Jag vill bara tillägga att materialismen i sin tur kommer från ett reduktionistiskt synsätt på tillvaron. Främst atomismen tror jag leder in människor i det reduktionistiska tänkandet och faran i det reduktionistiska tänkandet ligger i att man ignorerar det kvalitativa. Varje gång man gör en reduktionistisk analys så avlägsnar man det kvalitativa sammanhanget.
Exempelvis om man tar en bil och tänker reduktionistiskt så frågar man vad en bil är gjord av och kommer fram till att den är tillverkad av plåt, plast, glas, gummi och så vidare. Problemet med ett ensidigt reduktionistiskt synsätt är att man då kanske kommer att beskriva bilen som "endast en hög med plåt, plast, glas och gummi" och ignorerar det kvalitativa sammanhanget. Jag tror vi alla när vi ser en bil så ser vi först det kvalitativa, hur snygg bilen är, vad den är för modell, hur välgjord den är, e.t.c.
Det är först när man börjar applicera reduktionism som det konstnärliga hantverket och bilens egentliga syfte ignoreras och i slutändan har man bara en hög med atomer. Jag skulle vilja kalla det för det reduktionistiska misstaget i att man efter att ha gjort en analys av ett föremål konstaterar att föremålet är "inget annat än" en hög med mindre delar. Skulle man applicera samma tänkande på människan så skulle det vara djupt omoraliskt, för skulle man säga att människan är "inget annat än" en hög med kemikalier då kan man också behandla människan som om man hanterade en hög med kemikalier.
Så det reduktionistiska synsättet behöver balanseras med det holistiska. Hittade en video på Youtube som förklarar väldigt bra vad skillnaden består i:
https://www.youtube.com/watch?v=h_kbt7h1YRw