Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

Jag känner mig ung igen. På 80-talet började även kampsporten bli populär bland ungdomar.
Det dök upp en hel radda med kampsportklubbar inom karate, tae-kwondo, judo, jiu-jitsu pch aikido.
Även en del thai-boxning. Alla som ville vara nåt tränade kampsport.

Det fanns klubbar med tvivelaktigt rykte, jag tror att nuförtiden är den branschen ganska städad.

Eftersom jag begåvats med ett av Europas bästa minne, så har jag en hel del kul på lager. Tänkte skriva ner lite här som ett testamente på 80-talet ur mitt synsätt.

80-talet var ett magiskt årtionde. Första delen var bättre än den andra. Första delen av 80-talet fungerade. Tekniken hade kommit rätt långt (inte hemelektroniken) men tekniken som används ute i samhället generellt, samtidigt som människosläktet inte blivit korrupt och degenererat. De flesta familjer levde i harmoni och familj betydde då familj, inte som idag, familj=låssasbonusmammor,bonuspappor,bonusbarn och deras bonussyskon och annan dysfunktionell skit. De kvinnor som var ensamstående med sina barn var riktiga hej-kom-och-hjälp-mig, och deras barn blev kriminella. Inga vanliga kvinnor hade några önskningar om separation. Den som hade separerade föräldrar var konstig och hans eller hennes föräldrar var säkert också konstiga, sjuka på något sätt, pappan var säkert alkoholist och otrogen.

Svenskarna var blonda och blåögda och fanns i massor, var relativt artiga och hjälpsamma. Samhället var tryggt och gatorna i städerna var mycket mycket renare än de är nu. Allting var mer välskött. Idag ligger det massa skit på gatorna det är som att gatan är någon slags generell soptipp; gammalt papper, gammal plast, tuggummin som grotts in i trottoarkanten som blivit svarta av sot och föroreningar. Skit helt enkelt.

Det var även ett soligare klimat. Vi hade riktiga vintrar med snö, kyla och sol, riktiga långa vårperioder med sol. Solen strålade väldigt mycket mer än nu. Det är därför det benämns som det soliga årtiondet. Idag har vi global dimming (sök på termen och läs på), det går inte jämföra med idag, visst året som gick här 2018 var inte dumt, det var soligt, men upplevs inte alls i närheten av vad som fanns på 80-talet.

Men som folk skriver så var det nog tråkigare också. Folk hade förvisso mycket mer sex, men annars fanns det inte jättemycket vardagligt att hitta på 2 TV-kanaler som sände totalt skit, typ politiska debatter och värdelös humor, och för oss som levde i södra delarna fanns Danmarks 2-ännu-värdelösare-kanaler. Det fanns lexikon, Bra Böckers, i väldigt många volymer som alla etablerade medborgare hade hemma i de bruna bokhyllorna som var gigantiska i alla hem.

ABBA var stort och senare Roxette. Svensk musik avspelades på stora kassetdäckare från Japan, kopierades ivrigt och byttes med varandra. Utländsk musik fanns också. Speciellt italiensk och även brittisk. Penna i kassettband för att spola tillbaka en tilltrasslad kassett.

Men det fanns mycket fler och billigare fritidsaktiviteter. Det fanns tennisplan överallt i alla städer som folk spelade på, överallt. Det fanns mycket fler olika mässor att gå på oftast gratis eller till billig peng, bilmässor/frimärksmässor/militärmässor osv, med utställningar och allehanda krimskramsförsäljare och jippon kring det. Frimärken var stort, män hade stora samlingar av frimärken de försökte imponera på varandra med och samlingarna var värda stora pengar. Det fanns böcker att tillgå som berättade hur mycket varje frimärke var värt (humor inga marknadskrafter här inte). Simhallarna var tristare utformade med en varm-bubbelpol+bastu på sin höjd, men i dagens pengar kanske kostade en 20kr att besöka en simhall mot dagens perverterade priser. Att någon skulle bli antastad mot sin vilja på simhall fanns absolut inte.

Därtill ägde alla en bil, varje familj hade en bil som kostade en del i inköp men i dagens pengavärde så var månadskostnaden ca 1000kr. Äga en bil idag med månadskonstnad på 1000kr? Haha dröm vidare. Bensinen var tokbillig, bilarna drog förvisso mer soppa, men det var fri parkering nästan överallt i städerna utom på vissa gator som hade roliga myntautomater som visade röd och gul miniskylt i glasmontern, dessutom inga idiotregler / poliskontroller var sällsynta och folk körde utan bälte och rattfulla utan att polisen sade mycket om det. Det var med all säkerhet mindre olyckor på den tiden än idag.

