Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2017-10-31, 22:19
  #1
Avstängd
Jag hade just "gått ur" Jehovas vittnen efter att morsan dött, jag var eller skulle fylla 25 då. Eftersom att ingen drog mig dit och jag gick över till att få hemtjänst så gled jag ur det helt enkelt.

I samband med det så försvann all mening. Jag gick ifrån att ha godis och TV-serier i tankarna till att börja tänka på hur jävla "slumpmässigt" det egentligen är med att det finns ett jordklot och liv på klotet. Det skulle ju lika gärna kunnat vara på något annat sätt. Det sjuka är att ingen heller har svar på alla dessa existensiella frågor som jag har, INGEN har svaren.

Jag tycker det är jävligt märkligt att någon medvetet skulle skapa större fiskar som äter upp mindre fiskar. Men lika märkligt tycker jag också att just detta (istället för någonting annat) detta skulle skapats av en "slump" (utöver evolutionen tänker jag mig att allt som existerar och det som gör evolution möjligt mer är en slags slump eller något).

Det är en riktigt jävla konsig verklighet vi lever i, där vi dödar djur, grillar dem över en eld och tuggar och sväljer ner dem i magsäcken. Hur fan kan man inte tycka att detta är jävligt konstigt egentligen?

Jag insåg då att det enda man gör när man sätter ett barn till världen, är att skapa ännu ett medvetet objekt i denna mycket märkliga faust-liknande verklighet.

Vad är din historia, hur blev du redpillad?
Citera
2017-10-31, 22:37
  #2
Medlem
Jag har nog inte vaknat upp. Men samtidigt har jag konstaterat att vi är vanevarelser. Vilken verklighet vi än hade fötts in i så hade vi betraktat den som naturgiven. Det är så vi funkar.

Jag vet inte om det är bättre eller sämre att betrakta verkligheten som naturgiven men jag gissar att det är bättre. Det är helt enkelt så att det är trevligare att känna sig hemma än borta även om bortakänslan kan ge intressanta erfarenheter.
Citera
2017-10-31, 22:43
  #3
Medlem
JoeBidens avatar
Tog ecstasy och insåg hur jävla nice livet var att leva. Lärde mig oxå sanningen om redpill när det gäller relationer.
Citera
2017-10-31, 22:51
  #4
Medlem
tomchis avatar
Psykedelika. Du borde testa
Citera
2017-11-01, 00:13
  #5
Medlem
ChrisChans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av tomchi
Psykedelika. Du borde testa
+1 på denna.

Som jag PMade dig förut:
Jag tror att det enda man kan göra är att fullständigt anamma kaoset. Acceptera att livet varken är meningsfullt eller meningslöst, eftersom det inte finns något utanför det. Något kan ju bara vara meningsfullt i förhållande till något annat och inget finns utanför existensen, per definition. Uttrycket "meningslöst" är meningslöst. Detta återkommer ofta till mig i mina trippar.
__________________
Senast redigerad av ChrisChan 2017-11-01 kl. 00:17.
Citera
2017-11-01, 09:46
  #6
Medlem
Reguluss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av skatteplanering
Jag hade just "gått ur" Jehovas vittnen efter att morsan dött, jag var eller skulle fylla 25 då. Eftersom att ingen drog mig dit och jag gick över till att få hemtjänst så gled jag ur det helt enkelt.

I samband med det så försvann all mening. Jag gick ifrån att ha godis och TV-serier i tankarna till att börja tänka på hur jävla "slumpmässigt" det egentligen är med att det finns ett jordklot och liv på klotet. Det skulle ju lika gärna kunnat vara på något annat sätt. Det sjuka är att ingen heller har svar på alla dessa existensiella frågor som jag har, INGEN har svaren.

Jag tycker det är jävligt märkligt att någon medvetet skulle skapa större fiskar som äter upp mindre fiskar. Men lika märkligt tycker jag också att just detta (istället för någonting annat) detta skulle skapats av en "slump" (utöver evolutionen tänker jag mig att allt som existerar och det som gör evolution möjligt mer är en slags slump eller något).

