Tre i äktenskapet: han hon och mobilen. Samt barn.

Par i medelåldern, gifta i ca 8 år, stretar på, har en liten dotter. Nu ska de resa på semester till ett varmt land.

Men inte utan min mobil säger mamman...dottern och pappa ser fram emot en mobilfri vecka.

Mamman har två väninnor, också i 40-årsåldern som hon har mail-och sms-kontakt med flera gånger om dagen, vid matbordet osv.
Enligt dottern klarar hon inte av att vara så närvarande i nuet, utan att hon måste checka mobilen innan hon besvarar en fråga, ställd i realtid.

Väninnorna ska ej följa med.
Väninnorna och mamman har en grupp i cyberspace som tycks betyda väldigt mycket..innehållet scrollas bort såsnart dottern närmar sig.

Vad som skär mig i hjärtat är att flickebarnet oroar sig för att mamma på något sätt håller på att kapa förtöjningarna. Det låter ju så. ”Jag får så ont i magen” säger flickan. Hon har konfronterat mamman som förnekar till att hon skulle vara mobilberoende.

Barn är barn och dramatiserar ibland. Men den här mob.problematiken har inte dykt upp på kartan hittills.

Som anhörig blir jag mest förb - d fast jag försöker vara neutral.
Tre 40-åriga fruntimmer som beter sig som fjortisar... någon annan som känner igen situationen?😳🤔
Överreagerar jag?

Mobil är den värsta drogen vi har i landet nu så lätt att bli beroende folk kan ju knappt skita utan att ha med sig mobilen på muggen.

Situationen är vanlig idag. När hus, barn och stabilitet har upplevts ett tag under 30-40 är det ungdomen som ska återupplevas efter 40, ofta påhejat av frånskilda vänninor som beskriver singellivet som rena smörgåsbordet. Slutar ofta i bitterhet dock när verkligheten som singelmorsa i 40-årsåldern inte alls är speciellt glamorös slår till.

Tack vare mobilen, skiter dom längre.

Hade de tankarna men mors kompisar lever i fasta förhållanden de också. Så det kanske mest handlar om att vara uttråkad och vilja ha spänning (en gammal kompis ägnade sig ivrigt åt telefonsex med random okända, det gick över och hennes relation har bestått i 15 år efter det)

Men, som sagt, så tycker jag att resten av familjen och spec ens barn borde vara värda en prioritering. Finns ju en skräcktråd som handlar just om en detroniserad familj - vi borde vara tacksamma för friska barn, och för kärlek.

Men har inte dottern nån mobil så hon kan prata med mamman via messenger, sms eller mail? Det verkar ju vara den kommunikationsform som mamman är bekvämast med och då kanske man skall respektera det? Alla är faktiskt inte superbekväma med att ha irl-samtal med vem som helst.

Kanske inte det, men sin dotter bör man väl ändå kunna prata normalt med, eller..?

Sen är ju ditt förslag om att dottern ska SMSa sin morsa (fastän de sitter bredvid varandra) inte så dum. Förhoppningsvis trillar en polett ner för fjollan...

De flesta svenska föräldrar far nog en massa arbetskamrater och chefer etc. som de talar mycket mer med än sina egna barn med på daglig bas.

Men nu var det ju inte riktig så. Har du läst TS ordentligt?

Ja? Hon kanske inte alls är så van att tvingas vara ensam och isolerad med sitt barn som upplägget kräver. Att försöka isolera en kvinna och ta ifrån henne hennes mobil är sånt som kvinnomisshandlare brukar syssla med.

Vem som helst?!

Var framgår det att hennes dotter är en kvinnomisshandlare?
Och vem har ö h t sagt nåt om att ta ifrån henne mobilen?