Har en fundering om min son, 6år.

Låter som tidigare nämnt som en psykopat typ narcissistisk/antisocial personlighetsstörning eller liknande.

Att ett barn kan leka med andra barn är bara normalt.

Att vilja bli chef och sparka alla är brist av empati, vilket kan betyda att han har autism. Många so, har autism är väldigt smarta inom vissa områden.

En liten psykopat tror jag.

Det stämmer det du säger
Och han har extremt bra självförtroende vilket jag tycker är mycket postivit finns dock en liten negativ baksida av detta och det är att han kan aldrig ha fel (enligt honom själv) och gör han något fel och en vuxen höjer rösten så ger han oftast bara tillbaka ett tyst smile och sen fortsätter han med något annat till synes helt oberörd.
På min släktsida finns det akademiker och personer tillbaka som har haft framträdande yrkesroller i statliga myndigheter och andra instutitioner.
Kan väl även tillägga att han har och har haft enormt mycket energi.
Han lärde sig simma rent vid 4,5års ålder och jag minns den dagen vi plockade av stödhjulen så tog vi en cyckeltur på 6km, när det var 1km kvar till hemmet så stannade han, jag frågade om han var trött "Nej" sa han och fortsatte.
När vi kom tog vi febern på honom och den visade på över 40c.
Han hade trampat och trampat utan att klaga på något och han skulle aldrig erkänna att han var trött, inte ens vid 40c feber.

Det där är helt normalt. När min son var 3 år hade han redan blivit chef på dagis, bestämde allt från mat till leksaksinköp. Alla barnen ser såklart upp till honom men lyder honom vid minsta vink.

Minns tydligt när han var 4,5 år och hade öppnat ett sparkonto till sig själv på Nordea. Så kom en polisbil med tillhörande polis i och stannade framför oss. Min son sa då till mig: Jag sköter snacket. Du svarar bara på frågor.

Självklart hade min son uppgifter om ett kommande rån som skulle ske vid nästa penningtransport, som matar pengar i automaten. Polisen tackade, gav min son 5000 kronor. Pappa, sa han: Ta du dem här pengarna jag har så jag klarar mig.

Han han är rank 1 på CS:GO också. Inte dåligt för en 6 åring. Han menar dock att det inte är några problem alls, låter dem vinna ibland "för att det ska se bra ut". Han känner ju trots allt Heaton, Sk_ahl och Kungen.


Mvh Frasse Lejonhjärta.

Det där är helt normalt. När min son var 3 år hade han redan blivit chef på dagis, bestämde allt från mat till leksaksinköp. Alla barnen ser såklart upp till honom men lyder honom vid minsta vink.

Minns tydligt när han var 4,5 år och hade öppnat ett sparkonto till sig själv på Nordea. Så kom en polisbil med tillhörande polis i och stannade framför oss. Min son sa då till mig: Jag sköter snacket. Du svarar bara på frågor.

Självklart hade min son uppgifter om ett kommande rån som skulle ske vid nästa penningtransport, som matar pengar i automaten. Polisen tackade, gav min son 5000 kronor. Pappa, sa han: Ta du dem här pengarna jag har så jag klarar mig.

Han han är rank 1 på CS:GO också. Inte dåligt för en 6 åring. Han menar dock att det inte är några problem alls, låter dem vinna ibland "för att det ska se bra ut". Han känner ju trots allt Heaton, Sk_ahl och Kungen.


Mvh Frasse Lejonhjärta.

Det stämmer det du säger
Och han har extremt bra självförtroende vilket jag tycker är mycket postivit finns dock en liten negativ baksida av detta och det är att han kan aldrig ha fel (enligt honom själv) och gör han något fel och en vuxen höjer rösten så ger han oftast bara tillbaka ett tyst smile och sen fortsätter han med något annat till synes helt oberörd.
På min släktsida finns det akademiker och personer tillbaka som har haft framträdande yrkesroller i statliga myndigheter och andra instutitioner.
Kan väl även tillägga att han har och har haft enormt mycket energi.
Han lärde sig simma rent vid 4,5års ålder och jag minns den dagen vi plockade av stödhjulen så tog vi en cyckeltur på 6km, när det var 1km kvar till hemmet så stannade han, jag frågade om han var trött "Nej" sa han och fortsatte.
När vi kom tog vi febern på honom och den visade på över 40c.
Han hade trampat och trampat utan att klaga på något och han skulle aldrig erkänna att han var trött, inte ens vid 40c feber.

