Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Så kan det visst ha varit. Och varför utelämna HB´s namn? I vilket fall så kan upplägget av meriterna ses som både ett förnekande av händelsen och/eller som ett sätt att rikta fokus åt annat håll med agendan att huvudansvaret för händelsen ska läggas på O´s äkta hälft. Kalla det gärna manipulation.
Man ska inte underskatta hur långt människan är beredd att sträcka sig för att upprätthålla höga anseenden och titlar, generationer bakåt i det här fallet.
Att lägga ut momssagan som faktiskt är en hyllning till de döttrar som han några månader senare troligtvis tog av daga med sina bara händer, är bara för mycket - det är att gå över gränsen för all anständighet och respekt gentemot flickorna. Redan då han filade på sagans sista rader, lär han ha beslutat sig för att dirigera om deras öde. Varför annars färdigställa sagan där pappa O kände sig förpliktigad att lära ut momsens paradoxer. Sjukt? En aning.

M*a, ur momssagan: - Pappa du är lite konstig...

Så rätt hon hade, hans lilla flicka.

Gällande fetat är det vad jag tror också. Tankevärlden verkar helt felprogrammerad på nån vänster, copingstrategierna åt fanders.
Det finns en sekteriskt touch i mitt tycke (allierandet) även om de inte tillhör nån sådan.

Det som det senast tangerat är följande funderingar i diskussionen som väl går att dela in i två delar inser jag (passivt-aktivt, pre-post)

Aktivitet:
- Linjärt tänk - från A till B och resultatinriktat.
- Höga förväntningar initialt.
- Förhållningssätt till döttrarnas sjukdom - ingen acceptans.
- Sökande med ljus och lykta, troligen även bortom etablerad vård.

Passivitet:
- känsla av misslyckande då positivt resultat uteblir. Djup besvikelse.
- Extremt mörk syn på ME. Förändras över tid från jakt på bot till bottenlöst nattsvart.
- Depression.
- Drar sig undan, ingen annan förstår och kan hjälpa.
- Allierande kring en konkret situation.
- Självmordsbenägen part?
- Självmordspakt, barnen inkluderas.

Det man i alla fall har lärt sig är att familjetragedier är en fall för sig.
Utomordentlig tragisk därför att barn dödas - av de människor som de är mest beroende av och som är ansvarig för deras välmående. Ändå blir barn i dessa fall mer osynlig gjort än i andra mordfall. Jag kan inte tänka mig något annat mordfall då två systrar som är 11 och 14 år bragts om livet utan att det finns något offentlig bild, någon beskrivning om vad flickorna tyckte om osv.
GMs dåd är brutal, egoistisk, hänsynslöst, förrädisk - i det avseendet var polisen mycket tydlig tycker jag. Men ändå reagerar omgivning totalt annorlunda än om gm hade varit en utomstående. Det hade inte gått att kollegor hade hyllningar upp kring en gm som var misstänkt att har dödad två flickor, till exempel. Totalt otänkbar.

När en mamma eller en pappa är gm så verkar det vara acceptabel att skilja mellan profession och dådet - som är än en sak som är så absurd i det har fallet. För om arbetslivet och prestation inte hade varit så viktigt och prestigefullt så hade det här brottet antagligen inte begåtts eller kunde begås.

Att föräldrar till gm inte kan se klart måste kunna ursäktas, men att man fortsatt är så stolt på prestationen (det är en yrkeshemsida) till trots av vad som har hänt, är svårt att förstår för en utomstående. Det kan kanske förstås om man anser att gm har råkat ut för en stor tragedi som den inte är riktig ansvarig för. Kanske man tror att maken var ansvarig att allt blev som det blev. Och det kanske tycker anhöriga på båda sidor.

När allt är en ända tragedi, så kan det blir otydlig vem som hade ansvar, vem som hade val och vem som är offer. Det är barnen som är offer, inte föräldrarna - inte ens för omständigheterna!

Är man som offer stark nog att göra våldsamt motstånd mot att bli kvävd av t.ex en kudde, så kanske förövaren i stället stryper offret. Har en person strypts till döds så ser man det vid obduktion, då tungbenet är av. Annars är det inte strypning som är dödsorsaken.

Det där vet polisen. Varför det skulle vara så viktigt vem som blev strypt och kvävd eller "bara" kvävd? 3 blev mördade, en hängde sig.

Det finns väl en fd obducent i tråden som kan svara på det?

Och jag vill tacka dig. Alltid empatisk, alltid barnen i fokus, alltid en trevlig ton!

