Mår dåligt på grund av idiotiskt beteende

Jag har ångest för mitt beteende senaste halvåret. Stalkat mitt ex i 5 månader. Stalkningen yttrat sig genom att jag kontaktat henne via telefon några gånger i månaden och jag loggat in på hennes Facebook för läsa vad hon skrivit om mig. Jar har erkänt och bett om ursäkt och hon förlåtit mig.

kan dock inte förlåta mig själv. Främst för att jag är kär i mitt ex, men inser att alla broar är ”brända” nu på grund av mitt vedervärdiga beteende.

Vad ska jag göra för förlåta mig själv och gå vidare? Fastnat i hur dåligt jag betett mig och lyckas inte släppa och gå vidare? (Om jag förtjänar att gå vidare)

Klart du förtjänar att gå vidare. Du har insett att det var fel och har fått förlåtelse. Du får väl dock inse att just för denna kvinna är det just bränt och sedan när du finner kärleken igen och det kanske blir strul inte begå samma misstag. Det gäller ju att lite på varann och då inte t.ex bryta sig in på den andras Facebook. Vilket i sig ju ett brott om du inte nu blev förlåten för det.

Söker inte empati. Förtjänar allt skit i världen. Mitt beteende är långt ifrån ok och vet hur mycket det har påverkat henne. Tycker ärligt talat hon ska polisanmäla så hon får skadestånd och upprättelse.
I och med att jag förstår hur mycket det påverkat henne anser jag inte att jag förtjänar gå vidare eller förlåtelse. Jag borde lida resten av mitt liv.

Du har insett att du gjort fel, då har du redan börjat att bättra dig. Just nu kan jag tänka mig att du känner dig "fast" i din gamla flickvän och att allt står och faller med er relation. Den har helt enkelt fått för stor plats i ditt liv än vad en hälsosam relation har. Nu är det ditt ansvar att bryta dig loss från det mönstret och få en mer hälsosam relation till dig själv och folk runtomkring.

Läs på lite om fenomenet "codependent" vilket på svenska är "medberoende" så kan du få lite bättre förståelse för hur det ligger till. Det kanske kan vara skönt att få träffa någon utomstående att prata med detta om? Så du kan få hjälp att tvätta bort skammen och inse att det inte är ditt "fel" att det blev som det blev, utan att du bara gått efter dina känslor som i sin tur har löpt amok och du tappade kontrollen.

Kan också tipsa om att meditera, det är bra för det mesta och kan ge dig lite mer perspektiv och lugn i sinnet om du lär dig det.

Inbillade att kontakten skulle göra att hon inte glömde bort mig och det skulle få henne att ta tillbaka mig. Inser nu hur idiotiskt denna tanke var. Sättet att få tillbaka henne skulle vara styr ligga lågt och vänta några år.

Lider lite mer för varje dag (tack och lov). Inser nämligen vilken fin tjej hon var/är och vilka tappar/misstag jag gjorde i relationen. Denna insikt + besvikelsen och skammen över mitt beteende efter uppbrottet kommer plåga mig resten av mitt liv.
Det är helt moraliskt förkastligt att beter sig så. Har i hela mitt liv betett mig snällt mot allt och alla, då beter jag mig så mot den människa jag älskar mest.

Hör som sagt inte till vanligheterna att jag klagar på folk här inne men detta ämnet berör.
Säkert påverkas jag av att en nära vän utsatts för just detta och jag har sett hur detta påverkat
Henne. Fruktansvärt jobbigt och obehagligt.

Kan inte du berätta hur din vän påverkas?

Tex att när hon försöker fortsätta komma framåt i livet och vardagen rullar på och allt är ok -
Till att plötsligt dras tillbaka till en tid hon försöker komma över, glömma eller bara komma vidare ifrån,
Tillbaka till känslan där hon mår dåligt genom att han hör av sig igen. Kan ha gått en vecka, kan ha gått
Två månader, så plötsligt är allt det jobbiga tillbaka genom ett samtal eller sms eller nåt annat sätt han
Försöker ta kontakt genom.

Men sluta nu, alla gör fel ibland. Hon har förlåtit dig, du har insett att du gjort fel. GÅ VIDARE! Fattar inte att ni orkar älta sådana här saker. Släpp henne och ring henne aldrig igen. Nu måste du gå vidare, sluta döm dig själv så hårt.

Lycka till!

Faktiskt så har jag varit med om samma sak fått hela min facebook/messenger fullständigt granskad och tjuvläst av en potentiell relation och ställd mot väggen för det som inte förstods. Min enda tanke var; VAD är det du inte förstår? Jo, du förstår inte DÄRFÖR det var inte skrivet till DIG!!! Lär och väx. Gråt och tandagnisslan var din Mors uppgift att hantera.

Som andra sagt, släpp henne och gå vidare. Kan ju vara svårt i början men tidsnog kommer du inse att ditt betende var helt onödigt och bara skämmas hur tramsigt det var och du kanske träffat nån ny som du är lycklig med. Så gör inte saker värre för dig, släpp det bara.