Ofrivillig födelse och frivillig död i samhället

Varför skulle man bli firad för födelsen av ett barn, men föraktad för att utföra sin egen dödsvilja genom att ta livet av sig?
Det enda vad som krävs för att föda är förmogan att skaffa sig en till sexsugen partner, utföra det animaliska könsumgänget tillsammans och sen vara självisk nog att egenhändigt bestämma över det blivande varelses liv.
Jag förkastar föräldrar, samt mina egna, för deras självupptagenhet och deras egoistiska viljan att skapa utan att fraga, att producera en människa som inte kan tänka än för att hjärntvätta den sen.
Jag förstar väl att de flesta föräldrarna är inte medvetet illvilliga, jag kan även tänka mig att barn kommer sällanst utan försakelser för föräldrarna själva.
Icke desto mindre finns det ingen anledning till varför det anses vara bra att ta ödet av en obefintlig person i egna händer medan denna person själv far inte kunna bestämma över sitt öde senare utan att bli bedömd pa ett negativt sätt .
Det är hemskt att staten stöttar familjer genom flera betalningar med, inte pa grund av pengarna i sig utan av iden "barn, därmed fler människor och fler liv är värda att gynnas".
Samhället skulle inte finnas utan nyfödda medborgare som ersättning för de gamla överhuvudtaget saklart, men är ett samhälle grundat pa animaliska instinkter och tillfällen värd att finnas egentligen?

Det är väl det mest naturliga att en art uppmuntrar sin egen fortlevnad? Vem är det som väljer att bli till eller inte bli till? Vi finns ju inte innan vi föds och således är det nonsens att tala om hurvida man valt livet eller inte.

Ja, och det är också nonsens att påstå att självmord existerar mer i en relativ grad. Ifrån att man föds så går man mot döden. Födelsen är definitiv, döden är definitiv, men vad människan gör dess emellan är en fråga om synsätt.

Men födelsen och döden tänker nog jag som realiteter alla fall, är det fel? Kan man med den mänskliga tanken uppfatta saken annorlunda?