverka i sitt förhållande är hur han agerar här och nu, så tvinga flickvännen berätta saker hon ogärna vill berätta och som ger TS negativa känslor är verkligen inte det rätta att göra om han vill att förhållandet ska överleva.

Det brukar väl handla om att man vill lära känna den man är kär i på alla plan.
Jag tror att det beror på att man vill veta ifall man kan lita på personen eller ej.
Något sånt?

Jag tycker inte att det är konstigt att en man vill veta, vad modern till hans barn är för en sorts kvinna. Och då spelar förstås allt hon gjort i livet in, inte bara det som hände innan hon träffade honom. I idealfallet tar man dock reda på allt sådant, och förlikar sig med det (alternativt gör slut) innan man skaffar barn.

Låter jävligt jobbigt.
Har känt så att jag blivit förbannat arg några gånger för jag "behövde" nåt att bli arg på.
Nåt att peka på som inte är den egentliga "boven" alltså felet låg nån annanstans.

Om en fått höra nåt under fel situation och omständigheter under hjälplöst isolerat tillstånd kan såna insikter påverkat negativt.
Nu kunde jag inte bry mig mindre om va nån gjort och det kan inte göra varken till eller från

Det är normalt att du är intresserad om hennes uppväxt och historia förstås.

Går du igång sexuellt på det, dvs blir du kåt? Nåt liknande ”voyeur”?

I övrigt en svår situation: Å ena sidan är det bäst att inte väcka den björn som sover, dvs stänga dörren till gårdagen. Å andra sidan så är det av olika skäl bra att känna till vad ens partner har i bagaget.

Njut av det du har nu instället för att ”nedvärdera” det genom att ”romantisera” hennes tidigare liv.

Du gör såhär för att alla män egentligen vill att kvinnan man gifter sig med och skaffar barn med ska vara ung och fräsch, dvs helst inte haft någon tidigare sexpartner. Feminism och 'jämställdhet' kan få folk att ljuga för sig själva och lura sig själva, men grundläggande manliga drifter går inte att sudda bort.

Du skulle förkastat allt sådant här modernt feminist-tänk innan du valde vem som skulle bli dina barns mamma, men nu när det är för sent så är det dags att vara en man och stå för ditt kast: Du kan inte göra en kovändning nu.