Det är en riktigt jävla konsig verklighet vi lever i, där vi dödar djur, grillar dem över en eld och tuggar och sväljer ner dem i magsäcken. Hur fan kan man inte tycka att detta är jävligt konstigt egentligen?

Jag insåg då att det enda man gör när man sätter ett barn till världen, är att skapa ännu ett medvetet objekt i denna mycket märkliga faust-liknande verklighet.

Vad är din historia, hur blev du redpillad?

Jag ser inget konstigt alls med evolutionen, alltså att det finns stora fiskar som äter mindre fiskar och människor som äter andra djur. Evolutionen kan tyckas grym, men den är fullt logisk och enkel att begripa. Alla självreplikerande system evolverar, vare sig vi talar om datavirus eller människor, och varför så sker är lätt att förstå när man fått det förklarat för sig. Aristoteles och Plato hade utan vidare kunnat läsa On the Origin of Species.

Första gången jag insåg att verkligheten är märklig var när jag kom i kontakt med den moderna fysiken. Både relativitetsteorin och kvantmekaniken är nämligen till skillnad från evolutionen kontraintutiva, dvs. de tycks strida mot sunda förnuftet.

Det är jämförelsevis lätt att lära sig den bakomliggande matematiken - för den speciella relativitetsteorin krävs det egentligen bara kunskap om kvadratrötter - men svårare att fullt ut ta till sig och förstå hur märklig den verklighet som ekvationerna beskriver faktiskt är. Många klarar aldrig det senare utan klamrar sig fast vid den klassiska fysikens världsbild.

Vad gäller meningen med livet, som du också tar upp, så är det en svårare fråga. Själv finner jag en viss förtröstan i en eternalistisk syn på tillvaron, där det förgångna och framtiden är lika verkliga som nuet.
Citera
2017-11-01, 11:17
  #7
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av Regulus
Jag ser inget konstigt alls med evolutionen, alltså att det finns stora fiskar som äter mindre fiskar och människor som äter andra djur. Evolutionen kan tyckas grym, men den är fullt logisk och enkel att begripa. Alla självreplikerande system evolverar, vare sig vi talar om datavirus eller människor, och varför så sker är lätt att förstå när man fått det förklarat för sig. Aristoteles och Plato hade utan vidare kunnat läsa On the Origin of Species.

Första gången jag insåg att verkligheten är märklig var när jag kom i kontakt med den moderna fysiken. Både relativitetsteorin och kvantmekaniken är nämligen till skillnad från evolutionen kontraintutiva, dvs. de tycks strida mot sunda förnuftet.

Det är jämförelsevis lätt att lära sig den bakomliggande matematiken - för den speciella relativitetsteorin krävs det egentligen bara kunskap om kvadratrötter - men svårare att fullt ut ta till sig och förstå hur märklig den verklighet som ekvationerna beskriver faktiskt är. Många klarar aldrig det senare utan klamrar sig fast vid den klassiska fysikens världsbild.

Vad gäller meningen med livet, som du också tar upp, så är det en svårare fråga. Själv finner jag en viss förtröstan i en eternalistisk syn på tillvaron, där det förgångna och framtiden är lika verkliga som nuet.

Du är inte redpillad nog. Jag förstod din text helt och hållet, inga oklarheter, inga missförstånd. Jag förstod precis vad du ville ha sagt. Jag förstår dig. Jag har varit där. Jag delar din syn, den är inte konstig, den är mer eller mindre korrekt. Evolutionen är inget mysterium.

Du missförstod mig gällande evolutionen, evolutionen i sig är inte så märklig med facit i hand. Men vi får återkomma till detta.

Det jag först vill ha sagt är att du har en mycket mänsklig och "vetenskaplig" syn på det hela. Inga konstigheter, men det är inte tillräckligt djupt för att inse bisarrheten med verkligheten.

Jag motsätter mig inte en vetenskaplig syn, missförstå mig inte, och jag förordar ALDRIG övernaturliga saker och sådant hux flux.

