Det kan vara bra att känna till ungefär vad man kan förvänta sig om man blir föremål för SÄPO:s intresse, så jag tänkte vi kunde samla våra erfarenheter av dem i den här tråden. Det finns visserligen en del böcker, t ex Under Cover, som behandlar SÄPO:s arbetsmetoder, men de är för inriktade på statistik o dyl och är inte särskilt användbara för den som blir granskad av dem. Jag går inte in på varför jag blir granskad av dem här, det kommer att bli ämnet för en ny tråd. De flesta som blir granskade av SÄPO tillhör vänstern, så jag anser att tråden passar bäst i det här forumet.
Ni väljer själva hur mycket av det jag skriver här som ni vill tro på, men jag kan säga att det mesta av det jag fått reda på kommer från SÄPO själva, via en person de informerat som inte tagit sin tystnadsplikt på särskilt stort allvar. Genom hans försummelser har jag bland annat fått veta vem som var SÄPOs ursprungliga källa/informatör, vad jag var misstänkt för, vilka medel för övervakning de använde sig av osv.
Det mesta av det jag skriver här om deras arbetsmetoder etc är därför att betrakta som helt säkert, men det är ingen ide att ställa krav på bevis eller dylikt. Sådana är för det första svåra att få fram, och för det andra är jag inte intresserad av att övertyga någon om att jag är föremål för SÄPOs granskning, eller om att de metoder etc jag beskriver är riktiga. Jag vore därför tacksam om moderatorn rensade tråden från irrelevanta inlägg av typen ”du är bara paranoid”.
Rättsstaten sedd i en skrattspegel
SÄPO definierar hotfulla grupper som sådana som ”är beredda att använda våld, hot eller tvång för att … hindra enskilda individer från att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter.” Det är en rimlig definition, den täcker de grupper som vanligen avses, men inom definitionen ryms också den största aktören, nämligen SÄPO själva. Det finns ingen annan organisation i Sverige som genom sina arbetsmetoder och sin ställning utgör ett lika stort hot mot demokrati och yttrandefrihet.
Ändamålet helgar medlen, menar de, vilket gör att de anser sig ha rätt att tillgripa odemokratiska metoder för att skydda demokratin. I det avseendet skiljer de sig inte nämnvärt från de grupper de övervakar. Glöm alla regelverk som reglerar SÄPO:s verksamhet. Glöm in dubio pro reo och alla andra grundläggande rättsprinciper. Bevisbördan ligger på dig, och kan du inte bevisa att du är oskyldig är vilka rättsliga övergrepp som helst tänkbara. Buggning och liknande åtgärder är visserligen olagliga men är rena rutinåtgärder från SÄPO:s sida. Ingen skulle tro mig om jag sa vilka maffiametoder jag sett prov på under den granskning de gjort av mig.
”Det drabbar inte mig”
SÄPO intresserar sig framförallt för grova brott som t ex allmänfarliga brott, vapenbrott, politiskt motiverade brott, industrispionage m.m. Detta får många att tro att SÄPO aldrig skulle intressera sig för dem, eftersom de inte håller på med grova brott och eftersom de inte är extremister. Den här uppfattningen förutsätter att SÄPO är kompetenta nog att kunna avgöra vem som är grov brottsling respektive extremist. Det är det skillnad på vad SÄPO intresserar sig för och vad de jobbar med. De jobbar i ganska stor omfattning med just småbrott, brott som kommer fram vid hemlig telefonavlyssning. Detta i syfte att använda som utpressningsmedel.
Det räcker med att känna någon som misstänks för brott, och vem som helst kan misstänkas, även dina vänner (långt fler åsikter än du tror betraktas som ”subversiva”, och det krävs i princip ingenting för att en brottsmisstanke ska uppstå). Det finns definitivt anledning till oro om de misstänker att du har kunskaper de vill åt. Det kan ge dem en anledning att samla information att använda i utpressningssyfte mot dig. Och om du tror att de inte kommer åt dig på grund av att du inte begår några brott kommer du att bli brutalt överraskad.
För det första har du inte rent mjöl i påsen. För det andra är SÄPO i praktiken även en dömande instans, vilket innebär att de kan verkställa något av de straff de förfogar över även utan att du begått något brott. Jag tänker då framförallt på smutskastning, vilket når nivån av karaktärsmord när det kommer från SÄPO. Deras ord väger mycket tungt och får i många fall långt värre följder än en fällande dom.
Arbetsmetoder
Man kan fråga sig varför SÄPO försöker vara så hemliga, det mesta är ändå redan känt om hur de arbetar. Personligen tror jag att det beror på att de inte vill avslöja att de egentligen inte använder sig av så särskilt avancerade metoder. De är påfallande enkla. De vill gärna ge sken av att ha tillgång till raffinerade utredningsresurser, men i själva verket är de ganska bakbundna av sina arbetsvillkor. De är i stort sett hänvisade till informatörer och avlyssning. Detta gäller visserligen min egen erfarenhet men jag är övertygad om att det kan generaliseras.