Det fanns en helt annan generositet i samhället. Idag är allt gnidet och småsnålt och alla tänker på pengar/bristen på pengar konstant. Lyxfällan går på högvarv för att visa vad folk unnar sig och egentligen inte borde kunna unna sig, för det är fel att unna sig, eftersom de är slavar.
På 80-talet fanns inte alls sådant här pengafokus då. Folk levde gott och pengar kom i okej mängd och pengar gick igen. Börsen stod i princip stilla hela 80-talet och den som sysslade med aktier såg som någon slags dumskalle-nörd-kuf, varje aktie hade typ totalt 10 affärer per dag. Vad fan ska du syssla med aktier om du lever relativt gott och alla andra också lever gott? På gatorna kunde man få gratisprodukter var och varannan dag, eller i alla fall var tredje. Fick en reklamryggsäck med allehanda läsk en dag, en tårta i förpackning en annan, 1kg godis en tredje osv.

Det stod kiosker överallt. Små kioskbyggnader som sålde dagstidningar, porrtidningar, biltidningar och lösgodis-bitar styckvis. Man fick säga till vilken lösgodis man ville ha, så tog kioskägaren fram en tång och tog godisbiten och satte i påsen, sedan tog han fram kassa-apparaten och slog in varje lösgodisbit i kassaapparaten, så fick du betala summan.

Sjukvården fungerade. Man gick till sjukhuset och blev behandlad direkt. Effektiva och bra behandlingar. Inte lika avancerade som idag i vissa fall, men ambitionen fanns där. När man gick till läkare och sade, -hej jag har sömnproblem, så sade läkaren här har du recept på sömnpiller, så var det avslutat. Effektivt. Idag går du bokar tid, tar några dagar, kommer dit, förklarar ditt problem, sedan ska de funderas, filosoferas, skickas remisser på några veckor och det blir inte mycket av det, du glöms bort i "vårdkedjan", eller avspisas på annat vis. Svensk sjukvård.

På slutet av 80-talet blev folk mer egoistiska och kvinnorna skulle bära stora hår, stora örhängen, ha axelvaddar, bära västar, tugga tuggummi (hubba bubba) och vara lite dryga speciellt mot män. Folk började även bry sig mycket mer om att tjäna pengar, främst på börsen. Yuppiekillarna dök upp i grå kostymer och fina bilar, blonda kotlettfrisyrer och gigantiska mobiler. Folk började orientera sig mot USA, USA hade överlägset bäst musik enligt många - hip-hop kom till Sverige, graffiti kom till Sverige, vida byxor (baggy jeans) kom till Sverige, folk började prata svengelska. Bostadspriserna började ta fart. Ingvar Carlsson kom till makten och överallt på gator och torg fanns olika små metallmärken med skosula och glasögon stösslade lite här och där även på gatorna - hans huvudform. Solen strålade mindre och inte lika ofta längre och som ni förstår är dagens Sverige rena skitet.

Det finns för och nackdelar med alla tider men jag skulle säga att det var normalt och inte lika mycket galenskap och repressiv tokpkoism. Och vad folk än säger det var betydligt mindre invandrare. Jag talade med en arab först på 00-talet och att se en neger var en sensation. De horder av somalier var inget som fanns. Det är även stor skillnad mellan nu och nollnolltalet.

Rent kulturmässigt började magin helt klart dö ut redan på 90-talet, men 90-talet hade sina ljusa stunder så sett. Fanns mycket magi kvar under 90-talet, särskilt på den teknologiska fronten (datorer och TV-spel började bli riktigt intressanta här, och sedan när internet gick online för allmänheten, det var bara en helt fantastisk och revolutionerande upplevelse; ni som är födda efter internet har på både gott och ont inte upplevt hur det var förr). Något som var annorlunda förr, före internet, är hur vi 80-talister fram till mitten av 90-talet eller så alltid var ute och lekte på somrarna, spelade fotboll, bråkade, pallade äpplen och så vidare. Nuförtiden är det helt DÖTT ute; inga barn, tonåringar eller ungdomar är ute och leker eller umgås med varandra, ingen aning vad de gör, men de sitter väl helt fastlåsta hemma med deras iPads eller vad de nu har för sig. Visst, vi körde väl en hel del hemmaaktiviteter på 80- och 90-talen också, som TV-spel osv, men fan vi var ute en hel del också och hade skoj. Det fanns liksom en communitykänsla i förorten, alla kände varandra och umgicks på ett helt annat sätt än vad iPhonegenerationen gör idag när de bara har Facebook på huvudet.

