Filosofisk återvändsgränd. Vad mer finns det nu att tänka på?

Jag kan till och med namnen på de neurotransmittorer som utsöndras vid "kärlek". Jag råkar till och med veta att "kärlek" skiljer sig från "kärlek" neurologiskt. Jag råkar till och med veta ett och annat om vår evolutionära historia som en förklaring till detta. Osv. Det innebär inte att jag känner mindre kärlek.

Det krävs mer än rationellt tänkande. Det krävs nog en helt ny biologi och ny form på våra hjärnor.

Idiot.

Blaise Pascal!

Han gick längre än Descartes, och Pascal hade gått samma väg som Descartes.

När Pascal dog, hittade betjänten en lapp, som han hade sytt in hans kappa.


Descartes var avundsjuk på Pascal:
http://frenchphilosophers2014.blogsp...ilarities.html

Att bestiga mount everest är något som går att uppnå, även att vinna OS-guld(om man börjar i tid och har turen på sin sida)
Möjligheten finns att all möda man lägger ner kan realisera ens mål/drömmar tillslut, och den vetskapen driver en framåt.
Var finns drivkraften i att tänka om saker människan inte kan begripa sig på eller svara på? Även om du kommer med några intressanta svar kommer du aldrig veta om du var nära, rätt på det, eller helt ute och cyklade. Möjligtvis efter döden om det nu finns någon form av after-life.

Min poäng är att det krävs oerhört mycket tid och energi på att filosofera om alla dessa frågor. Man offrar mycket men får väldigt lite tillbaks.

EDIT: Jag pratar endast om den vanliga medborgaren som inte har filosofiska frågor som en del av ens yrke.

Said no pioneer ever. Visst handlar det exempelvis om att ta reda på vad grejen med medvetandet är, men det handlar om så mycket mer än det. Jag har läst alla hans (Koch) böcker som dedikerat hela sitt liv åt att ta reda på kruxet bakom medvetande. För det mesta går det ut på att de gör seriös forskning i neurologi (alltså akademiker, professorer, som forskar vetenskapligt) och börjar i det hörnet för att långsamt bygga på teorin bakom medvetandet.

Dessa frågor är så mycket mer än bara filosofi.

Precis det finns gott om personer som ägnat sitt liv åt detta och har gedigen utbildning. Om det är någon som knäcker svaret på någon av frågorna så är det dessa personer. Tillhör man inte den skaran så ska man inte vara naiv och tro att man kommer kunna bidra med något. Då gör man det bara för eget nöje, och som sagt, då är det bara förnuftigt att syssla med till en viss gräns. Går man till överdrift så slösar man bara sin tid och äventyrar sitt psyke i onödan.

Ok, då har vi det klarlagt.

Då återstår bara frågan om vilka frågor det är jag missat.

Att utforska de stora filosofiska frågorna är ingenting man väljer än mindre väljer bort.

Vad fan, är det här slutet? Är det slut på frågor också? Då har jag verkligen kommit till en återvändsgränd.

Vi kan inte resa till månen på en sekund men vi kan i våra tankar föreställa oss att vi reser till månen. Till och med stå på månen och titta mot jorden.
En tanke som inte ens behöver ta längre än en sekund. Hur kommer det sig? Att vi faktiskt kan befinna oss på månen utan att vi är där?

En imaginär resa -

http://fof.se/tidning/2014/2/artikel...nabbare-ljuset

Tyvärr lyckas jag inte fylla på din lista som du efterfrågar, men kanske att du inte läst denna artikel.

/ Finis

Kan föreslå att du läser Jed McKenna TS. Spiritual Enlightenment the Damnedest Thing. Finns som pdf om du söker på google. Natural thinker tror jag sidan heter.

Kanske inte låter så lockande vid första anblick men den är baserad på ett "no nonsense approach". Jag blev åtminstone positivt överraskad.

Det jag tror du kan ha mest nytta av är en process som han beskriver i boken. Inget fancy det heller men jag föreslår att du läser åtminstone fram till han pratar om spiritual autolysis innan du bestämmer dig om boken är nåt för dig eller inte.