Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

Starkaste minnen av 90-talet men även början av 2000-talet var helt klart Göteborgskalaset.
Och då menar jag det gamla originalkalaset och inte det lama, stentrista, kulturkalaset.

Det var det enda man längtade till hela året som fjunig pöjk.
Hela innerstan var som en semesterort nere på kontinenten.
Öltält, räkbord, fjortisdiscon osv.

Folk kom fan hit från andra länder.
Så jävla mycket brudar överallt och stämningen var helt sjuk.

Så kom Mia Samuelsson och fuckade upp det enda bra med Göteborg.
Tack din satkärring.

Annars var det väl inte så mycket att hurra över.
Köpa telefonkort på Rimi och ringa från telefonkiosker och 56k internet som tjöt nått helvetiskt när man skulle koppla upp sig.
Porrsidor som free6.com tog en jävla tid på sig att ladda en bild så läraren hann komma på en i datasalen.
CD-skivor var svindyra och folk svalde nyheterna på tv med hull och hår.
Allt annat var konspirationteorier och man var galen som tänkte annorlunda.
Tacka fan alternativ media och internet, folk vet inte hur bra vi har det nuförtiden ur det avseendet.

Magiska kanske är att överdriva.

Men det var lättare att leva då.
Det fanns jobb.
Bostäder var sämre med, inte så värst mycket bättre än nu.

Det var sista tiden innan det digitala eländet tog över.
Man använde fortfarande kontanter, det gick alltid att betala med riktiga pengar, vilket börjar bli svårt idag.

Bilarna såg ut som bilar, och det mesta gick fortfarande att laga.

Invandringen, med dess problem, var fortfarande hanterbara.

Växte upp i en mindre stad, gick i skolan från slutet på 80-talet fram till innan millenieskiftet.

Vi var ca 20 pers i samma klass 1-9, från mellanstadiet bestående av en turk och en italienare (!). Problembarnen som fick specialundervisning var 3-4 med svensk bakgrund, idag är de nedknarkade, utfattiga eller både och.

Man var rädd för äldre ”ligister” som typiskt sett var skejtare eller skinheads. Upplevde inte invandrare som problem då, utan tidigare nämnda OBS-klassungar och dess föräldrar var ljusår värre.

Utan Internet och mobiltelefoner var nog livet enklare även om mobbing troligtvis var mer fysisk än idag. I övrigt hängde man på en fritidsgård, spenderade tid utomhus, spelade fotboll, innebandy, Nintendo 8, 16, 64-bitars, det senare var förfestmaterial när gymnasiet och alkohol kom in i bilden.

Vet inte om det var bättre förr, men uppväxten kan summeras som ganska stressfri när man tänker tillbaka. Dock knappast ”magiskt”.

Jag är född 68 och kan säga att 80-90 talet var det bästa i mitt liv i allafall,går inte att jämföra med nu.För det första så fanns det ingen massinvandring,i skolan så fanns det en eller två mulatter och kanske några araber men dom var alla assimelerade.Jag kommer ju från en rätt så liten kommun med typ 30000 invånare men upplevda att det var typ lika i hela Sverige på den tiden.Fanns ingen feministskit då som jag märkte av men vi hade ju inte datorer på den tiden,ville man nå ut till folk så var man ju tvungen att skriva insändare i lokaltidningen.

90-talet var magiskt, man kunde gå ute och leka, man hade lyxen att bli livrädd av att en brottsling hade rymt från fängelset i andra änden av landet, hörde knappt om någon arbetslöshet, inte ens bland de mest dekadenta människorna. Det var väl mest frånvaron av allt det dåliga som vi har idag som man nu inser var den riktiga lyxen. Visst det fanns ghetton, men dessa var fortfarande babbigt exklusiva och även om man anade att ondskan där frodades och att dess hantlangare så småningom skulle få spridning var den där och då exklusivt avgränsad.

Internet och mobil är såklart jäkligt praktiskt och skönt att ha men tycker faktiskt tiden innan var bättre. Hade jag fått välja skulle tekniken sluta utvecklas i slutet av 90-talet. Då kunde man ändå använda sig av internet hemma i stugan om det var något speciellt, typ kolla mail, betala räkningar eller söka på när Gustav Wasa föddes men i och med att det var så söligt satt man inte hela dagarna och spelade spel och kolla på youtube.