- Om man kliver bortom sina färgade åsikter och gör en analys på texten - som i sig redan är påbörjad 2012 och då garanterat utan varken underfundigheter eller mordplaner;

Kan det likaväl indikera att den skrevs helt och hållet med den intention som det står:
- Påbörjad 2012 och sen färdigskriven 2017.
- Dedikerad sina älskade döttrar Agnes och Moa.

... och ge en vägledning om att mordplaner inte var på tapeten ännu den 2 augusti.
Det emotionellt klibbiga är det du som sen applicerar snarare och förfasas över. Retroaktivt vet du vad som skett men i brevet står att planerna inleddes under hösten.
Vad ska H göra på en sida som enbart är skriven som en CV beträffande yrkesverksamhet?
Översikt utbildningar, publikationer, forskning, bok samt pdf om momsen.
Det är inte en sidan som ens handlar om familjen, sen uppdaterad.

Kan inte 80-åringen få vara ifred?
Jag är förvånad över hur mycket som insinueras vara illvilja från O:s familj mot H och det sammanfaller med solglittrets inställning till familjen.
Sjukt.

Tack till dig Vinbergssnacka! Dina inlägg har alltid varit intressanta och så vederhäftiga!

Ja, tack till er alla! Det är ju just mixen av skribenter som gör att det blir fart på diskussionerna!

Det ska bli intressant att gå in och läsa i tråden litet då och då - än är ju inte alla frågetecken uträtade...

Kunskap om utredningar och händelser som polisen beskriver har hänt i Bjärred är både dålig och felaktig. Det har ju faktiskt skett familicid där två vuxna mördade sina barn och tog sina liv på Södermalm 1989. Varför nämner du inte detta?.

Det är givetvis upp till de anhöriga hur de hanterar sitt sorgearbete så fick jag det sagt.

Jag håller dock med dig om att det är något att fundera på, det här med att man liksom bara försvinner om det är ens föräldrar som har ihjäl en. Då skall det hyshas och talas tyst och med så mycket medlidande med alla inblandade.

Så är det då, i det enda spåret av dessa barn lämnat åt eftervärlden, att de för evigt är reducerade till att utgöra publik åt sin fader. Inte ens i den där konstiga sagan har de huvudrollen, älskade eller ej, för i centrum står pappan och hans moms.

Det verkar som att den enda som haft mod och hjärta nog att ge någon röst åt barnen är ett annat barn.

Här ältar vi vad som möjligen kan ha gått så snett för dessa stackars Oskar och Hanna men den trista sanningen är väl att de helt enkelt var dåliga föräldrar. Det finns många som är det. Pappor som jobbar åttio timmar i veckan. Mammor som inte orkar med att barnens behov liksom aldrig någonsin tar slut och sitter och kanske skäms lite över den förbjudna men pockande tanken att jag gillar inte att vara mamma. De förmår inte riktigt att ge barnen den omsorg som barn behöver (trygghet, närhet, tröst, uppmärksamhet, kärleksfulla gränser, konsekvens) och kanske kompenserar de med annat men föräldraskapet tar liksom aldrig riktigt skruv. Det skaver och begränsar.

Det går inte att komma ifrån att även om de intalade sig själva något annat och även om de var utmattade och nedgångna så fattade de ett enormt själviskt beslut. De valde att checka ut.

Det är bra.
Barnen riskerar förvandlas till ett problem i samma veva också, alltså till objekt som är sina sjukdomar, och glöms/kommer kanske bort som personer med sina karaktärer och behov. Kanske vid en punkt där de mindre borde forslas runt av föräldrarna.

Målfokus och hårt arbete som med befordran och jobb blir fel, och vardagen utan hopp eller visshet eller återkoppling blir över tid överväldigande.

Och mer av sånt.

Ja det är ju den f.d. obducenten som utsett O till trippelmördaren "Bjärredstryparen". Vem som blev strypt eller kvävd undrar jag inte över, utan varför blev en kvävd och två strypta? Finns det kanske inven trippelmördare, utan en mördare och en dubbelmördare?
Finns säkert någon i tråden som kommer fram till att O tyckte det skulle bli långtråkigt att strypa tre på raken, så han kvävde en emellan som omväxling.

Ja, det ska med. Att båda försöker få familj/sjukdom barn/karriär/jobb att gå ihop och fortsätta i samma anda förutom på slutet - och det är redan då en familjär kataklysm i antågande och deprimerade.
Too late.
Samt dess innan försöka leta bot med ljus och lykta i ett par år. Det håller inte i längden.
Tjänstledigt en längre tid hade varit av största vikt - men det är få förunnat även om ekonomin tillåter.