Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
Jag ser inget konstigt alls med evolutionen, alltså att det finns stora fiskar som äter mindre fiskar och människor som äter andra djur. Evolutionen kan tyckas grym, men den är fullt logisk och enkel att begripa. Alla självreplikerande system evolverar, vare sig vi talar om datavirus eller människor, och varför så sker är lätt att förstå när man fått det förklarat för sig. Aristoteles och Plato hade utan vidare kunnat läsa On the Origin of Species.
Första gången jag insåg att verkligheten är märklig var när jag kom i kontakt med den moderna fysiken. Både relativitetsteorin och kvantmekaniken är nämligen till skillnad från evolutionen kontraintutiva, dvs. de tycks strida mot sunda förnuftet.
Det är jämförelsevis lätt att lära sig den bakomliggande matematiken - för den speciella relativitetsteorin krävs det egentligen bara kunskap om kvadratrötter - men svårare att fullt ut ta till sig och förstå hur märklig den verklighet som ekvationerna beskriver faktiskt är. Många klarar aldrig det senare utan klamrar sig fast vid den klassiska fysikens världsbild.
Vad gäller meningen med livet, som du också tar upp, så är det en svårare fråga. Själv finner jag en viss förtröstan i en eternalistisk syn på tillvaron, där det förgångna och framtiden är lika verkliga som nuet.
Du är inte redpillad nog. Jag förstod din text helt och hållet, inga oklarheter, inga missförstånd. Jag förstod precis vad du ville ha sagt. Jag förstår dig. Jag har varit där. Jag delar din syn, den är inte konstig, den är mer eller mindre korrekt. Evolutionen är inget mysterium.
Du missförstod mig gällande evolutionen, evolutionen i sig är inte så märklig med facit i hand. Men vi får återkomma till detta.
Det jag först vill ha sagt är att du har en mycket mänsklig och "vetenskaplig" syn på det hela. Inga konstigheter, men det är inte tillräckligt djupt för att inse bisarrheten med verkligheten.
Jag motsätter mig inte en vetenskaplig syn, missförstå mig inte, och jag förordar ALDRIG övernaturliga saker och sådant hux flux.
Jag "ber" dig ta ett steg utåt till. Se precis allt du tänkte på när du skrev det där inlägget som en liten bubbla. Försök kliva ur bubblan ett steg till. Få ett större och mer skeptiskt perspektiv.kallas kunskapsteori. Detta betyder inte alls att din bubbla är fel.
Mekanismen bakom evolutionen är inga större konstigheter och första cellerna och sådant är inte sådär jättemystiskt även om vi inte löst det helt ännu.
Men jag vill att vi tar ett stug utåt, utanför denna bubbla. När jag säger så blir det tomt i huvudet på dig då? Vad tänker du då? Det är där de större frågorna dyker upp. Det är där orsakerna bakom din bubblas existens och natur finns. Där vi ifrågasätter vår kunskap om och även i bubblan. Där vi ifrågasätter våra hjärnor och vår tolkning av verkligheten, där vi ställer frågor om kunskapsteori, verklighetens sanna natur och existens.
Dessa frågor ebbar ut i bisarra konsekvenser, illusioner och ur en människans perspektiv: meningslöshet, förundran, mysterium.
Jag hypotiserar att vi ser en liten del av konsekvensen av verklighetens bisarrhet. Din bubbla är en av dem, där krabbor våldtar och äter sina barn och detta fint förklaras med evolution. Där solen värmer upp jorden och objekt som tänker i 3D förökar sig. Där det finns ett universum som sträcker sig långt och där ljus är en grej som finns och ger evolutionen belönas av att utveckla ögon. Detta är din bubbla. Men om du stiger ut ur bubblan en bit så ser du hur pass slumpmässig denna bubbla egentligen skulle kunna vara. Att denna bubbla hade kunnat sett ut på ett helt annat sätt, sätt som du inte ens kan föreställa dig, sätt där "bubbla" saknar betydelse, sätt där evolution och kanske inte ens tid inte är en grej men medvetande är helt naturligt... fantasin sätter gränser.
Denna "bubbla" förändras ju så klart, men argumenten kvarstår så långt. Förr var havet vår rymd.
Jag menar alltså två saker
1) Vår bubbla är bisarr, även om vi inom bubblan har bra förklaringar till nästan allt.
2) Vår bubbla är inte speciell.. den är inte unik.. den är inte självklar.. den är inte allt... den "arbiträr" och godtycklig och andra slags "bubblor" lär existera.
Tänk så här. Låt säga att du är född i ett isolerat land med religion X. En dag upptäcker du att det finns oändligt många andra religioner där ute och att de är väldigt godtyckliga. Du inser då att din religion X är precis lika godtycklig. Du vaknar liksom upp ur bubblan och inser att din världsbild är ... mjäh.
En liknande jämförelse. Tänk att du växt upp i en landsbyggd i hela ditt liv. Och allt du vet är att det är så en stad ser ut: gräs, gräs och trähus. En dag reser du till stan och inser att din stadsplanering där du bor inte är "sanningen" utan att det finns massor med "sanningar", andra sätt städer är byggda på. Du upptäcker att en del saker är trevligare och en del saker är otrevligare eller resursslöseri i en stad jämfört med en annan. Detsamma gäller din verklighet/bubbla så att säga. Ta steget utåt så inser du att din "bubbla" inte är så central eller så mycket universums center som du trodde.