Hej Allihoppa, jag är nytt här och ursäktar min svenska. Jag har bott i Sverige cirka 5 år men fick inte riktigt utbuildning om svenska från början. Gick till SFI efter ett och halv år efter jag borde här och träffade inte så många svenska heller. Jag känner att det blir lite svart att prata med någon skanska,speciellet borde jag i en liten by.
Eftersom flyttade till större stad,jag fick ett jobb och jobbade mycket men mest som jag jobbade själv i en butik.Jag träffade kunder men pratade lite saker och de förstade av mig som utlandska. Jag var besviken hela tiden och ville lära mig hela tiden och ville förbättra. Det handlade som tuft liv för mig. Jag och andra invändrare har olika berrättelse. Jag förstår mer om detta. JA, det var en historia.
Sen började jag att studera på komvux,någon vän hjälpade mig och berrätade för mig om att hur kan man änsoka om studie sont. Under den tiden,jag jobbade först i restuarang här och där hela tiden.Jag var inte fastanställade,bara flytta,samma som flytta hem.Men jag var eller är förtfarande en ung tjej,jag vill hålla fina kläder,laga mat men det bara ser ut jätte svårt för mig.Det var ju bra med utbuildning här få fick jag gratis utbuildning och jobbade som servis.Ibland eller mest hade jag inte så många timmar för anställd då blir det jätte svårt. Jag träffade en kille online och han förståde inte mitt liv från början. Jag kämpade mycket mellan det och jobb och studie. För ett tag jag var helt arbetslös och berrätade till AF och de fixade ett utbuildning inom kock och restuarang. Jag träffade massor folk där men jag hade ingen bidrag då måste jag jobbar. Jag gick till skolan cirka 10 timmar där och hittade deltid jobb i restuarang samtidigt. Jag var jätte spännd hela tiden för liv(hjära vill ha tips från annan utlandsk, jag var ensamt och har inget släktingar heller.)
Efter ett tag kunde jag inte försätta med detta för att jag förtfarande måste sluta svenska och engelska på komvux på distanskur. Jag kännade att det kock är ingenting för mig,men det utbuildning är jätte advancerade på många sätt. Det lärt mig mycket svenska ochså. Jag inse att jag måste ha mycket kundskap av svenska.Gick jag tillbaka till komvux men ansökt jag till riktigt skola istället av distans kurs. Sen fick jag min universitet papperna delvis färdigt från UHR den bedömmning.
Jag studerar nu på en yrkeshögskolan men det har inget felt på den utbuildning,lärare och skolan. Men jag är förtfarande besviken. Jag kanske är Dum PÅ Språk MEN JAG ÄR INTE DUM PÅ HUVUD!!!!
Det hänt många gånger i gruppsarbet.Alla andra trorde att jag är bara lite asiatisk tjej, jag vet ingenting,ni är så dumma och fättiga.Ni vet ingenting. Det alltid händlade som, när jag har en ide och de andrar bara ignorerar. Jag försöker att fixa det,försöker att bli bättre på svenska,försket att lyssna på er,försöker att läsa,,,,,,,,,, Jag vet att det funka inte med engelska här men ursäkta,jag studerade ett annant språk. Jag kännade lite mobbed i skolan när andra ville inte prata med mig eller jag vet inte.
Jag är lite rädd nu. Jag är inte smartast men jag gör min bäst. Det är så svenska vill inte lära sig att acceptera utlandsk även alla erkänner inte så. Jag är rädd för att vi söker för praktik plats. Jag vet inte om att jag kan inte prata svenska,vad ska jag göra ?????Jag vill inte jobba bara i restuarang men jag sökt många annant typer av jobber. Jag fick inte. Jag vet inte hur behandlar om min situation.....
Vad tänker ni ???
Eftersom flyttade till större stad,jag fick ett jobb och jobbade mycket men mest som jag jobbade själv i en butik.Jag träffade kunder men pratade lite saker och de förstade av mig som utlandska. Jag var besviken hela tiden och ville lära mig hela tiden och ville förbättra. Det handlade som tuft liv för mig. Jag och andra invändrare har olika berrättelse. Jag förstår mer om detta. JA, det var en historia.
Sen började jag att studera på komvux,någon vän hjälpade mig och berrätade för mig om att hur kan man änsoka om studie sont. Under den tiden,jag jobbade först i restuarang här och där hela tiden.Jag var inte fastanställade,bara flytta,samma som flytta hem.Men jag var eller är förtfarande en ung tjej,jag vill hålla fina kläder,laga mat men det bara ser ut jätte svårt för mig.Det var ju bra med utbuildning här få fick jag gratis utbuildning och jobbade som servis.Ibland eller mest hade jag inte så många timmar för anställd då blir det jätte svårt. Jag träffade en kille online och han förståde inte mitt liv från början. Jag kämpade mycket mellan det och jobb och studie. För ett tag jag var helt arbetslös och berrätade till AF och de fixade ett utbuildning inom kock och restuarang. Jag träffade massor folk där men jag hade ingen bidrag då måste jag jobbar. Jag gick till skolan cirka 10 timmar där och hittade deltid jobb i restuarang samtidigt. Jag var jätte spännd hela tiden för liv(hjära vill ha tips från annan utlandsk, jag var ensamt och har inget släktingar heller.)
Efter ett tag kunde jag inte försätta med detta för att jag förtfarande måste sluta svenska och engelska på komvux på distanskur. Jag kännade att det kock är ingenting för mig,men det utbuildning är jätte advancerade på många sätt. Det lärt mig mycket svenska ochså. Jag inse att jag måste ha mycket kundskap av svenska.Gick jag tillbaka till komvux men ansökt jag till riktigt skola istället av distans kurs. Sen fick jag min universitet papperna delvis färdigt från UHR den bedömmning.
Jag studerar nu på en yrkeshögskolan men det har inget felt på den utbuildning,lärare och skolan. Men jag är förtfarande besviken. Jag kanske är Dum PÅ Språk MEN JAG ÄR INTE DUM PÅ HUVUD!!!!
Det hänt många gånger i gruppsarbet.Alla andra trorde att jag är bara lite asiatisk tjej, jag vet ingenting,ni är så dumma och fättiga.Ni vet ingenting. Det alltid händlade som, när jag har en ide och de andrar bara ignorerar. Jag försöker att fixa det,försöker att bli bättre på svenska,försket att lyssna på er,försöker att läsa,,,,,,,,,, Jag vet att det funka inte med engelska här men ursäkta,jag studerade ett annant språk. Jag kännade lite mobbed i skolan när andra ville inte prata med mig eller jag vet inte.
Jag är lite rädd nu. Jag är inte smartast men jag gör min bäst. Det är så svenska vill inte lära sig att acceptera utlandsk även alla erkänner inte så. Jag är rädd för att vi söker för praktik plats. Jag vet inte om att jag kan inte prata svenska,vad ska jag göra ?????Jag vill inte jobba bara i restuarang men jag sökt många annant typer av jobber. Jag fick inte. Jag vet inte hur behandlar om min situation.....
Vad tänker ni ???