En annan sak som var tusen gånger bättre på framförallt 80- men också 90-talet, är musiken och TV-spelen. Båda var hur magiska som helst. Musiken var som absolut bäst på 80-talet, och TV-spelen på 80-talet trots skitgrafik var helt fantastiska. Något de förstod förr, alltså producenterna, regissörerna osv, var att inkludera riktigt bra musik i filmer och TV-spel, i syfte att göra dem bättre, eller kompensera för filmens/spelets svagheter. De förstod liksom att musik är en viktig selling point. Nu när vi har feta CGI/specialeffekter och TV-spelskonsoler som presterar flera TFLOPS osv, ja, musiken har tagit stor skada av detta inom sådana sammanhang. Men musiken rent allmänt har blivit skit, inte bara när det kommer till soundtracks; 99% av all musik som släpps nuförtiden är vad nazisterns kallade entartete kunst. Oljud i de flesta fall. Paul Joseph Watson postade ett utmärkt klipp för ett tag sedan om detta:

The Truth About Popular Music:
https://www.youtube.com/watch?v=IP0wuwJBdMI

^^ Håller med till nästan hundra procent, bortsett från att jag inte är helt övertygad om att skivbolagen släpper skitmusik i syfte att hjärntvätta, utan vad det mer handlar om är extrem girighet och att de gör för mycket av "musiken" på datorer istället för att låta musiken naturligt flöda från skickliga kompositörers fingrar och skillade sångares stämband. Skivbolagen vill bara ta genvägar och köra allt på autopilot och spendera så lite pengar som möjligt på att skapa själva musiken; skivbolagen vill helt enkelt bara ha en kontinuerlig intäktskälla och anstränga sig eller spendera så lite som möjligt på kvalitet. Resultatet har vi framför oss: värdelöst oljud som Drake, istället för guldkornen från 80-talet. Och samma problem förekommer inom filmbranschen, TV-spelsindustrin osv. Det enda som verkligen går framåt just nu är datorer och hårdvara/mjukvara; på den fronten lever vi verkligen i en gyllene era. Men allt annat var bättre förr. TV-spelen har hur bra grafik som helst nuförtiden, men de saknar både magi och själ. Musiken nuförtiden är huvudvärk och mental tortyr fullt jämförbar med matte. Filmerna är hjärndöda och i de flesta fall skit.

Ett annat problem är hela framtidsutsikten. Känns rent allmänt mycket mer dystopiskt idag. På 80- och 90-talet fanns det ändå en viss framtidstro, visst, vi var inte lika upplysta före internetz, men det var en rent allmänt ljusare och mer harmonisk tid då; kulturen var tusen gånger bättre, vädret var hundra gånger bättre (vi hade riktiga somrar och riktiga vintrar på den tiden, istället för regn, moln och slask året runt), kalla kriget hade lagts ner och det var inte en jävla massa muslimer och negrer överallt och det elände de för med sig med terrorism, våldtäkter, kriminalitet osv. Vi kunde liksom bråka man mot man förr utan konstigheter. Nuförtiden kan folk inte ens titta snett på varandra utan att det skjuts överallt. Och istället för bra väder så har vi bara miljöproblem, utrotningshotade djurarter och regnskogar som skövlas (vilket i sig bidrar till att många djurarter får deras biotoper förstörda, bara för att iGnorant iDiot med iPhone i fickan ska kunna äta hamburgare på donken).

En sak som däremot är miljoner gånger bättre nu, är hur långt vi har kommit med legalisering. Vi är inte riktigt i mål så sett med cannabisrevolutionen och hampans erövring av alla industrier, men vi är ljusår bortom den lycksaliga iGnorans som förekom förr kring den här frågan. Även att veganism börjar bli stort nu är också mycket bra och viktigt. Cannabis, veganism och open source, får nog räknas till 2010-talets stora revolutioner.

Tycker vi lever mer stängt nu än på 80 talet, förvisso var det saker som var dåliga även på 80 och 90 talet, skulle säga att jargongen var allmänt hårdare, man kunde säga lite vad man vill till varandra, först i slutet på 80 talet tycker jag att mobbingen började uppmärksammas och då kunde vad som helst vara mobbing.Men vi levde också på sitt mer fritt utan att man kände sig övervakad av alla mobiler och Facebook.

Vi kunde vara ute och leka hela dagarna utan att förädlarna var oroliga, det fanns ingen telefon dom kunde nå oss på, vi kom alltid hem till middagen hemma och det visste föräldrarna.

