Citat:
	
		
			
			
				 Ursprungligen postat av 
Regulus
			 
			Argumentet att man ska hålla sig till fysiken (ekvationerna) och inte fundera för mycket på vad de innebär ger jag inte mycket för. Denna metafysiska strutspolitik ledde bara till att man alltför länge ignorerade de problem som fanns i Köpenhamnstolkningen av kvantmekaniken.
Vad gäller den mänskliga hjärnans begränsningar så är de i högsta grad reella, och betingade av evolutionen. Hjärnans uppgift är att styra en primat som knallar runt på den afrikanska savannen, och den är konstruerad därefter. För mer om detta, se mitt inlägg här:
 (FB) Jagets natur
Det är inte omöjligt att vi snart kommer att utveckla artificiella intelligenser som fullt ut begriper de sidor av verkligheten som vi har svårt för. Max Tegmark lär vara inne på det i sin senaste bok, men jag har inte läst den än. Ser dock fram emot att göra det.
 
 
Jag kan eventuellt förstå skatteplanerings perspektiv. Det du pratar om kanske kan ses som att det inte är människocentrerat. Men det är det. Fysik, matematik, rationalitet, intuition och så vidare. Allt vi tänker är mänskliga påfund och är därför från första början färgade av oss. Man måste köpa väldigt många antaganden innan man alls kan börja prata fysik.
Många brukar prata om att det är djupt att fundera på "livets stora frågor". Men egentligen är det tvärtom. Man måste djupt ner i kaninhålet innan man kan börja prata om fysiska "konkreta" frågor. Dom stora frågorna händer på en mycket enklare och tidigare nivå. En nivå som folk ofta ser som uppenbar eller som att inte vara intressant av andra skäl. Kort sagt så har man oftast 
inte ögonen öppna för den här typen av frågor.
Egentligen är det där själva uppvaknandet sker. Det är först när man öppnar ögonen för det uppenbara. Man kanske inser vidden av att ingen vet om materialism som fysik bygger på är sann. Externa verkligheten är en hypotes som alla köper. Man kanske inser att folk går runt och tror på allt möjligt som inte går att verifiera. Man kanske noterar att den här typen av insikter har relevans för sitt eget perspektiv eftersom det är precis samma perspektiv som alla andra har.
Så som jag ser det är man för evigt i kaninhålet om man låter sig förundras av sånt som följer från antaganden som inte går att verifiera. Det kan man roa sig med en hel livstid utan problem. Det längsta spelet som kan upplevas är ett liv som ägnas helt åt hypoteser. Inget fel eller rätt med det förstås men något genuint uppvaknande finns inte längst den vägen. Det enda man kan komma fram till är vad som gäller i den kontext man för tillfället finner intressant.
Ingen hypotetisk kontext är sann. 
Truth hath no confines.