Det låter definitivt som om din son kan ha någon sorts narcissistisk personlighetsstörning. Vardagsfolk verkar ha någon uppfattning om att narcissister är onda eller dylikt, vilket inte är sant. Vad det innebär är att deras amygdala är uppbyggd/kopplad på ett annat sätt än hos genomsnittsmänniskan. I princip styrs inte din pojkes agerande av känslor, och han har väldigt mycket mer kontroll över sitt eget beteende i förhållande till de andra barnen. Att ha nedsatt känsloregister kan givetvis påverka empatin hos barnet, därför är det extra viktigt att bygga upp moraliska principer.

De som benämnt autism och fan och hans moster vet inte vad de talar om. Att det alltid ska dras massa märkliga paralleller så fort någon har en hög IQ..

Givetvis har din son en hög IQ, men det är givetvis en icke-fråga, och det är väl inte det du undrar över?

Vill först säga att är inget som helst problem utan jag är mest nyfiken vad ni tror då jag eller någon annan i familjen har några erfarenheter av "bokstavskombinationer",nu kanske det inte gäller detta men jag har alltid haft en känsla att han är lite speciell, på ett bra sätt.
När man samtalat med hans lärare så är han högre begåvad än vad som är "normalt" för åldern och han är väldigt populär bland andra barn som vill leka med honom överallt,exempelvis så var vi på utlandssemester och han lekte endast någon minut med en annan pojke och dagen efter hade hans pappa spårat upp vårat hotellnummer för att pojken inte kunde sova under natten för han kunde inte glömma min son.
Han är och har alltid varit mycket bestämd av sig,även mot andra vuxna och inte bara mamma och pappa.
Exempelvis så frågade jag honom nyligen vad han skulle bli när han blir stor och han svarade,"Chef, och sen ska jag ge alla sparken"
Han kan inte ta en förlust,då bryter han fullständigt ihop,även om det bara gäller vilken som först till dörren från bilen och när han fått nys på något intressant så tränar han på det tills han klarar det.
Exempelvis var vi i Grekland när han var 4år och där fanns en armgångsställning som var ca:5 lång, han tränade i timtal hela veckan när alla andra barn badade i värmen,men i slutet av veckan så fixade han det.
Han har väldigt svårt att säga förlåt för att inte säga att det är näst intill omöjligt att få ur han det ordet.
Han har även ett grymt minne, han kan komma ihåg vilken som gett honom ett par strumpor i julklapp när han var 3år och alla andra julklappar han fått från släkt och likaså sifferminne.
Det var väl en del sammanfattat i korthet, detta är som sagt inget problem,tvärtom så är de flesta egenskaperna mycket bra tycker jag men är mest nyfiken i fall någon annan har en erfarenhet ha en kombo med dessa egenskaperna?

Tycker väl mest att det låter som ett väldigt högbegåvat och kreativt barn. Det är egenskaper som lättare skapar vänner i den åldern än senare, eftersom de naturligt skapar intressanta lekar som andra barn vill vara med i. Det kan (tyvärr kanske?) vara så att han inte är omtyckt så mycket för sig själv som för den lekupplevelse han erbjuder, om det nu ens är rimligt att göra en sådan uppdelning.

Alla små barn är ju mer eller mindre små narcissister och i viss mån psykopater. Det har varit farligt att vara ett litet barn större delen av mänsklighetens historia. Därför är de mest inriktade på att ta hand om sig själva och har rätt begränsad kapacitet att tänka på andra. Så det där tycker jag inte man kan dra för stora växlar av än, även om jag tycker det där med att vilja bli chef just för att sparka folk inte låter jättebra.

Men det är väl lite upp till er som föräldrar att dra exempel från Bamse, om att den som är väldigt stark också måste vara väldigt snäll.

svårt att säga förlåt och inte kunna förlora ÄR problem, smp kanske men prolem likaså, där har du något att jobba med. att du inte ser det som är problem är orsaken

skitsamma om han är "speciell" eller intelligent .

du behöver ingen diagnos ställd av en massa randoms på FB heller