I Rosens Namn

Jag uppfattar "I Rosens namn" som en skildring av maktstrukturerna inom ett kloster - och de är påtagliga ännu idag, nästan precis lika starkt. Vidskeplighet är ju s a s näringen för att utöva makt i dessa miljöer. Så mitt svar blir: javisst finns vidskepelsen kvar lika mycket, den ändrar bara form och varierar efter sin kontext, och behovet för dagen. Penningens makt skulle jag dock vilja påstå är den i sig starkaste faktorn inom de flesta religioner, och där blir vidskepelse ett verktyg att roffa åt sig ännu mer.

Inledelsevis skulle jag vilja erbjuda ett par mindre betydelsefulla betraktelser. Först att svenska titeln både på film ochj bok är Rosens namn kort och gott. Vidare att det hela utspelar sig under 1300-talet, ty vi har en påve i Avignon och en WIlliam av Occam i livet.

Om den typ av vidskepelse vi observerar i filmen och läser om i boken är den typisk för ett tidigare Europa (men vi behöver inte begränsa den till Europa), som TS påpekar. Senare i tråden har en diskussion om vad som är vidskeplighet uppstått. Jag vill ge mig in i den endast till den grad att jag tror vi kan bryta ut en delmängd av vidskeplighet som vi kan påstå karaktäriserar tidigiare religiositeter i Europa. Vi kan beskriva det som att det gudomliga, eller högre makter generellt (till vilka vi får räkna djävulen, naturligtvis) kan kommunicera och skicka budskap till människan genom händelser i våra liv. Det här sker frekvent i filmen och boken där munkarna tolkar de olika händelserna i klostret just som olika tecken. Nog pratar vi än idag om mirakel och att Gud kanske ingriper i våra liv på olika sätt, men jag tror ändå vi kan tala om en utbredd kvantitativ skillnad.

Det här fenomenet håller i sig flera sekler efter händelserna filmen skildrar, men när vi närmar oss vår moderna värld dör det bort; en google-vänlig (och därmed engelsk) term som beskriver detta väl vore disenchantment. Att något högre kommunicerar med oss, eller att djupare mening finns att urläsa ur olika händelser i vår omvärld, kan väl dock påstås överleva i exempelvis astrologi, men för den stora majoriteten av oss i Europa, kristna som icke-kristna lever vi ej längre i en förtrollad värld som den som fanns på i det anonyma klostret på 1300-talet i Italien. Ordet vidskeplighet i den mening att det handlar om tron på det irrationella är nog för brett här; om vi är av åsikten att all religion är irrationell skulle vi kanske kort och gott säga att det inte finns någon intressant skillnad mellan idag och medeltiden när det gäller kristna och vidskeplighet. Jag tycker om ordet förtrollad; vi lever inte längre i en sådan värld, men det gjorde våra förfäder.

Jag instämmer, som Weber sade om det moderna: Die Entzauberung der Welt.

Det handlar om ett grundläggande paradigmskifte, förlåt en slitet uttryck, vilket gör det svårt för oss moderna människor att instinktivt förstå den medeltida världsuppfattningen.

Man tackar för informationen.

Kul att se dig igen också förresten

Dig med, Jättekul!