Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

https://elisabethoglund.se/blogg/ida...korna-bjarred/

Så pappan lade sig i spelandet och var kontrollerande och slutade köra den yngre flickan till pianoläraren. Men mamman körde istället och nära han senare körde M igen så var han avmagrad och så sjuklig ut.

Detta med att "pappan" la sig i spelandet och att dottern tyckte det var jobbigt behöver dock egentligen inte betyda så mycket.
.

Fast jag har citerat in Höglund i flera inlägg för att det ska bevaras i princip i tråden. Och vill man dra slutsatser ska man läsa hela Höglunds inlägg där hon redogör för vad den yngsta flickans pianolärare har sagt. Vad du kan tänka dig är jag inte intresserad av.

Jag har arbetat i samma organisation som Hanna i ett par år. De senaste veckorna har jag varit fullständigt chockad över de fruktansvärda nyheterna, det är som nån slags fruktansvärd, ond dröm.

Den Hanna jag hade som arbetskamrat var klok, flitig, social, omtänksam och hade lätt för att skratta. Hanna var omtyckt, och hade ofta ett glatt ord att säga till sina medarbetare.

Speciellt jobbigt är det att läsa om det som har hänt när man har hört henne berätta med värme och stolthet om saker som Agnes och Moa ("tjoa-Moa" brukade hon skämtsamt kalla henne) gjort och sagt. Sådana där små detaljer från deras barns liv som tusentals småbarnsföräldrar delar med sig av på fikaraster runt om i Sverige gissar jag. Efter vad jag kommer ihåg så tyckte både Hanna och Oscar att det var viktigt att göra saker med sina barn, det vill säga inte lämna dem framför tv-apparaten och tv-spel. Intrycket var att de snarare spelade spel (bordsspel), pysslade, läste böcker, lagade mat och musicerade tillsammans än att de fastnade framför tv:n. De var också noga med att familjen skulle äta nyttigt och "eko".

Oscar har jag bara träffat vid några tillfällen, så jag har inte något speciellt intryck av honom. Han verkade social och trevligt dock, och hade ett rykte om sig att vara ett "underbarn" inom sitt område.

Nåväl, lite minnesbilder jag har i alla fall. Vad det nu kan göra för nytta. Allt ovan är bara hur jag kommer ihåg Hanna från den tiden, och inget försök att "skönmåla" det som hänt.

Det är inte en helt klar gräns mellan att försöka förstå och att förstå på ett ursäktande sätt, men den finns. Jag är medveten om att du inte avser att förstå på ett ursäktande sätt.

Men, återigen, det viktigaste att ha som utgångspunkt är att så bra som möjligt beskriva vad som hänt och fördöma felaktiga handlingar och göra klart att de är oacceptabla, innan man ger sig på att eventuellt försöka förstå gärningsmännens handlande, i den mån det är möjligt.

Därför anser jag att man måste vara glasklar över att det här handlar om ett dubbelmord och definiera det som ett sådant. Har man en förståelse av gärningsmannens motiv som primärt intressant och börjar att utgå från det faktum att han eller hon begår självmord efter att ha begått mord, så kommer man oundvikligen att börja ursäkta mördandet med att gärningsmannen mådde psykiskt dåligt, vilket skulle bevisas av att han eller hon ju faktiskt begår självmord och då "utvidgar" det genom attt också ha död på andra.

Men det är ju i själva verket mördandet som kommer först och mördarens sinnesstämning skiljer sig knappast på något avgörande sätt från övriga mördares sinnesstämning, utan det handlar om en vilja att döda först och främst, som har någon drivkraft i mördarens psyke, vad det nu handlar om - det finns ju en uppsjö av skäl där, av vilka något slags barmhärtighetsmotiv är ett.

Psykologin är av naturliga skäl orienterad mot patienten eller studieobjektet och betonar därför vad som sker inom gärningsmannen och ser därför dennes självmord som det primära och dennes gärningar mot omgivningen som en sekundär effekt av mördarens resonemang, men det beror snarast på perspektivet än på att det synsättet skulle vara mest relevant.

Det är knappast av vilket synsätt man väljer bevisat att lusten att döda skulle vara underordnad önskan att begå självmord och en följd av det och av en drivkraft att utvidga självmordet. Eftersom självmordet kommer efter mördandet är det naturliga istället att betrakta självmördandet som en konsekvens av valet att mörda. Det är mordet eller som här morden på de egna barnen som utvidgas till att även ta död på sig själv. De sociala eller själsliga eller andra konsekvenserna av morden kräver det av mördaren.

Man bör alltså enligt min mening inte skilja dessa mördare från andra vad gäller avståndstagande och fördömande för alla dräpare har sina skäl och de flesta mår väl dåligt på ett eller annat sätt och är självdestruktiva intill självmordets gräns. Det är visst nödvändigt och bra att försöka förstå deras skäl och deras psyke, men då är det viktigt att det sker från en vinkel där handlingen som sådan är i centrum först och främst och inte mördarens eventuella drivkrafter.

https://elisabethoglund.se/blogg/ida...korna-bjarred/

Onekligen intressanta uppgifter som jag inte får ihop riktigt med det hastiga insjuknandet. Inget lärarinnan märkt alltså utan flickan var sk fullt frisk, och i samma veva meddelar föräldrarna skolan att hon hade samma sjukdom som sin syster. Lärarinnan får information om planerad anpassad studiegång trots att hon ingenting märkte.

men de går på rätt hårt ibland.
Borde nog balansera med positiva nyheter..
Man vet aldrig hur sånt här sprider sig

Eftersom det viktigaste var att barnen dog så var vägen dit också av stor vikt.
Intygen kan pappan själv ha knåpat ihop.
Hemundervisningen ifrågasattes aldrig från skolornas sida och yngsta flickan fick sin hemundervisning beviljad innan intyget(och som det står omskrivet i massmedia)kom in.

Men om det går någon läkare lös där ute och skriver intyg på så lösa grunder som i detta fallet så bör den läkaren hittas å det snaraste.

Kan pappan ha råkat ut för något som gjorde att han inte ville visa sig på jobbet elelr i skolan? Eller handlar det om ngt akademiskt trick att sjukskriva sig/vabba för att kunna hinna med att meritera sig för professorstitel?

Vi har inte hört förut om att pappan skulle ha råkat ut för något, även om det finns foton där han ser tämligen hålögd ut. Kan han ha råkat i någon form av trångmål vad gäller sin produktivitet? (Att skriva böcker och artiklar kan vara ganska krävande...)

Ja (...) kanske pappan fått reda på att han hade obotlig cancer?
En psykopat, narcissist kan då vilja ta sina nära med sig i döden?
Speciellt med frugans problem o barnens?

Fin vals Moa övade på, men också väldigt vemodig
https://www.youtube.com/watch?v=YuMRrGD0P0A