Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

Så sent som på 2000-talets början hände det att man betalade räkningar på banken. Min bank fanns i ett köpcentrum. Lokalen var långsmal in på djupet, postkontoret som låg granne var likadant fast var ljusare och hade inte heltäckningsmatta på golvet.

Det fanns ett antal höga bord där man på papper skrev ned beloppen, vem som skulle mottaga pengarna, kontonummer och namn. Så väntade man på sin tur och lämnade saker till någon av tjänstemännen vid disken bakom sina fönster. Jag har för mig det gick till så. Det var på den här tiden när folk träffade på varandra mer naturligt än de gör idag.

Någon som minns? Man fyllde i vad man skulle betala och gick sedan till tjänstemannen som fick knappa in betalningarna? Eller så satt man hemma och fyllde i och postade sedan kuvertet. För man stod väl inte på kontoret och lade ned kuvertet ned i en låda?

Ja, det var faktiskt inte så hemskt längesedan och det var så i vissa banker en bit in på 2000-talet. Jag hämtade även ut mina första löner med en avi som jag lämnade in på det lokala postkontoret, sent 90-tal. Vissa får det att låta som om det var väldigt längesedan, när det ligger ganska nära i tiden.

Ja, och det får mig att fundera över hur folk idag skulle klara sig utan internetuppkoppling ens en vecka. Folk måste ha stimuli hela tiden och blir allt mindre toleranta mot dötid och tristess. Det kan bli ett problem den dag folk av någon anledning inte kan underhålla sig hela tiden, när dopamintillskotten uteblir.

För ett par år sen var jag utan internetuppkoppling några veckor i samband med att min förra dator kraschade. Det var ganska skönt faktiskt. Spenderade min lediga tid med att läsa böcker och sitta ute i det fina vårvädret. När det blev dags att börja betala räkningar och liknande tvingades jag dock återgå till den moderna verkligheten igen.

Det var ju en kvinnlig journalist på Svd som testade ”dopaminfasta” där hon i stort sett levde som på 90-talet i en vecka. Hon skrev en lång artikel om det och fick även kuska runt i morgonsofforna och diverse nyhetsprogram och berätta om sin storslagna prestation.

En magisk tid där man uppgicks på riktigt samt var ute tills det blev mörkt utan att vara övervakad, man blev jagad av äldre, bläddra i skogsporr och hade snöbollskrig eller ärtrörskrig med andra områden.

Magiskt och magiskt, det var kul och barn var barn på riktigt, något som uppenbarligen gått förlorat för dagens generation vara liv styrs av telefoner och att göra fula danser till förmån för ”likes”

Det visar ändå att det gått ganska långt utför, när man ser det som en "prestation". Är det vuxna människor eller barn vi har att göra med?

Jag betalade räkningar via brev så sent som för tio år sedan kanske, samma sak med att betala in till folks konton för saker jag hade köpt på Tradera

Jag är född tidigt 90-tal men jag minns det också så här för det mesta. Vi spontanidrottade också mycket mer förr, alltifrån fotboll till landbandy till basket & handboll. Jag ser nästan aldrig några barn som idrottar ute längre oavsett årstid. Det verkar som att det alltid måste ske i organiserad form nu för tiden.

Jo för barn leker ju inte snöbollskrig längre… visserligen har samhället blivit extremt feminiserat och allmänt trasigt men det ni nämner pågår ju än.


Folk ”spontanidrottar” också nu. Kör förbi en fotbollsplan på sommarn så ser du att det är fullt där.

Jag säger inte att samhället är bättre nu än förr, för det är det inte. Det var bättre förr. Och det var bättre på 70-talet än på 80-talet osv. Det har blivit konstant sämre i Sverige och resterande värld ju längre fram man kommit.

Man tittade på film tillsammans. För gör familjer verkligen det fortfarande? Alltså sitter samlade kanske en lördag-eftermiddag och ser på Top Gun 2? För det var sådant som skedde då.

Jag tvivlar. Nu tex när det var kall vinter och spolad is på vår gamla asfalt-tennisplan. Fanns inte en unge där, ingen alls. På min tid hade vi varit 8-12 stycken och spelat ishockey eller bandy, eller en kombination.