Jag "ber" dig ta ett steg utåt till. Se precis allt du tänkte på när du skrev det där inlägget som en liten bubbla. Försök kliva ur bubblan ett steg till. Få ett större och mer skeptiskt perspektiv.kallas kunskapsteori. Detta betyder inte alls att din bubbla är fel.

Mekanismen bakom evolutionen är inga större konstigheter och första cellerna och sådant är inte sådär jättemystiskt även om vi inte löst det helt ännu.

Men jag vill att vi tar ett stug utåt, utanför denna bubbla. När jag säger så blir det tomt i huvudet på dig då? Vad tänker du då? Det är där de större frågorna dyker upp. Det är där orsakerna bakom din bubblas existens och natur finns. Där vi ifrågasätter vår kunskap om och även i bubblan. Där vi ifrågasätter våra hjärnor och vår tolkning av verkligheten, där vi ställer frågor om kunskapsteori, verklighetens sanna natur och existens.

Dessa frågor ebbar ut i bisarra konsekvenser, illusioner och ur en människans perspektiv: meningslöshet, förundran, mysterium.

Jag hypotiserar att vi ser en liten del av konsekvensen av verklighetens bisarrhet. Din bubbla är en av dem, där krabbor våldtar och äter sina barn och detta fint förklaras med evolution. Där solen värmer upp jorden och objekt som tänker i 3D förökar sig. Där det finns ett universum som sträcker sig långt och där ljus är en grej som finns och ger evolutionen belönas av att utveckla ögon. Detta är din bubbla. Men om du stiger ut ur bubblan en bit så ser du hur pass slumpmässig denna bubbla egentligen skulle kunna vara. Att denna bubbla hade kunnat sett ut på ett helt annat sätt, sätt som du inte ens kan föreställa dig, sätt där "bubbla" saknar betydelse, sätt där evolution och kanske inte ens tid inte är en grej men medvetande är helt naturligt... fantasin sätter gränser.

Denna "bubbla" förändras ju så klart, men argumenten kvarstår så långt. Förr var havet vår rymd.

Jag menar alltså två saker
1) Vår bubbla är bisarr, även om vi inom bubblan har bra förklaringar till nästan allt.
2) Vår bubbla är inte speciell.. den är inte unik.. den är inte självklar.. den är inte allt... den "arbiträr" och godtycklig och andra slags "bubblor" lär existera.

Tänk så här. Låt säga att du är född i ett isolerat land med religion X. En dag upptäcker du att det finns oändligt många andra religioner där ute och att de är väldigt godtyckliga. Du inser då att din religion X är precis lika godtycklig. Du vaknar liksom upp ur bubblan och inser att din världsbild är ... mjäh.

En liknande jämförelse. Tänk att du växt upp i en landsbyggd i hela ditt liv. Och allt du vet är att det är så en stad ser ut: gräs, gräs och trähus. En dag reser du till stan och inser att din stadsplanering där du bor inte är "sanningen" utan att det finns massor med "sanningar", andra sätt städer är byggda på. Du upptäcker att en del saker är trevligare och en del saker är otrevligare eller resursslöseri i en stad jämfört med en annan. Detsamma gäller din verklighet/bubbla så att säga. Ta steget utåt så inser du att din "bubbla" inte är så central eller så mycket universums center som du trodde.
Citera
2017-11-01, 13:22
  #8
Medlem
Hackebeilchens avatar
Jag har "vaknat upp" lite i etapper från innan förskoleåldern upp till vuxen ålder. Exempel:

*Jag insåg att jag kommer att dö.
*Jag insåg att samhället är en charad och demokratin en lögn.
*Jag insåg att allt är förutbestämt.
*Jag insåg att de flesta människor inte är förnuftiga och att jag själv ibland inte heller är det.
*Jag insåg att det mycket väl skulle kunna finnas ett universum som är helt annorlunda.
Citera
2017-11-01, 18:50
  #9
Medlem
Reguluss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av skatteplanering
Du är inte redpillad nog. Jag förstod din text helt och hållet, inga oklarheter, inga missförstånd. Jag förstod precis vad du ville ha sagt. Jag förstår dig. Jag har varit där. Jag delar din syn, den är inte konstig, den är mer eller mindre korrekt. Evolutionen är inget mysterium.

