Citat:
Ursprungligen postat av
Tjoenlai
Stör mig på det där "tristess". Tusan pratar folk om? Jag älskade skolan, hunden, asfaltstennisen som var gratis och alla hängde där, cykelturerna, gänget, sommarstugan bara 7 mil bort, polarna framför de då primitiva datorerna, biobesöken och storfilmerna, stormarknaden, köpcentrumet, flygplansmidellerna, Shogun på TV. Dallas...Tristess??
Allt det du minns som toppen och grejer som hände minns du för att de var genuint kul eftersom tiden runtomkring inte var full med innehåll .
Även om du hade toppenkul var du omgiven av tystnad och "död tid" på ett annat vis. Som väl också var nyttigt för hjärnan gissar jag.
Så när det väl hände något kom det naturligt och var kul. Men sen blev det tyst på ett annat vis.
Idag finns inte den "döda tiden" emallan. Distraktionen blir konstant.
DÅ:
Du gick hem från skolan. Solen brände. Det luktade nyklippt gräs och det hördes gräsklippare i fjärran. En fågel verkade följa efter dig. Du sprang några steg bara för kul. Du sneddade genom en dunge och hoppades hitta en porrblaska. Ingen lycka idag. Du går vidare.
Väl hemma . Mamma och pappa på jobbet än. Huset tyst. Tv börjar på kvällen så ännu är det bara testbild. Vad göra nu? Du går omkring planlöst. Du gör några limpmackor, tar mackorna och ett glas oboy och sätter dig och läser några gamla kalle anka du läst förut.Du slutar lässa. Du ser hur solen lyser in genom fönstret. När du kniper ihop ögonen finns den kvar på näthinnan. Du går och sparkar på en fotboll mot en vägg. Du går till baksidan av huset. Sen går du genom parken till husen på andra sidan. Du ringer på din kompis Daniel dörr. "Ska vi va?" frågar du "Ok" säger Daniel. En timme senare är ni och cyklar nånstans på andra änden stan. På kvällen efter middan är det inget på tv. Du ligger och läser en bok. Du funderar på att bli body builder för att se ut som Arnold Schwarzenegger.
NU:
Du sitter på bussen hem. Du har busskort, det är ju ändå hela 1,5 kilometer hem från skolan. Hörlurar på. Lyssnar på true crime om två jämnåriga som torterade sin kompis genom att tvinga i honom droger och skala av hans hud. I bussen på hemvägen bråkar du med folk i kommentarerna på nåt spelcommunity på telefonen. Du lajkar texter av kompisar. Du spelar ett mobilspel. Du håller på missa att stiga av. Du kommer hem. Du äter en billys pan . Du ramlar ner i fåtöljen , kopplar upp dig mot nån spelserver. Du får in din kompis Olle, ni pratar i egen chatt via headset. Din andra kompis skickar grejer på snap. Du spelar i tre timmar. Morsan kommer hem. Du drar på hög musik i hörselsnäckorna. Det ringer på dörren. Kvällsleverans av kläderna du köpt på nätet Morsan frågar "Pizza?" Du får hjälpa henne med fodora. Under maten och efter maten : plingar i mobilen . Kul. Kul. Morsan säger nåt om läxor. Du går upp på rummet. Börjar titta på internetporr och runka medan du lyssnar på Rammstein. Tunnelseende. Morsan ropar nåt. Du spelar vidare. Det är natt. Du stryprunkar till camgirls du betalar med stulna kortnummer från dark web. Du fantiserar om att gaslighta tjejer genom att göra dem beroende av heroin som dina judiska förebilder inom pickup artist-genren. Du känner dig ihålig. usel. Du känner knappast av din kropp. Du är bara dopamin och adrenamlin och ångest genom förtvinade lemmar. Du är barn av din tid.
Ja som ni ser var det ju mer lugnt och trevligt förut med fler uppbyggliga naturliga aktiviteter. Lite hårddraget kanske men ändå typ så, på riktigt.