Min erfarenhet av dem gäller tre av deras fem verksamhetsområden, nämligen kontraterrorism, författningsskydd och säkerhetsskydd. Jag kan därför inte säga säkert vilket verksamhetsområde som ger upphov till respektive insats från deras sida, men den ekonomiska granskningen hör säkert mest ihop med säkerhetsskyddet. Här gör jag en mycket grov kategorisering av vad de granskar och hur deras arbetsinsatser ser ut om du misstänks för brott (samtliga åtföljs naturligtvis av analys etc):
SÄPO-registret och övriga register
SÄPO får enligt lag inte bedriva åsiktsregistrering, men detta kommer de undan genom att föra anteckningar på s.k. arbetspapper. SÄPO-registret skiljer sig från polisens misstankeregister genom att det är mycket lättare att få en notering där än i misstankeregistret. Med tanke på hur många som finns registrerade hos dem kan man nog säga att om du tror att du finns där så finns du där.
Har du väl hamnat i något av polisens eller SÄPO:s register finns du kvar där för all framtid. Glöm allt prat om gallring och liknande. SÄPO tillämpar försiktighetsprincipen. De arkiverar inaktuellt material för att få ett bättre uppdaterat och mer funktionellt register, men de slänger aldrig något som skulle kunna vara till nytta för dem i framtiden. Samma sak gäller för alla kontakter du har haft med polisen. Har du en gång hamnat i deras register så finns informationen kvar där någonstans till den dagen du dör, och troligen ännu längre då information om dig kan vara relevant för att bedöma personer i din närhet.
Har du varit misstänkt för politiskt motiverade brott eller deltagit i något annat politiskt sammanhang som inte är helt rumsrent kan du räkna med att finnas registrerad. De jag känner till som hamnat där har varit misstänkta för (och i några fall skyldiga till) bland annat följande: vapenbrott, hotat folk av politiska orsaker (direkt eller indirekt), beställt saker i andras namn, haft kontakt med kända kriminella personer, drivit in skulder med hjälp av hot, lurat till sig hemligt telefonnummer osv; brott som till sin natur stämmer överens med SÄPO:s definition på hotfulla grupper, helt enkelt. Det är dessa grupper de vill ha kontroll över, och de lägger ner stora ansträngningar på att identifiera de mest framträdande medlemmarna i dem.
De videofilmar extrema gruppers demonstrationer och försöker på olika sätt kartlägga vilka som deltar i dem. Sådana demonstrationer är rena julaftonen för SÄPO. Glöm program för ansiktsigenkänning, röstanalysdatorer eller dylikt. Sånt förfogar de säkert också över, men SÄPO föredrar enkla metoder. De låter informatörer peka ut och namnge vilka de känner igen från videofilmerna.
Förmodligen har de även polismän utklädda i lämplig utstyrsel som går runt i folkhavet och småpratar med demonstranter: ”Hej, jag heter Kalle från Örebro. Vilka är ni?” Väl inne i demonstrationshavet tänker ingen på att det kan vara en polisman de presenterar sig för. Om han/hon har en bandspelare som är tidsmässigt synkroniserad med videoövervakningen behövs det inte många kontroller mot pass- och körkortsbilder för att identifiera Kalle från Ljungskile, Anders från Gränna osv.
Vill de kartlägga militanta djurrättsaktivister behövs det egentligen inte mer än en vänlig ungdom i demonstrationståget: ”Hej! Vill ni skriva på den här protestlistan mot plågsamma djurförsök?” Den underskriften kan sätta stopp för din karriär 20 år senare.
Dina fotspår
SÄPO hittar mycket information om dig i vanliga offentliga databaser och kollar bland annat upp vem du köpte din bil av/vem du sålde den till, din sociala status, om du eller någon närstående befinner sig i några tvister osv. Se t.ex. www.fgj.se om du vill veta hur mycket som kan grävas fram om dig utan tillgång till några hemliga arkiv el dyl. Du lämnar fotspår överallt: du syns i de nya digitala trafikkamerorna, dina surfvanor är lätta att kontrollera, du fotograferas när du hämtar ut pengar i en bankomat osv.
Har du sökt olika jobb inom t ex offentlig tjänst där ditt CV sparas kan du räkna med att SÄPO försöker få tag i dem. De försöker få tag i så många som möjligt från olika tidpunkter för att jämföra dem med varandra och mot offentliga register etc. De letar efter lögner eller bristande samstämmighet och hoppas kunna hitta svagheter hos dig genom att dra slutsatser om vad du försöker skyla över.