Du missförstod mig gällande evolutionen, evolutionen i sig är inte så märklig med facit i hand. Men vi får återkomma till detta.

Det jag först vill ha sagt är att du har en mycket mänsklig och "vetenskaplig" syn på det hela. Inga konstigheter, men det är inte tillräckligt djupt för att inse bisarrheten med verkligheten.

Jag motsätter mig inte en vetenskaplig syn, missförstå mig inte, och jag förordar ALDRIG övernaturliga saker och sådant hux flux.

Jag "ber" dig ta ett steg utåt till. Se precis allt du tänkte på när du skrev det där inlägget som en liten bubbla. Försök kliva ur bubblan ett steg till. Få ett större och mer skeptiskt perspektiv.kallas kunskapsteori. Detta betyder inte alls att din bubbla är fel.

Mekanismen bakom evolutionen är inga större konstigheter och första cellerna och sådant är inte sådär jättemystiskt även om vi inte löst det helt ännu.

Men jag vill att vi tar ett stug utåt, utanför denna bubbla. När jag säger så blir det tomt i huvudet på dig då? Vad tänker du då? Det är där de större frågorna dyker upp. Det är där orsakerna bakom din bubblas existens och natur finns. Där vi ifrågasätter vår kunskap om och även i bubblan. Där vi ifrågasätter våra hjärnor och vår tolkning av verkligheten, där vi ställer frågor om kunskapsteori, verklighetens sanna natur och existens.

Dessa frågor ebbar ut i bisarra konsekvenser, illusioner och ur en människans perspektiv: meningslöshet, förundran, mysterium.

Jag hypotiserar att vi ser en liten del av konsekvensen av verklighetens bisarrhet. Din bubbla är en av dem, där krabbor våldtar och äter sina barn och detta fint förklaras med evolution. Där solen värmer upp jorden och objekt som tänker i 3D förökar sig. Där det finns ett universum som sträcker sig långt och där ljus är en grej som finns och ger evolutionen belönas av att utveckla ögon. Detta är din bubbla. Men om du stiger ut ur bubblan en bit så ser du hur pass slumpmässig denna bubbla egentligen skulle kunna vara. Att denna bubbla hade kunnat sett ut på ett helt annat sätt, sätt som du inte ens kan föreställa dig, sätt där "bubbla" saknar betydelse, sätt där evolution och kanske inte ens tid inte är en grej men medvetande är helt naturligt... fantasin sätter gränser.

Denna "bubbla" förändras ju så klart, men argumenten kvarstår så långt. Förr var havet vår rymd.

Jag menar alltså två saker
1) Vår bubbla är bisarr, även om vi inom bubblan har bra förklaringar till nästan allt.
2) Vår bubbla är inte speciell.. den är inte unik.. den är inte självklar.. den är inte allt... den "arbiträr" och godtycklig och andra slags "bubblor" lär existera.

Tänk så här. Låt säga att du är född i ett isolerat land med religion X. En dag upptäcker du att det finns oändligt många andra religioner där ute och att de är väldigt godtyckliga. Du inser då att din religion X är precis lika godtycklig. Du vaknar liksom upp ur bubblan och inser att din världsbild är ... mjäh.

En liknande jämförelse. Tänk att du växt upp i en landsbyggd i hela ditt liv. Och allt du vet är att det är så en stad ser ut: gräs, gräs och trähus. En dag reser du till stan och inser att din stadsplanering där du bor inte är "sanningen" utan att det finns massor med "sanningar", andra sätt städer är byggda på. Du upptäcker att en del saker är trevligare och en del saker är otrevligare eller resursslöseri i en stad jämfört med en annan. Detsamma gäller din verklighet/bubbla så att säga. Ta steget utåt så inser du att din "bubbla" inte är så central eller så mycket universums center som du trodde.

