Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

Detta var precis innan Vänsterextrem Feminism slog rot i Sverige.

Då behövde man inte låsa dörren. Man behövde inte vara rädd att bli skjuten varken på dagtid eller kvällstid.
Man behövde aldrig vara rädd för gäng som drar runt.
Inga kvinnor trakasserades öppet på gatorna.
Inga muslimska balkongmord.
Osv

Listan kan göras låååång.

80-talet var en bra tid. Alla gick i Folketspark på sommaren på lördagarna för att roa sig och lyssna på någon av Sveriges mest kända musiker till en hyfsad peng. Städerna var inte alls så överfulla som idag och det var hyfsat glest i trafiken även i de större städerna, jämnfört med idag. Det gick utan problem att hitta parkering och det fanns hur mycket p-platser i stan som helst, samt man behövde inte betala något alls på de flesta ställen. Lägenheter fick man också hyfsat snabbt och jag hade själv ett flertal kompisar som redan vid 18-års åldern bodde så centralt som det bara gick, vilket är en fullkomlig omöjlighet idag för princip de flesta av oss. Jobb fick man på en eftermiddag, där det bara vara att stövla in på något ställe som man tyckte verka intressant och ta ett snack med någon chef.
Sedan kom 90-talet och då förändrades exakt allt, jobb blev svårt att få, folk hade inte råd att bo kvar i sina lägenhetern eller hus. Ungdomar fick betydligt svårare att komma in på arbetsmarknaden. Egentligen var det rätt deppigt på 90-talet, där det enda positiva var att skjutningar och sprängningar, samt gängkriminella existerade inte. Det var en del gruff med mc-gängen, men detta höll det internt och det var inte alls på den nivå som vi ser idag, någon skjutning i halvåret typ.

Nu kom jag att tänka på dom där cykelhjälmarna som fanns på 80 talet och som var tillverkade i frigolit, fanns endast i 2 färger dvs blå och rosa.
Kompisen kraschade med sin frigolithjälm och den gick i 2 delar
Men i övrigt var det nästan ingen som använde cykelhjälm.

Ja djävlar. Säker Cykel har jag glömt bort. Ska kolla efter sådana klistermärken på begagnat. På 80-talet hade jag letat i Gula Tidningen.

Skitfula var dom. Hade man föräldrar som tvingade en att använda en sån hjälm som 12-13-åring så var det en säker väg mot en mobbad tillvaro. Tyvärr.

80-talet var en bra tid. Alla gick i Folketspark på sommaren på lördagarna för att roa sig och lyssna på någon av Sveriges mest kända musiker till en hyfsad peng. Städerna var inte alls så överfulla som idag och det var hyfsat glest i trafiken även i de större städerna, jämnfört med idag. Det gick utan problem att hitta parkering och det fanns hur mycket p-platser i stan som helst, samt man behövde inte betala något alls på de flesta ställen. Lägenheter fick man också hyfsat snabbt och jag hade själv ett flertal kompisar som redan vid 18-års åldern bodde så centralt som det bara gick, vilket är en fullkomlig omöjlighet idag för princip de flesta av oss. Jobb fick man på en eftermiddag, där det bara vara att stövla in på något ställe som man tyckte verka intressant och ta ett snack med någon chef.
Sedan kom 90-talet och då förändrades exakt allt, jobb blev svårt att få, folk hade inte råd att bo kvar i sina lägenhetern eller hus. Ungdomar fick betydligt svårare att komma in på arbetsmarknaden. Egentligen var det rätt deppigt på 90-talet, där det enda positiva var att skjutningar och sprängningar, samt gängkriminella existerade inte. Det var en del gruff med mc-gängen, men detta höll det internt och det var inte alls på den nivå som vi ser idag, någon skjutning i halvåret typ.