SÄPO läser dessutom av allt att döma igenom samtliga landets nyhetstidningar för att samla information om olika händelser som kanske aldrig når polisen men som kan vara värda att notera ändå. I samband med deras utredning frågar de även ut vanliga poliser från din hemort om dig, även om du inte är straffad. De vill se om du är känd av dem, vilket du troligen är om du har läst så här långt.
Ni väljer själva hur mycket av det jag skriver här som ni vill tro på, men jag kan säga att det mesta av det jag fått reda på kommer från SÄPO själva, via en person de informerat som inte tagit sin tystnadsplikt på särskilt stort allvar. Genom hans försummelser har jag bland annat fått veta vem som var SÄPOs ursprungliga källa/informatör, vad jag var misstänkt för, vilka medel för övervakning de använde sig av osv.
Det mesta av det jag skriver här om deras arbetsmetoder etc är därför att betrakta som helt säkert, men det är ingen ide att ställa krav på bevis eller dylikt. Sådana är för det första svåra att få fram, och för det andra är jag inte intresserad av att övertyga någon om att jag är föremål för SÄPOs granskning, eller om att de metoder etc jag beskriver är riktiga. Jag vore därför tacksam om moderatorn rensade tråden från irrelevanta inlägg av typen ”du är bara paranoid”.
Rättsstaten sedd i en skrattspegel
SÄPO definierar hotfulla grupper som sådana som ”är beredda att använda våld, hot eller tvång för att … hindra enskilda individer från att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter.” Det är en rimlig definition, den täcker de grupper som vanligen avses, men inom definitionen ryms också den största aktören, nämligen SÄPO själva. Det finns ingen annan organisation i Sverige som genom sina arbetsmetoder och sin ställning utgör ett lika stort hot mot demokrati och yttrandefrihet.
Ändamålet helgar medlen, menar de, vilket gör att de anser sig ha rätt att tillgripa odemokratiska metoder för att skydda demokratin. I det avseendet skiljer de sig inte nämnvärt från de grupper de övervakar. Glöm alla regelverk som reglerar SÄPO:s verksamhet. Glöm in dubio pro reo och alla andra grundläggande rättsprinciper. Bevisbördan ligger på dig, och kan du inte bevisa att du är oskyldig är vilka rättsliga övergrepp som helst tänkbara. Buggning och liknande åtgärder är visserligen olagliga men är rena rutinåtgärder från SÄPO:s sida. Ingen skulle tro mig om jag sa vilka maffiametoder jag sett prov på under den granskning de gjort av mig.
”Det drabbar inte mig”
SÄPO intresserar sig framförallt för grova brott som t ex allmänfarliga brott, vapenbrott, politiskt motiverade brott, industrispionage m.m. Detta får många att tro att SÄPO aldrig skulle intressera sig för dem, eftersom de inte håller på med grova brott och eftersom de inte är extremister. Den här uppfattningen förutsätter att SÄPO är kompetenta nog att kunna avgöra vem som är grov brottsling respektive extremist. Det är det skillnad på vad SÄPO intresserar sig för och vad de jobbar med. De jobbar i ganska stor omfattning med just småbrott, brott som kommer fram vid hemlig telefonavlyssning. Detta i syfte att använda som utpressningsmedel.
Det räcker med att känna någon som misstänks för brott, och vem som helst kan misstänkas, även dina vänner (långt fler åsikter än du tror betraktas som ”subversiva”, och det krävs i princip ingenting för att en brottsmisstanke ska uppstå). Det finns definitivt anledning till oro om de misstänker att du har kunskaper de vill åt. Det kan ge dem en anledning att samla information att använda i utpressningssyfte mot dig. Och om du tror att de inte kommer åt dig på grund av att du inte begår några brott kommer du att bli brutalt överraskad.
För det första har du inte rent mjöl i påsen. För det andra är SÄPO i praktiken även en dömande instans, vilket innebär att de kan verkställa något av de straff de förfogar över även utan att du begått något brott. Jag tänker då framförallt på smutskastning, vilket når nivån av karaktärsmord när det kommer från SÄPO. Deras ord väger mycket tungt och får i många fall långt värre följder än en fällande dom.
Arbetsmetoder
Man kan fråga sig varför SÄPO försöker vara så hemliga, det mesta är ändå redan känt om hur de arbetar. Personligen tror jag att det beror på att de inte vill avslöja att de egentligen inte använder sig av så särskilt avancerade metoder. De är påfallande enkla. De vill gärna ge sken av att ha tillgång till raffinerade utredningsresurser, men i själva verket är de ganska bakbundna av sina arbetsvillkor. De är i stort sett hänvisade till informatörer och avlyssning. Detta gäller visserligen min egen erfarenhet men jag är övertygad om att det kan generaliseras.
