Jag vill bara kommentera till er som klagar högljutt på "isolerade barn" där föräldrarna för deras talan i skolan och finner detta absurt och vedervärdigt.
Mina barn är autistiska och är "isolerade" på fritiden, men det är av eget val då de helt enkelt inte har samma behov som normalstörda barn vad gäller att "umgås" med vänner. Mina barn har andra sätt att umgås på och det är online med lite olika spel.
Jag har också fört deras talan i skolan i alla år - mest bråkandes för att de skall få den skolgång som de har rätt till, vilket inte är så enkelt för barn med osynliga handikapp... Tro mig, jag har fått bråka nästan oavbrutet de sista 12 åren...
Hemundervisning har aldrig varit aktuellt för mina barn då jag krävt att skolan fick anpassa sig för mina barn, och de har extremt lite frånvaro - oftast minst i sina klasser.
Det går inte att dra alla över en kam för vissa barn, som t ex autistiska barn, har mycket svårt i skolan eftersom de inte hör vad lärarna eller andra säger och med dagens krav på att de skall diskutera och resonera fram lösningar i klassen går ju inte alls för dessa barnen, vilket är orättvist.
Jag har dock alltid haft uppbackning från HAB i mötena med skolan för att säkerställa att barnen får en fungerande skolgång, men barnen är inte med på dessa mötena eftersom de tycker bara det är jobbigt när vi bara sitter och pratar och de inte har en aning vad vi pratar om - dessutom en massa människor de inte känner ordentligt.
Vad som var som orsak att dessa flickorna inte kunde gå i skolan skall man inte genast fördöma med teorier som att föräldrarna var för styrande eller hade konstiga idéer för man får inte hemundervisning bara genom att be om det då det krävs intyg från flera instanser för att ens detta skall komma till bordet.
Resonera kan man göra men döm ingen på förhand för ni sitter inte på alla fakta, bara teorier och "fakta" från anonyma PM's och liknande som är motsägelsefulla då flera av dessa "fakta" strider mot varandra.
Det enda vi vet är att flickorna har lidit av narkolepsi eller liknande samt eventuellt andra diagnoser och de orkade inte vara på skolan de sista åren. Hade detta varit humbug hade hemundervisningslärarna märkt det direkt.
Jag har också mått dåligt under årens lopp med allt tjafs och bråkande med skola, kommun och myndigheter - men aldrig att jag skulle låta det gå ut över barnen! Snarare tvärtom har det gjort mig starkare, men jag har mött väldigt många i min situation som inte orkat/klarat bråka så mycket som jag har gjort.
Det måste ha varit en gigantisk tragedi som denna familjen befunnit sig i som var så stor att någon/några i familjen valde att avsluta det hela. Det finns inte ord att beskriva hur tragiskt detta är, men döm ingen innan ni har alla detaljer - även om jag också tycker att oavsett problematik så var det fel att sluta det som de gjorde. Det finns alltid andra vägar. Jag hade aldrig orkat som jag har gjort om jag inte trodde det.
Tänk också på att anhöriga till denna familjen kanske är här inne och läser och man skall kanske tänka en extra gång på vad man skriver hur det kan kännas om man är helt ute och cyklar medans man anklagar någon för totala lögner och falsarium. De var trots allt människor i enorm kris och vad vet vi inte än...