Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

Jag kan bara svara hur det var att växa upp på 1990-talet eftersom jag är född i slutet av 1980-talet.

Jag vill minnas att det runt 1992 eller om det var redan 1991 som det gick att se på Cartoon Network via parabol.

Hur som helst så var det ofta något program med någon krokodil eller om det till och med var en alligator som åkte vattenskidor i början av själva barnprogrammet.

Även ett annat program som brukade gå på kanalen före Cartoon Network började sända ut dom svensk dubbade programmen varje morgon. Det var något tecknat science fiction serie där vissa karaktärer tror jag saknade ben och liksom svävade i luften och det fanns säkert vissa karaktärer som hade någon boll eller kula som dom liksom rullade sig fram med.

Familjen Addams minns jag när det började sändas och den gick ofta på eftermiddagen efter att man hade kommit hem från skolan under mellanstadiet.

Johnny Quest vill jag dra mig till minnes att jag också såg. För det var dom som hade en katamaran och huvudpersonen Johnny hade en kompis med turban.

Richie Rich var en annan favorit då det hela tiden var olika tjuvar som försökte stjäla pengar från familjen Rich.

Dom Biker mice from Mars gick på TV3 Barntrean och likväl Spindelmannen och X-men. Transformers gick där också om jag inte är helt fel ute. Power Rangers och Turtles blev bortplockade.

TV4 Junior hade Thunderbirds, kommissarie Gadget, Flipper, Pokemon, Totally Spies, postis Per, brandman Sam, doktor Kosmos, bröderna Fluff, Sagan om ... och inte minst Doktor Mugg.

Förr om åren på 1980-talet, så fanns det lite av en sorts
machoman kultur också bland nordbor, som då fortfarande
bodde kvar i den tidens ruffigare förorter.

Nu för tiden är allt sånt borta, man är en spillra av sitt forna jag.

Istället har samhället ändrats så mycket dom senaste 25 åren.
Man läste typ tidningar som Illustrerad Vetenskap på 1980- och 90-talet.
Sen förstod man att många av artiklarna i den tidningen bara var science-fiction.

Fast dagens samhälle har nästan blivit som ett framtidssamhälle.
Robotar, drönare, mobiler och internetteknik.
Om man inte hänger med tekniskt så lever man nästan som i utanförskap.

Många lever i ensamhet, man har själv jävligt liten bekantskaps krets.
Man törs knappt gå ned på stan på kvällar och helger nu längre.
Förr om åren hade man ju kompisar att dra runt med, men inte nu längre.

Man har blivit ganska marginaliserad, tragiskt.

Det där känner jag igen! Det var flera killar i klassen som var helt besatta av sånt. Tillverka kaststjärnor i slöjden och göra roundkicks på varandra på rasterna höll dom på med. Sen när vi åkte på skolresa så skulle det letas upp vapen- och knivbutiker, för utomlands finns ju så mycket grymmare grejer att köpa än hemma.
Själv fattade jag ingenting. Mina föräldrar hyrde aldrig de senaste och coolaste filmerna tyvärr...

Det var mycket som verkligen inte var bra då.

Man kastade skräp genom fönstret när man åkte bil, ingen tog upp. Det såg för jävligt ut.

Människor hade lägre värde än nu, mycket av den vård man hade då ser man som misshandel nu. Barn som inte var som de skulle i huvudet fick bo på "hem" och föräldrarna såg dem aldrig mer.

Men det värsta var tristessen. Att nästan tvingas se ett TV-program för att "alla såg det" och det fanns inget annat. Man dukade upp något gott och sedan tittade hela familjen.

Det kanske fanns 2-3 program i veckan som var värda att se. Radion var även mycket sämre och stängde ner nattetid. Man fick gå på filmklubbar och se film på små dukar och med dåligt ljud. Det var verkligen inte trevligt, det var misär.

Själv hyrde man filmer nästan varje kväll på 1980-talet. Sen hade jag en kompis som också hyrde film varje
kväll. Sen bytte vi med varandra så man såg en jäkla massa på film på den tiden.

Det pratades om allt videovåld, att någon sorts censur borde införas.
Siwert Öholm var drivande i den frågan.

Det fanns filmer rekommenderade från 15-år, 18-år och tom från 20-år.
Men man tyckte inte att bara åldersgränserna räckte.

Livet var enklare på 80 och 90-talet, helt klart. Men folk var också lite mer korkade och inskränkta. Det fanns inget internet, vi hade två tv-kanaler, inga mobiltelefoner och alla levde i sin egna lilla bubbla. Folk var ganska intoleranta mot varandra och mobbning ansågs vara en naturlig del av att växa upp. Ungefär som det fortfarande är i mindre byhålor i dag, men på den tiden var det så överallt. Visst fanns det invandring även då. Det var mycket romer/zigenare i norr och på 90-talet kom massor med flyktingar från forna Jugoslavien.

😟😟😟

Låter som jag föreställer mig Sovjet....

Hur gammal är du?

Född 70.

Ska inte börja prata om maten. Fy fan.

Berätta om det positiva istället!

För något måste väl ha varit bra då?

Fråga bara, var det både på 70 och 80 talet maten var åt helvete? Jag läste att kebab kom till Sverige ca 1978, kan det stämma? Eller om det var 79/80? 🤔

Väldigt vad kanaler du verkade ha. Själv hade vi kanal 1 & 2 med dåligt 4.

I Norge tittade man på sitcom'en "Mot i Brøstet" på 90 talet , infantil/fånig humor......rollfiguren Nils gjorde så att Karl blev tokig & då blev han førbannad och hoppade up och ner , Nils' trams med limericks och alla hobbys han provade (boksning , fotboll etc)

Henry blev spelat av Opsahl (aka Egon Olsen i Olsenfilmerna)

MiB hade faktisk lika goda siffror som Xfiles faktisk

MiB utan fånig humor e bara inte MiB , det e ju en del af seriens charm

Jag bodde i en mindre stad, kebab kom väl i mitten på 80-talet. Pizza från pizzeria fanns hela 80-talet men man bakade hellre en slags panpizza hemma.

Det som var bra var att barn fick ta mer ansvar och röra sig fritt ute. Fick vara ensamma hemma. Det fanns väldigt starkt föreningsliv som alla var med i. Där skolades man i både att ha roligt och ansvar. Jag bodde på en väldigt liten ort ett tag och det fanns föreningsliv nog för ett barn att fylla alla vardagar. Och då var bara en dag sport.

Bostäder var billiga och man behövde aldrig leta länge, iofs det var tuffare i storstäder men i de mindre kunde man flytta dit man ville. Man behövde inte stänga in sig i en liten lägenhet, de flesta hade råd att ha rum åt alla ungarna.

Maten var inte så billig men alla hade råd med basvaror som potatis och mjöl. När potatisskördarna var för stora slängde man dem inte utan man sålde för ett öre kilot.

Lätt att få jobb. Fanns jobb även åt dem som inte var så intelligenta. Klart de inte var lika välbetalda men det gick ju att väga upp med en billig bostad.

Det fanns ca 25 olika läsksmaker.

Detta var 70-80 talen. 90 var rätt annorlunda.