Det som jag framför allt märker nu är att man inte uppskattar saker i närheten av lika mycket längre. Man har tillgång till allting direkt eller när man vill. Är inte en låt bra inom 10 sekunder byter man låt, är inte filmen grym första fem minutrarna sätter man på någon annan film osv. Man ser inte heller på samma saker så snackisen om lördagsfilmen på fyran uteblir helt. Att ha en ny film eller cd har tappat all magi. Valmöjligheterna är så många att man inte ser träden för skogen så att säga. Förr i tiden var man tvungen att bänka sig i tv-soffan klockan 8 på tisdagar om man vill se robinsson, nu är det alltid tilgängligt på play. Det kan ju ioförsig låta bra men det tappar ju exlusivitet. Visst var det segt när man missade en bra film men gud vad glad man blev när den visades på en annan kanal ett år senare.

En annan sak som är trisst är hur resandet har ändrats, första gången jag reste och bodde på hostel fick man direkt massa kompisar efterssom alla var lite ensamna men nu sitter alla bara och chattar med sina vänner hemma istället.

Det är också en tråkig utveckling att precis ALLT blir så kritiserat och särskådat hela tiden. Minsta lilla sak blir helt astronomiskt uppförstorat och vinklat till absurdum, kanske framför allt inom politiken. Kan förstå att politikerna inte vill svara ordentligt på frågor efterssom det alltid kan hämtas klipp från 7 år tillbaka då de sa någon som nu verkar korkat. Förmodligen blir det även en gif som sprids på nätet och hånas av miljontals.

Barn tilläts även vara barn längre, tror inte folk brydde sig om hur de såg ut och vad de hade på sig förän möjligtvis i 9an. Måste även vara bra mycket bättre att faktiskt vara ute och leka än att spela på mobilen hela dagarna.

Det som dock blivit bättre är ju maten som känns lite mer varierande nu och även att det är billigare att resa. Samhällets miljömedvetenhet är ju viktig med och bilarna känns ju lite skönare att köra.

Du glömde nämna turbon som man körde innan man kunde ladda de piratkopierade spelen

Jag är född 1970 och fick uppleva 80-, och 90-talet. Jag är en av dem som svärmar enormt mycket för 70-, och 80-talet. Kanske för att det handlar om min barndom och om den trygghet som fanns kring mig då. Jag är OTROLIGT glad att få ha varit barn på 70-talet och tonåring på 80-talet. Shit, vilken resa vi gjorde och vilken fantastisk musikscen vi hade! Jag tycker synd om unga människor idag som aldrig kommer kunna förstå konceptet genialitet annat än vad de kan läsa sig till. Minns min mamma brukade säga samma sak till mig ang 60-talet som hon glorifierade enormt. Mitt eget liv handlar mkt om muscik-, och utescenen i Sthlm på 1980-talet. Herregud, Stockholm kommer ALDRIG igen se och uppleva klubbar som Zanzibar, Ritz och Batcave. Eller varför inte Baby? (Dessa scener var mer för folk med alternativ musiksmak). Kommer jag någonsin glömma Imperiets avskedskonsert på Ritz 1988 när jag var 17 och stod längst fram och fick massiva blåmärken på mina lår pga stängslet? Never! Det finns så mkt jag skulle kunna berätta och det är med sorg som jag ser hur Sthlm blivit kallt, futtigt, blattigt och helt j-fla förstört. Det fanns en helt annan anda och framtidstro på den tiden. Du kunde bli vad som helst, bara du lade manken till, och då var jag ändå från Botkyrka. Vi längtade och strävade till ngt, vi gav inte bara upp och skyllde på samhället. Jag minns Sthlm som svenskt, rikt (trots krisen 1993-1995) och full av äventyrslystnad och levnadsanda. Om jag kunde skulle jag dra tillbaka tiden omedelbart. Som det är nu står jag inte ut och planerar att emigrera till Schweiz för vi står inte ut längre. Men jag antar att varje generation kommer känna så här om "sin" tid, som min mamma gjorde om sin och som jag gör om min.

En sak är säker: det var öht inte i närheten av att vara så kriminellt som det är idag, inte på långa vägar att man såg så många slöjor och muslimer (ja, jag erkänner jag hatar det) och "ynkryggigheten" som florerar idag bland unga män och kvinnor existerade öht inte alls. Fan.....det var bättre förr på alla sätt. Tom Botkyrka var en dröm.