Min erfarenhet av dem gäller tre av deras fem verksamhetsområden, nämligen kontraterrorism, författningsskydd och säkerhetsskydd. Jag kan därför inte säga säkert vilket verksamhetsområde som ger upphov till respektive insats från deras sida, men den ekonomiska granskningen hör säkert mest ihop med säkerhetsskyddet. Här gör jag en mycket grov kategorisering av vad de granskar och hur deras arbetsinsatser ser ut om du misstänks för brott (samtliga åtföljs naturligtvis av analys etc):
SÄPO-registret och övriga register
SÄPO får enligt lag inte bedriva åsiktsregistrering, men detta kommer de undan genom att föra anteckningar på s.k. arbetspapper. SÄPO-registret skiljer sig från polisens misstankeregister genom att det är mycket lättare att få en notering där än i misstankeregistret. Med tanke på hur många som finns registrerade hos dem kan man nog säga att om du tror att du finns där så finns du där.
Har du väl hamnat i något av polisens eller SÄPO:s register finns du kvar där för all framtid. Glöm allt prat om gallring och liknande. SÄPO tillämpar försiktighetsprincipen. De arkiverar inaktuellt material för att få ett bättre uppdaterat och mer funktionellt register, men de slänger aldrig något som skulle kunna vara till nytta för dem i framtiden. Samma sak gäller för alla kontakter du har haft med polisen. Har du en gång hamnat i deras register så finns informationen kvar där någonstans till den dagen du dör, och troligen ännu längre då information om dig kan vara relevant för att bedöma personer i din närhet.
Har du varit misstänkt för politiskt motiverade brott eller deltagit i något annat politiskt sammanhang som inte är helt rumsrent kan du räkna med att finnas registrerad. De jag känner till som hamnat där har varit misstänkta för (och i några fall skyldiga till) bland annat följande: vapenbrott, hotat folk av politiska orsaker (direkt eller indirekt), beställt saker i andras namn, haft kontakt med kända kriminella personer, drivit in skulder med hjälp av hot, lurat till sig hemligt telefonnummer osv; brott som till sin natur stämmer överens med SÄPO:s definition på hotfulla grupper, helt enkelt. Det är dessa grupper de vill ha kontroll över, och de lägger ner stora ansträngningar på att identifiera de mest framträdande medlemmarna i dem.
De videofilmar extrema gruppers demonstrationer och försöker på olika sätt kartlägga vilka som deltar i dem. Sådana demonstrationer är rena julaftonen för SÄPO. Glöm program för ansiktsigenkänning, röstanalysdatorer eller dylikt. Sånt förfogar de säkert också över, men SÄPO föredrar enkla metoder. De låter informatörer peka ut och namnge vilka de känner igen från videofilmerna.
Förmodligen har de även polismän utklädda i lämplig utstyrsel som går runt i folkhavet och småpratar med demonstranter: ”Hej, jag heter Kalle från Örebro. Vilka är ni?” Väl inne i demonstrationshavet tänker ingen på att det kan vara en polisman de presenterar sig för. Om han/hon har en bandspelare som är tidsmässigt synkroniserad med videoövervakningen behövs det inte många kontroller mot pass- och körkortsbilder för att identifiera Kalle från Ljungskile, Anders från Gränna osv.
Vill de kartlägga militanta djurrättsaktivister behövs det egentligen inte mer än en vänlig ungdom i demonstrationståget: ”Hej! Vill ni skriva på den här protestlistan mot plågsamma djurförsök?” Den underskriften kan sätta stopp för din karriär 20 år senare.
Dina fotspår
SÄPO hittar mycket information om dig i vanliga offentliga databaser och kollar bland annat upp vem du köpte din bil av/vem du sålde den till, din sociala status, om du eller någon närstående befinner sig i några tvister osv. Se t.ex. www.fgj.se om du vill veta hur mycket som kan grävas fram om dig utan tillgång till några hemliga arkiv el dyl. Du lämnar fotspår överallt: du syns i de nya digitala trafikkamerorna, dina surfvanor är lätta att kontrollera, du fotograferas när du hämtar ut pengar i en bankomat osv.
Har du sökt olika jobb inom t ex offentlig tjänst där ditt CV sparas kan du räkna med att SÄPO försöker få tag i dem. De försöker få tag i så många som möjligt från olika tidpunkter för att jämföra dem med varandra och mot offentliga register etc. De letar efter lögner eller bristande samstämmighet och hoppas kunna hitta svagheter hos dig genom att dra slutsatser om vad du försöker skyla över.
SÄPO läser dessutom av allt att döma igenom samtliga landets nyhetstidningar för att samla information om olika händelser som kanske aldrig når polisen men som kan vara värda att notera ändå. I samband med deras utredning frågar de även ut vanliga poliser från din hemort om dig, även om du inte är straffad. De vill se om du är känd av dem, vilket du troligen är om du har läst så här långt.