Dagens ungar är fullständigt kontrollerade av sina föräldrar, är dom borta en timma så blir det panik.
Tror inte friheten kommer tillbaka som fanns på 80 och en bit in på 90 talet, då pratade folk också med varandra och inte chattade online. Tycker synd om dagens ungdomar som inte får uppleva friheten, den uppskattade jag enormt mycket. Dagens samhälle är så enormt mycket kallare och mer egoistisk.

En intressant beskrivning jag hört är att internet och verkligheten bytte plats. Numera tar man sig ut på internet om man ska göra något. Exempelvis så umgås unga i spel som Fortnite istället för att vara ute, folk som diskuterar saker gör det i sociala medier, man öppnar Netflix när man vill se en film. Dessutom har internet fått en annan dålig konsekvens, och det är att eftersom allt finns tillgängligt för evigt så finns det inga trender. 80-talet hade sin musik, klädstil, filmer, och andra trender, 90-talet likaså. Idag finns allt tillgängligt då man inte behöver prioritera vad som ska ligga ute på internet på samma sätt som man prioriterade vad som skulle visas på tv eller stå på butikshyllorna.

Även bokstavligen talat. Så här marknadsförs det här gåbandet:

https://www.sporttema.se/promenadban...otor)-gastavar


I nya spännande Sverige har det blivit så pass normaliserat att svenskar håller sig hemma för att slippa våldtäkt och misshandel, att företag nu anspelar på vårt behov av att kunna leva hela våra liv innanför hemmets fyra väggar.

Generellt var 80 talet optimistiskt, det gick bra för Sverige.

90 talet började med mass varsel och kronans devaluering. Även om jag var skolkids på den tiden märkte man av det.

Ja precis, optimismen på åttiotalet minns man ju!

Den sjönk väl kanske lite mot slutet av årtiondet iofs (inte för att jag minns i detalj men..)?

Men i början och mitten av åttiotalet minns jag en slags optimism fortfarande i samhället. Man trodde på teknikutvecklingen, och på industrins möjligheter fortfarande. Det var som att man fortfarande hade förtroende för samhällsbygget helt enkelt.

Nittiotalskrisen kunde nog 90% av * inte föreställa sig..

Nån äldre som kan bekräfta om det var så?

*Det fanns naturligtvis utbildat folk som såg farhågor på himlen vad gällde den finansiella ekonomin, dumma politiska beslut, svällande offentlig sektor och den ekonomiska utvecklingen och så..


Sen minns jag från barndomen på tidigt 80-tal att det visserligen fanns parkeringsautomater, alltså de existerade ju, men rent alllmänt så fanns det parkeringsplatser lite var stans inne i städer där man kunde ställa bilen. Helt gratis!!!! Helt galet..

Fast det började ju sakta sakta stramas åt även då.

Nu för tiden kan man komma till nån halvdöd skithåla helt utan biltrafik en söndagskväll, och man måste betala 10:-/h för att parkera på en näst intill öde parkeringsyta



Det där med svindyra avgiftsbelagda parkeringar över allt, det är ju nåt som de senaste fyra fem åren bara har blivit allt vanligare..

Det ligger mycket i det du beskriver att internet och verkligheten bytt plats. Vi stirrar allt djupare i våra telefonskärmar och datorskärmar. Samtal mellan varandra kommer ske än mer virtuellt i framtiden. Vi kommunicerar med doktorn via en app, videochatt blir allt mer populärt sätt att umgås istället för att träffas fysiskt. Vi får redan matvaror hemskickat och det kommer sannerligen öka. Behöver inte ens gå till matbutiken etc. Vissa jobb kommer automatiseras och tas över av AI. Frågan är vart det kommer sluta. Kommer VR bli vår nya verklighet i framtiden?

På 80-talet levde vi. Sen när 90-talet kom, och det var dags att starta ett vuxenliv på riktigt.
Så flöt mycket på riktigt bra där i början av 90-talet. Sen kom finanskrisen. Man kan säga att det är
den man kan skylla på att många har det svårt än i dag. Det fanns inte jobb, och således kunde man
heller inte skaffa sig ett boende. I slutet på 90-talet började det att ljusna lite för min
förortsgeneration. Jag har trots tuffa tider alltid haft råd med en bostad. En sväng på gatan under
1 månad, har det dock blivit. Dock undrar jag lite hur dagens ungdomar ska göra, för att komma in i
matchen. Det finns mörka moln vid horisonten nu också. Den som lever får se.