Helt klart är att landet passerat sin topp och är på väg utför. Landet förändras och försämras i snabb takt så kanske de som är unga nu om 10-20 år kommer att se tillbaka och drömma om deras magiska ungdom i slutet på 2010-talet då det fortfarande fanns en viss öppenhet och välfärd i samhället (ingen oblibatorisk undervisning i islam i skolan, fri tandvård för barn/undomar, många kunde uppleva några fina år efter pensioneringen etc etc)

Nej du har rätt! Så var der! Även om jag minns just en sommar 87~89 som fullständigt regnade bort.
Det var magiskt! Der var tryggt! Man kunde välja på jobben även utan utbildning.
Människor mådde bättre! Mindre stress! Barnen lekte utomhus! Var kreativa! Såå tryggt land! Kunde vara läskigt stöta på nån fyllegubbe :-) Det var lyckliga tider! Jämt!
Å det fanns ett fungerande samhällskontrakt! Vården fungerade! Våra äldre hade det bra i äldrevården! De fick tom komma ut varje dag! Istället som idag ligga å tyna bortglömda med hemska liggsår.
ALLT var bättre förr! Å skulle tro ganska säkert att 50talet å ännu längre tillbaks var ännu mer livskvalite även fast det var mer fysiskt tungt!
Itrevolutionen hade jag gärna varit helt utan!
Det var bättre för alla utan internet! Somliga begriper bara inte detta själva!
Fanns det en tidsmaskin man kunde åka och leva sitt liv i valfri tid så hade jag direkt åkt bakåt å stannat kvar där!
Vad som helst är bättre än nutiden! Tycker uppriktigt synd om alla som växer upp i denna tidsera! Vilsna,Inget självförtoende, inga framtidsutsikter, inga bostäder, inga jobb, livsfarligt att gå ute! Även i grupp, farligt på arbetsplatser, alltid ett ständigt hot om våld, rån, våldtäkter,misshandel å tom mord! Makthavare som kört landet åt helvete! Klimathotet som är så mycket värre än de flesta förstår! Giftig mat,läsk,godis.

De flesta av oss slapp på den här tiden både feminism och massinvandring. Fanns inte i vardagen eller i medvetandet. Vissa stackare som bodde på ställen som Tensta och Rinkeby "berikades" förstås av "mångkulturen" redan då men den var inte lika mycket dominerad av blattar och mellanöstern på den tiden som det är nu. Då var det mer finnar och negrer och jugoslaver där ute liksom ett fåtal chilenare och libaneser. Idag hade det kallat för att vara "mångkulturellt positivt". Samma ställen idag börjar ju mer påminna om islamistiska enklaver där inte ens spännblattarna kan få ha sina BMW ifred.

80-talet var riktigt bra på många sätt 90-talet inte nådde upp till avseende såväl populärkultur som idrott liksom storpolitik. 90-talet präglades av ekonomisk kris. Jämför det med 80-talet som hade präglats av ett stort välstånd.

Föddes på ett väldigt tidigt 90tal.

Har bra minnen och minns att man var ute ganska ofta. Man gick runt och hängde med dom andra barnen bland grannarna. Minns hur vi spelade bandy på gatan, att åka rollerblades var något som alla gjorde. Tv-spel var något många hade och som vi tillsammans satt på golvet framför en tv och spelade. Minns hur svårt det var att klara spelen och att alla såg ner på folk som använde sig av guider och annat "fusk" för att klara dom.

Man hyrde VHS filmer och minns hur man kunde spendera timmar och kolla igenom vilken film man skulle se. Fanns ju inget sätt att veta vilka som var bra eller inte så man fick gå på magkänsla. Minns hur mycket lättare det var att kolla slut en film idag så klarar jag inte av det om jag inte finner filmen riktigt bra utan jag blir distraherad av social media.

Allt var inte så bra dock, jag passade aldrig in i någon social grupp utan hade många vänner utspritt och hade aldrig ett stadigt socialt umgänge och spenderade många dagar ensam. Idag så känns det så mycket lättare med internet att hitta personer med samma intressen.

Det är svårt för mig att säga om 90talet var magiskt eller om det var bättre än hur det är idag då jag var så ung under 90talet.

Det känns dock som att social media har ändrat på mitt liv ganska rejält. Jag kan inte sätta mitt finger på exakt vad det är. Men vill gärna tro att mina perioder av depp och lite annat är en följd av tekniken och social media. Min koncentrationsförmåga är helt förstörd samt så är min bild av ett lycklig liv ganska rubbad, har svårt att se mina framgångar och hur bra jag har det.