Nej, jag tror inte att du förstod allt jag skrev. Eller också är du själv inte redpillad nog.

Bubblan du talar om finns, och det är den världsbild vi levt med sedan de gamla grekerna. En världsbild där tid och rum är olika kategorier för vårt tänkande - Aristoteles var och när, där allt som sker har en orsak och det som händer här och nu inte beror på vad som samtidigt händer någon annanstans i universum (det man kallar för lokal realism).

Det vi lärt oss de senaste hundra åren är att allt detta är fel. Tid och rum hänger ihop på ett sätt som är lätt att beskriva matematiskt men mycket svårt att förstå. Världen är fundamentalt indeterministisk - allt som sker har inte någon orsak. Och det som sker här och nu kan bero på vad som samtidigt sker någonstans i Andromedagalaxen (korrelation).

Detta är den riktiga bubblan, men för att ta sig ut ur den hjälper det inte med droger eller religiösa upplevelser. Kunskap om den moderna fysiken är vad som krävs. Plus en förmåga att ta till sig denna kunskap och fullt ut acceptera att den verklighet vi lever i är extremt konstig och inte alls beskaffad på det vis som vi människor trodde i mer än två tusen år.
__________________
Senast redigerad av Regulus 2017-11-01 kl. 18:57.
Citera
2017-11-01, 19:47
  #10
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av Regulus
Nej, jag tror inte att du förstod allt jag skrev. Eller också är du själv inte redpillad nog.

Bubblan du talar om finns, och det är den världsbild vi levt med sedan de gamla grekerna. En världsbild där tid och rum är olika kategorier för vårt tänkande - Aristoteles var och när, där allt som sker har en orsak och det som händer här och nu inte beror på vad som samtidigt händer någon annanstans i universum (det man kallar för lokal realism).

Det vi lärt oss de senaste hundra åren är att allt detta är fel. Tid och rum hänger ihop på ett sätt som är lätt att beskriva matematiskt men mycket svårt att förstå. Världen är fundamentalt indeterministisk - allt som sker har inte någon orsak. Och det som sker här och nu kan bero på vad som samtidigt sker någonstans i Andromedagalaxen (korrelation).

Detta är den riktiga bubblan, men för att ta sig ut ur den hjälper det inte med droger eller religiösa upplevelser. Kunskap om den moderna fysiken är vad som krävs. Plus en förmåga att ta till sig denna kunskap och fullt ut acceptera att den verklighet vi lever i är extremt konstig och inte alls beskaffad på det vis som vi människor trodde i mer än två tusen år.

Jag tycker nog ändå att du fortfarande pratar ur ett människocentrerat perspektiv.
Citera
2017-11-01, 20:15
  #11
Medlem
Reguluss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av skatteplanering
Jag tycker nog ändå att du fortfarande pratar ur ett människocentrerat perspektiv.

Jag talar om att den verklighet vi lever i inte alls är sådan som vi människor uppfattar den. Det är knappast ett människocentrerat perspektiv.
Citera
2017-11-01, 20:39
  #12
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av Regulus
Jag talar om att den verklighet vi lever i inte alls är sådan som vi människor uppfattar den. Det är knappast ett människocentrerat perspektiv.

Då är det jag som är trög. Men då kan vi backa till det du skrev.

Visst får man sig en tankeställare när man läser om modern fysik. Det är två spår jag tycker är intressant därifrån. Ena är att hålla sig till "bara fysik", och den andra är att ifrågasätta våra "hjärnors" tolkning av verkligheten. Det vill säga, fundera på betydelsen av den "fiffiga" "falsk" bild kalld "fysiken" som hjärnan målar upp för oss, och hur man ska kunna kringgå den begränsningen.

Att kringgå den begränsningen kräver nog att man tar syra, men det gör nog bara bilden vansinnig och desto mer slumpmässig. Ett alternativ är kanske att trixa med generna och konstruera en ny slags hjärna.
__________________
Senast redigerad av skatteplanering 2017-11-01 kl. 20:41.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback